Archive Dive into the archive

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Felix Mendelssohn (1809-1847) Symphony No. 4 in A, Op 90 "The Italian" Allegro vivace Andante con moto Con moto moderato Saltarello Presto No other composer - Mozart not excluded - has written such magnificently gifted music already as a child. Between the ages of eleven and fifteen, Felix Mendelssohn composed thirteen string symphonies, four operas, five concertos and countless chamber music works, in addition to piano and organ pieces, solo songs and choirs. And a great deal of this is still in the standard repertoire worldwide. He was the son of the wealthy banker Abraham, in whose home artists and musicians were constant guests. On Sundays, the banker used to organize concerts at his home in Berlin. Court musicians and the siblings Felix and Fanny appeared as soloists, and in the audience you could not infrequently find the philosopher Hegel or the scientist Humboldt. So it is perhaps not surprising that the talented Felix made such progress already in his boyhood. When he was fifteen years old, he began his first symphony for a full orchestra. He managed to write four more symphonies before his premature death at the age of only 38.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Richard Wagner (1813-1883) Prelude and Liebestod from Tristan and Isolde The musical language of the opera Tristan und Isolde (1859) is sometimes considered the beginning of musical modernism. Tristan’s harmonic language, filled with linguering and unresolved dissonances, not only realizes the sexual tension between the opera’s two central characters, but also heralds the liberation from the limitations of tonality. The famous “Tristan chord” is an unresolved dissonance, an academic way of saying that it “leads to something”. The prelude exemplifies Wagner’s forward-looking view of both harmony and the question of musical form. Here Wagner’s Leitmotif technique, i.e. central themes that correspond to characters and ideas, is also developed. Something that became completely self-evident in film music many decades later. Isolde has just arrived and finds Tristan dead as the famous piece Liebestod (Love's Death) begins. She wants to sink into unconsciousness and finally consummate her love for Tristan by following him into death. The passage builds to a climax when "waves of refreshing winds" begin to envelop Isolde, and again when she imagines dying in "the mighty wave of the world's breath." She sinks everything as the wind floats and dissolves the chord from the prelude.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Estonian-born conductor Neeme Järvi is the Gothenburg Symphony Orchestra's Principal Conductor Emeritus. He conducts many of the world's most prominent orchestras and works with soloists of the highest class. During his long career, he has made over 450 disc recordings. Under Neeme Järvi's direction from 1982-2004, the Gothenburg Symphony made a series of international tours and made around a hundred disc recordings and established itself among Europe's leading orchestras. Neeme Järvi became chief conductor of the Residentie Orkest in 2005, artistic director of the Estonian National Symphony Orchestra in 2009 and music director of the New Jersey Symphony Orchestra in 2005. He has also been artistic director of the Orchester de la Suisse Romande. He holds the titles of Music Director Emeritus of the Detroit Symphony Orchestra and Conductor Laureate of the Royal Scottish National Orchestra. Throughout his career, Neeme Järvi has been honored with international honors and awards. In Estonia, these include an honorary doctorate at the Estonian Academy of Music in Tallinn, and the Order of the National Coat of Arms from the President of the Republic of Estonia. He has also received the Commander of the Order of the North Star from King Karl XVI Gustaf. He most recently guested with the Gothenburg Symphony Orchestra in 2024 at the Hasselblad Concert, which was also recorded for GSOplay and Swedish Radio.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Richard Wagner (1813-1883) Prelude and Liebestod from Tristan and Isolde The musical language of the opera Tristan und Isolde (1859) is sometimes considered the beginning of musical modernism. Tristan’s harmonic language, filled with linguering and unresolved dissonances, not only realizes the sexual tension between the opera’s two central characters, but also heralds the liberation from the limitations of tonality. The famous “Tristan chord” is an unresolved dissonance, an academic way of saying that it “leads to something”. The prelude exemplifies Wagner’s forward-looking view of both harmony and the question of musical form. Here Wagner’s Leitmotif technique, i.e. central themes that correspond to characters and ideas, is also developed. Something that became completely self-evident in film music many decades later. Isolde has just arrived and finds Tristan dead as the famous piece Liebestod (Love's Death) begins. She wants to sink into unconsciousness and finally consummate her love for Tristan by following him into death. The passage builds to a climax when "waves of refreshing winds" begin to envelop Isolde, and again when she imagines dying in "the mighty wave of the world's breath." She sinks everything as the wind floats and dissolves the chord from the prelude.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

