Troligen är det en människa som säger att de ”gillar Harry Potter” och menar att de sett filmerna en gång. Sällan är det en person som kan citera skådespelarnas repliker innan de sägs på filmen, som samlar på replikor i vardagsrumshyllan eller läst böckerna så många gånger att det inte går att räkna.
Hogwarts magiska skola var mitt andra hem, Harry potters vänner var mina vänner och den magiska världen en plats att rymma till. För mig har det alltid varit så mycket mer än bara böcker eller filmer. Med näsan i böckerna har jag trillat handlöst in i historierna och de har varit en trygghet när verkligheten varit för grå.
Det är sällan det ses som okej att vara så pass insnöad på ett ämne som jag är, men ikväll spelar det ingen roll. Ikväll är en kväll för att fira nördigheten och drömma sig bort från gråa gator i staden. Aldrig trodde jag att jag skulle vinna biljetterna men nu är de i min hand. Göteborgs symfonikerna ska spela musiken medan Harry Potter och hemligheternas kammare visas på storbild i Scandinavium.
Det finns bara en jag känner som delar samma känsla av trygghet samt tillhörighet i den magiska världen och det är med henne jag delar denna kväll i Göteborg. Hon är en av mina närmsta vänner sedan nästan tjugo års tid och har stått med mig i köer utanför bokaffären när böckerna släppts. Jag är hufflepuff och hon är slytherin. Vi har spenderat otaligt många nätter med att diskutera konspirationsteorier kring karaktärerna. I tuffa stunder av livet har vi citerat böckerna för att trösta varandra.
Vi har följt Harrys stormiga känsloliv, sett kärleken växa fram mellan Ron och Hermione, slagits mot dödsätarna på trappor som rör sig, gråtit när karaktärer dött i våra armar, lärt oss brygga drycker för att förändra vårt utseeende, flugit rakt in i träd som lever, burit horrokruxer runt vår hals och gått förbi rustningarna i de många korridorerna på slottet. Nej vi har inte gjort det ”på riktigt”, men som Dumbledore säger ”Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean it is not real?”
På röda stolar vid läktarna sitter vi förväntansfullt. Scandinavium är stort och snart börjar föreställningen. Scenen är fylld av instrument. Nu ska vi få uppleva ett nytt sätt att förtrollas av den magiska värld vi håller kärt.
Vad är magi? På Hogwarts innebär det en mängd olika saker. Magi i vår mugglarvärld är att lyckas få rummet att stanna med musik som ger rysningar. Magi här är när Scandinavium fylls av hurrarop för de olika elevhemmen. Jag fylls av den där känslan av samhörighet under kvällen när publiken klappar händerna när älskade karaktärer lyckas, buar för Tom Riddle, skrattar i kör och lyser med mobilerna likt trollstavar i luften. Jag citerar som vanligt filmen men denna gång är jag inte ensam. Vi är inte de enda nördiga, vi är nog inte ens de nördigaste på plats och det är fantastiskt.
Det känns som att vara barn igen och se filmen för första gången igen, ibland glömmer jag bort orkestern som spelar då de sätter alla toner och jag fångas av filmen. Andra stunder fascineras jag av dirigenten som nästan dansar på scen och musikerna som får det att se så lätt ut. Vi tar tag i varandras händer och ler så det glittrar i ögonen. Tänk att vi fick vara en del av detta. Magi är att lyckas få en hel sal av Harry Potter-nördar att uppleva något nytt i deras egen magiska värld. Efter konserten lämnar vi lokalen och ger oss ut i den varma sommarnatten. Vi citerar Molly Weasley ”Packed with muggles, of course! Come on plattform 9¾ this way!” och promenerar vidare på gråa gator.
Mikaela Isaksson
Publik i Scandinavium den 24 augusti 2019
Nästa Harry Potter-konsert spelas den 22 augusti 2020
