Archive Dive into the archive

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Concerto for Orchestra (1950–54) gives us a concentrate of Lutoslawski's early style: rhythmic sharpness, clear sense of form and a virtuoso treatment of the orchestra. The collective becomes the soloist. The Intrada of the first movement is tightly structured, we hear blocks of sound that gradually become denser. In the second movement, Capriccio notturno e arioso, solo elements wander between groups of instruments in a refined work of sound. The finale – Passacaglia, toccata e corale – combines rigor with explosive energy. The relentless drive of the bass line leads into the calm of the chorale and is followed by a monumental recapitulation. In the coda, one perceives not only echoes from the beginning of the movement, but also earlier parts return, albeit in disguised and varied form. In his music, Lutoslawski combines elements of folk music with modernist discipline. The form carries an architectural weight. Conductor Marta Gardolinska, not least through her anchoring in the Polish repertoire, has a particularly warm relationship with the Concerto for Orchestra. During the 1950s, the Polish musical wonder emerged and often bears traces of Lutoslawski, even though his music during the 1960s and until his death came to explore radically different sounds and notational possibilities. Despite the notation and aesthetics, he never sacrificed the precision and craftsmanship that the Concerto for Orchestra testifies to.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Concerto for Orchestra (1950–54) gives us a concentrate of Lutoslawski's early style: rhythmic sharpness, clear sense of form and a virtuoso treatment of the orchestra. The collective becomes the soloist. The Intrada of the first movement is tightly structured, we hear blocks of sound that gradually become denser. In the second movement, Capriccio notturno e arioso, solo elements wander between groups of instruments in a refined work of sound. The finale – Passacaglia, toccata e corale – combines rigor with explosive energy. The relentless drive of the bass line leads into the calm of the chorale and is followed by a monumental recapitulation. In the coda, one perceives not only echoes from the beginning of the movement, but also earlier parts return, albeit in disguised and varied form. In his music, Lutoslawski combines elements of folk music with modernist discipline. The form carries an architectural weight. Conductor Marta Gardolinska, not least through her anchoring in the Polish repertoire, has a particularly warm relationship with the Concerto for Orchestra. During the 1950s, the Polish musical wonder emerged and often bears traces of Lutoslawski, even though his music during the 1960s and until his death came to explore radically different sounds and notational possibilities. Despite the notation and aesthetics, he never sacrificed the precision and craftsmanship that the Concerto for Orchestra testifies to.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.