The Estonian-born conductor Neeme Järvi is the Gothenburg Symphony Orchestra's Principal Conductor Emeritus. He conducts many of the world's most prominent orchestras and works with soloists of the highest class. During his long career, he has made over 450 disc recordings. Under Neeme Järvi's direction from 1982-2004, the Gothenburg Symphony made a series of international tours and made around a hundred disc recordings and established itself among Europe's leading orchestras. Neeme Järvi became chief conductor of the Residentie Orkest in 2005, artistic director of the Estonian National Symphony Orchestra in 2009 and music director of the New Jersey Symphony Orchestra in 2005. He has also been artistic director of the Orchester de la Suisse Romande. He holds the titles of Music Director Emeritus of the Detroit Symphony Orchestra and Conductor Laureate of the Royal Scottish National Orchestra. Throughout his career, Neeme Järvi has been honored with international honors and awards. In Estonia, these include an honorary doctorate at the Estonian Academy of Music in Tallinn, and the Order of the National Coat of Arms from the President of the Republic of Estonia. He has also received the Commander of the Order of the North Star from King Karl XVI Gustaf. He most recently guested with the Gothenburg Symphony Orchestra in 2024 at the Hasselblad Concert, which was also recorded for GSOplay and Swedish Radio.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Concerto for Orchestra (1950–54) gives us a concentrate of Lutoslawski's early style: rhythmic sharpness, clear sense of form and a virtuoso treatment of the orchestra. The collective becomes the soloist. The Intrada of the first movement is tightly structured, we hear blocks of sound that gradually become denser. In the second movement, Capriccio notturno e arioso, solo elements wander between groups of instruments in a refined work of sound. The finale – Passacaglia, toccata e corale – combines rigor with explosive energy. The relentless drive of the bass line leads into the calm of the chorale and is followed by a monumental recapitulation. In the coda, one perceives not only echoes from the beginning of the movement, but also earlier parts return, albeit in disguised and varied form. In his music, Lutoslawski combines elements of folk music with modernist discipline. The form carries an architectural weight. Conductor Marta Gardolinska, not least through her anchoring in the Polish repertoire, has a particularly warm relationship with the Concerto for Orchestra. During the 1950s, the Polish musical wonder emerged and often bears traces of Lutoslawski, even though his music during the 1960s and until his death came to explore radically different sounds and notational possibilities. Despite the notation and aesthetics, he never sacrificed the precision and craftsmanship that the Concerto for Orchestra testifies to.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Concerto for Orchestra (1950–54) gives us a concentrate of Lutoslawski's early style: rhythmic sharpness, clear sense of form and a virtuoso treatment of the orchestra. The collective becomes the soloist. The Intrada of the first movement is tightly structured, we hear blocks of sound that gradually become denser. In the second movement, Capriccio notturno e arioso, solo elements wander between groups of instruments in a refined work of sound. The finale – Passacaglia, toccata e corale – combines rigor with explosive energy. The relentless drive of the bass line leads into the calm of the chorale and is followed by a monumental recapitulation. In the coda, one perceives not only echoes from the beginning of the movement, but also earlier parts return, albeit in disguised and varied form. In his music, Lutoslawski combines elements of folk music with modernist discipline. The form carries an architectural weight. Conductor Marta Gardolinska, not least through her anchoring in the Polish repertoire, has a particularly warm relationship with the Concerto for Orchestra. During the 1950s, the Polish musical wonder emerged and often bears traces of Lutoslawski, even though his music during the 1960s and until his death came to explore radically different sounds and notational possibilities. Despite the notation and aesthetics, he never sacrificed the precision and craftsmanship that the Concerto for Orchestra testifies to.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Ludwig van Beethoven (1770-1827) Symphony No. 4 Op 60 The Fourth Symphony is, as often said, situated between two symphonic giants. A reputation that has often led to its being overlooked, but in fact it follows a working method that is more the rule than the exception in Beethoven. The revolutionary works are often followed by music that seems to take care of what follows the storm. And this year, 1806 – we are in perhaps the most insanely productive of Beethoven’s life – is no exception. The symphony begins with a tender entry followed by a plateau of unison Bb in strings and winds that is shadowily surrounded by slow melodic movements. The music grows suggestively from a melancholy to a euphoria – from minor to major – when the allegro breaks through in all its splendor. After the first movement's alternating shift between intense outbursts and calm breaths, one of Beethoven's most lyrical adagios follows, where the repetitive rhythm (you hear it immediately in the verse) makes the movement dance forward stubbornly. In the third and fourth movements, a scherzo and an allegro, the music rushes forward. For those who have already noticed how the form of the adagio rhythm is a variation of the first movement's syncopated outbursts, here, in the more dance-like parts of the symphony, you can notice how Beethoven turns the building blocks of the music inside and outside, but at the same time joins them together. In this way, he lets us anticipate the revolution that the symphony's form is facing. Fate will soon be knocking on the door.