Publicerat 6 september 2021 Signalen om ett fortsatt äventyr

Det är bara med er i rummet som musiken får en chans att lyfta ännu lite högre och kännas ännu lite mer innerlig. Så, kära publik, det här blir en kärleksförklaring till er!

Då och då kommer det i våra noter något som kallas fermat. Symbolen är en punkt med en båge över och betyder att tonen ska hållas ut på obestämd tid. Under tiden den långa tonen spelas är det ofta ett ensamt instrument som spelar en slinga, en solomelodi, mer eller mindre fritt och improviserat. Uppmärksamheten riktas mot dirigenten för vi vet att därifrån kommer det förr eller senare komma en signal om att fermatet är slut och att det är dags att spela vidare.

Förste konsertmästare Sara Trobäck berättar om sin upplevelse på Bohus Fästning. Foto: Göteborgs Symfoniker

Kanske något långsökt men häromdagen kunde jag inte låta bli att tänka att de senaste arton månaderna har varit ett enda långt fermat. I februari 2020 lade vi ackordet, den långa tonen. Sedan har vi fortsatt med olika melodislingor, ett improviserat upplägg på oviss och obestämd tid, för att nu äntligen få signalen att vi kan fortsätta spela, tillsammans. Tillsammans mer ER kära publik.

Sittande publikryggar tittar upp mot scen

Bohus Fästning. Foto: Francis Löfvenholm

Om ni visste vad tomt det har varit utan er i vår omedelbara närhet. Det är er närvaro som ger oss den där känslan av mening med det vi gör. Vi har vårt partitur och våra noter som såklart blir musik när vi spelar men det är i det fysiska mötet med er som vi får inspirationen att skapa, forma, berätta och uttrycka. Det är bara med er i rummet som musiken får en chans att lyfta ännu lite högre och kännas ännu lite mer innerlig.

Man och kvinna applåderar

Bohus Fästning. Foto: Francis Löfvenholm

Så, kära publik, det här blir en kärleksförklaring till er! Under tre veckor nu har vi fått möta några av er på Bohus fästning och spelglädjen i orkestern har inte gått att ta miste på.

Mina kolleger och jag har fått blicka ut över en publik som tappert virat in sig i filtar och värmt händerna på kaffekoppar i det som blev ganska kyliga sensommarkvällarna.

Kvinna lutar sig mot sin man medan lyssnar på musiken

Bohus Fästning. Foto: Francis Löfvenholm

Några med slutna ögon och ansiktet vänt mot skyn, andra vickandes på fötterna i takt med musiken, någon med armen om sin nästa, väldigt många med ett leende på läpparna.

Ett ofattbart långt fermat blev det, men vi har äntligen fått signalen att det tillsammans med er är dags för vidare äventyr.

Varma hälsningar,

Sara Trobäck
Förste konsertmästare