Första konserten gick bra men dagen därpå inför andra konserten blev det oro i lägret. Instrument saknades och ingen förstod var de kunde ha tagit vägen. Efter mycket letande och funderande så hittads de slutligen i diskmaskinen! Frågor ställdes, är instrumenten hela, har de stämt om sig?
Jodå, allt var som det skulle och konserten kunde genomföras.
Vad var det då för instrument?
Jag kan lugna er med att det varken var fioler eller klarinetter. Kompositören Marie Samuelsson hade i instrumenteringen inkluderat specialglas som skulle spelas för att få till en speciell ljudeffekt (ni vet sådär att man fyller med vatten och drar med fingret runt kanten). Dessa blev stående på bordet backstage och städpersonalen var duktiga och satte dem i diskmaskinen!
Det finns många udda instrument i ett konserthus nuförtiden, dagens kompositörer är mycket uppfinningsrika i att hitta på saker som ger de ljud de vill få fram.
En gång ville kompositören ha ett klickande ljud som till slut hittades i fiskerullar, det ljudet som kommer när bromsen är på och linan slirar ut med motstånd som klickar. Partiturets instruktioner lästes och slagverkarna åkte till sportaffär för inköp. När kvittot skulle attesteras och betalas hade jag tidigare förvarnat ekonomiavdelningen om detta lite udda inköp, men noggranna som de är kände de sig ändå tvungna att dubbelkolla om allt verkligen helt säkert var ok,så att inga oegentligheter förekom.
Förutom dessa udda instrument finns det många spännande fakta om de ”vanliga” instrumenten, såsom hur tunt ett pukskinn är, eller hur många kilos tryck är det på ett fiolstall? Jag antar att ni dör av nyfikenhet efter dessa svar men det får vi ta en annan gång:-)
Johan Nordin, orkesterchef