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Pyotr Tjajkovskij (1840-1893) Symphony No 5 Pyotr Tchaikovsky had been financially independent for a long time when, in the summer of 1888, he set out on his fifth symphony. A wealthy widow, Nadezjda von Meck, had been so captivated by his compositions that she gave him a generously increased annual maintenance. After four months of work on the symphony, he wrote to Madame Meck that he was almost finished with his 'symphony of fate'. The motif of fate in the Fifth comes creeping in the low register of the clarinets. You are immediately captivated by the simplicity and harmony by sensitively placed wind solos. The second movement allows two emotionally charged motifs to alternate with each other. One is presented by the horn and the other by the oboe. But here too, the motif of fate comes into play. The third movement contributes contrast in the form of a well-polished elegant waltz, the dance form that so many times has drawn masterpieces from Tchaikovsky's pen. It begins as if it were a ballet scene and only gradually does the music take on a symphonic character. The dark thoughts do not escape even in the whirlwinds of the ball. In the finale, the fate theme undergoes a transformation. The tempo becomes more march-like and shifts in major - it gradually even becomes grandiose.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Lohengrin (1848) is Wagner's last Romantic opera, and centers on the knight Lohengrin. The popular prelude to the first act, which the author Thomas Mann considered "the pinnacle of Romanticism", is often performed as a stand-alone in concerts. Through various musical themes and motifs, we are led into the world of passion, mystery and heroism of the first act. The aria that follows in tonight's program, "Im fernem Land", is called Lohengrin's Grail story - where the myth of the holy vessel is said to symbolize human longing.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Richard Wagner (1813–1883) Wesendonck Lieder Fünf Gedichte von Mathilde Wesendonk Der Engel · Stehe still · Im Treibhaus · Schmerzen · Träume Richard Wagner only composed around twenty songs, including a handful in 1839–1842, when he tried in vain to win the hearts of Parisians. The next step was in 1857–1858: in political asylum in Zürich during his most revolutionary period, he simultaneously became involved in a passionate romance with Mathilde Wesendonck, the wife of a wealthy Swiss silk merchant. Wagner and his wife had a cottage on the family’s estate in the countryside. One thing is for certain: as a revolutionary, Wagner was guided more by artistic dreams than political convictions. He worked on Tristan und Isolde and read his libretto for the opera to his lover. She was delighted and responded with her own poetry, which was infused with the same spirit. Wagner was captivated by her poems and set them to music. He composed Der Engel, Schmerzen and Träume in the winter of 1857. They were completed the following May. In the first poem, she presents Wagner as the savior of art. He himself wrote on the sheet music for the sketches of the first act of Tristan: “To the angel who lifted me so high.” Love may have enchanted them, but in concrete terms, the work on Mathilde’s five poems contributed inspiration to Tristan. Material from Im Treibhaus (In the Greenhouse) was incorporated into the introduction to the third act. Schmerzen (Pain) begins with the same chord that also begins the second act, and Träume (Dreams) can be seen as an early version of the love duet in the same act.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Not all composers write their most famous works when they are 19 years old. One who did was George Enescu with his two Romanian Rhapsodies from 1901. They accompanied him throughout his life. In his later years, he is said to have lamented how they overshadowed his other music. Enescu came from Romania and was a bit of a master at everything he did. It has been said of his memory that he could recreate all of Beethoven's works if they were lost. He picked up the term rhapsody from Liszt's Hungarian Rhapsodies. It is a title that signals spontaneity, improvisation and movement. But also that different parts have been joined together. In the rhapsodies, Enescu portrayed a romantic image of his homeland. The first begins with the folk song “Am un leu” which is said to have been the first Enescu learned at the age of 4. After the calm introduction, the piece bursts into lively dances. The piece depicts peasants stamping and hooting at an increasingly fast pace. It is an exotic dream image of a world that may have been – but is no longer.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Eine kleine Nachtmusik Allegro Romanze: Andante Menuetto e Trio Rondo: Allegro One might wonder if there is a more beautifully crafted and polished gem than Eine kleine Nachtmusik - so appealing, so perfect. Nachtmusik is German for "serenade", and when it was composed, Mozart had already composed twelve serenades. Compared to the earlier serenades, it truly lives up to its name - a little one. It becomes a miniature, a simple, classically pure and easily accessible trifle, in terms of scope. The earlier serenades could be 45 minutes long. A serenade should also be intended to be played outdoors, but that does not work at all with Eine kleine Nachtmusik with its lovely and intimate string music. Mozart included Eine kleine Nachtmusik in his own catalogue of compositions in Vienna on August 10, 1787, and listed it as having five movements. There was another minuet - but this movement disappeared early in the work's history and has never been found. It has also not been possible to find out why Mozart wrote this lovely entertainment music. In any case, it does not seem to have been a commission, but that he wrote music out of his own interest. It has been surprising that the mature master of cosmopolitan Vienna interrupted the demanding work of orchestrating the exciting nighttime moods of the opera Don Giovanni in favor of this delicacy. Was it the contrast he needed? Was the inspiration pressing?

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

George Bizet (1838-1875) L'Arlésienne Suite No. 1 Preludium Menuett Adagietto Carillon Author Alphonse Daudet depicted the countryside and people of exotic Provence. One of his most beloved short stories he called The Girl from Arles, which he expanded into a drama in five acts. The play eventually became an opera by Francesco Cilea (1897), but the stage music composed by Georges Bizet was most appreciated. In total, he contributed 27 short vignettes for a small chamber orchestra of 26 musicians, the Théatre de Vaudeville could not afford more. Bizet himself contributed free piano playing. A few movements were written for choir. The first performance on 1 October 1872 was a complete flop, and the play was closed after 21 performances for half a salon. The author exclaimed: "It was a dazzling fiasco with the most charming music in the world, costumes of silk and velvet, and Opéra-Comique scenery. I left the theater dejected, and with the same laughter that pierced the tragic scenes still in my ears, I resolved to write no more plays." But Bizet believed in his music and was eager to save it, so he immediately compiled four of the pieces into an orchestral suite, while arranging them for large symphony orchestra, retaining the important saxophone part; an exciting, new instrument that until now has been mostly used for experiments. This first suite was premiered six weeks after the stage premiere, and was an immediate success. He did not keep the chronology of the drama, it was more important that the movements create a unity. The plot is very simple but told with psychological depth in a dreamy and poetic way. "His name was Jan. He only had eyes for one - a little girl from Arles, dressed in velvet and lace, whom he had once met in the market place in Arles. At his house - to begin with - the party was not looked upon kindly. It was said that the girl was coquettish and her parents were not from the area, but Jan wanted his girl from Arles at all costs. He said: I will die if I don't get her." These few words capture and summarize the whole story. Everything revolves around her, but the girl from Arles never appears on stage, and he takes his own life when it becomes clear to him that she has another lover. Those who know their Christmas music recognize the Kings' March in the opening movement.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Richard Wagner (1813–1883) Wesendonck Lieder Fünf Gedichte von Mathilde Wesendonk Der Engel · Stehe still · Im Treibhaus · Schmerzen · Träume Richard Wagner only composed around twenty songs, including a handful in 1839–1842, when he tried in vain to win the hearts of Parisians. The next step was in 1857–1858: in political asylum in Zürich during his most revolutionary period, he simultaneously became involved in a passionate romance with Mathilde Wesendonck, the wife of a wealthy Swiss silk merchant. Wagner and his wife had a cottage on the family’s estate in the countryside. One thing is for certain: as a revolutionary, Wagner was guided more by artistic dreams than political convictions. He worked on Tristan und Isolde and read his libretto for the opera to his lover. She was delighted and responded with her own poetry, which was infused with the same spirit. Wagner was captivated by her poems and set them to music. He composed Der Engel, Schmerzen and Träume in the winter of 1857. They were completed the following May. In the first poem, she presents Wagner as the savior of art. He himself wrote on the sheet music for the sketches of the first act of Tristan: “To the angel who lifted me so high.” Love may have enchanted them, but in concrete terms, the work on Mathilde’s five poems contributed inspiration to Tristan. Material from Im Treibhaus (In the Greenhouse) was incorporated into the introduction to the third act. Schmerzen (Pain) begins with the same chord that also begins the second act, and Träume (Dreams) can be seen as an early version of the love duet in the same act.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

With his broad musical experience (he played cornet, percussion and violin), Nielsen has always been popular with orchestras: he is a "musicians' composer" whose parts are almost always rich in content and challenging. The Fourth Symphony (1916) is dense and intense, but there are also peaceful islands of recovery. The symphony opens with a powerful, completely surprising first movement, moves through a graceful allegretto (in which the wind instruments initially dominate) and a glowing third movement before ending with a blazing finale in which two drummers duel violently - incited and supported by the rest of the orchestra. This is how Nielsen himself described the symphony: "The title (The Inextinguishable) suggests something that only music itself can express: the elementary will to live. /.../ Life is indelible and inextinguishable, yesterday, today and tomorrow, life was, is and will exist in struggle, conflict, generation and annihilation."

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.