Göteborgs Konserthus Dvorák cellokonsert

Mélanie “Mel” Bonis (1858-1937) Trois femmes de légende Ofelia Salome Kleopatras dröm Mel Bonis lärde sig fram till tolv års ålder spela piano på egen hand, tills en vän till familjen slutligen övertygade hennes föräldrar om att hon behövde lektioner. Senare introducerades hon för kompositören César Franck, som var så imponerad av henne att han gav henne privatlektioner. Hon blev också klasskamrat med Debussy. Hon var extremt begåvad, avbröt studierna då hon gifte sig men lyckades senare återta möjligheten att komponera. Bonis skrev totalt sju pianostycken om berömda kvinnor ur mytologi och saga. Hon skildrar dem med en mycket personlig poesi, och styckena räknas bland de största av hennes pianoverk. Senare kom tre av dem att arrangeras för orkester. Bonis var djupt förankrad i sina karaktärer och ger Kleopatra, Ofelia och Salome egna musikaliska röster som kliver fram ur legenderna. Jenny Svensson

Witold Lutoslawski (1913–1994) Konsert för orkester Intrada Capriccio notturno e arioso Passacaglia, toccata e corale Konsert för orkester (1950–54) ger oss ett koncentrat av Lutoslawskis tidiga stil: rytmisk skärpa, klar formkänsla och en virtuos behandling av orkestern. Kollektivet blir solist. Första satsens Intrada är stramt uppbyggd, vi hör klangblock som successivt förtätas. I den andra satsen, Capriccio notturno e arioso, vandrar solistiska inslag mellan instrumentgrupper i ett raffinerat klangarbete. Finalen – Passacaglia, toccata e corale – förenar det strikta med explosiv energi. Baslinjens obönhörliga driv mynnar ut i koralens lugn och följs av en monumental rekapitulation. I codan förnimmer man inte bara ekon från satsens början, utan även tidigare delar återkommer, om än i förklädd och varierad form. Lutoslawski förenar i musiken folkmusikaliskt präglade inslag med modernistisk disciplin. Formen bär på en arkitektonisk tyngd. Dirigent Marta Gardolinska, har inte minst genom sin förankring i den polska repertoaren ett särskilt varmt förhållande till Konsert för orkester. Under 50-talet vällde det polska musikundret fram och bär ofta spår av Lutoslawski, även om hans musik under 60-talet och fram till hans död kom att utforska radikalt andra klanger och notationsmöjligheter. Notationen och estetiken till trots så gjorde han dock aldrig avkall på den precision och hantverksskicklighet som Konsert för orkester vittnar om. Esaias Järnegard

Antonín Dvorák (1841-1904) Cellokonsert h-moll op 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale: Allegro moderato I själva verket är detta Dvoráks andra cellokonsert. Den första i A-dur (1865) var ett ungdomsverk som han aldrig orkestrerade. Han fyllde sin nya konsert med en överväldigande romantik, inte bara genom det uttrycksfulla användandet av soloinstrumentet, utan även den färgrika orkesterpaletten där blåsarna spelar stor roll. Konserten tillägnats vännen Hanuš Wihan, cellist i Tjeckiska kvartetten, som ville göra vissa ändringar i slutet. Dvorák skrev till förläggaren: "Jag måste insistera på att verket trycks så som jag skrivit det!" Wihan tog illa vid sig och överlät uruppförandet i London den 19 mars 1896 till Leo Stern. Med tiden försonades Dvorák med Wihan och de framförde ofta konserten tillsammans. Skälet till att Dvorák inte ville ändra något i slutpartiet var rent personligt. Hemkommen till Böhmen hade han nåtts av budet att en kär svägerska avlidit. Han erinrade sig att han citerat en av hennes älsklingsmelodier i Fyra sånger, och delar av sången lät han nu också ingå i codan. För att betona verkets betydelse har man ibland kallat cellokonserten för "Dvoráks tionde symfoni". Och Brahms frågade sig: "Varför i all världen har jag inte vetat att man kunde skriva en sådan cellokonsert?" Den musikaliskt mogna och storslagna konserten är ett verkligt mästarprov för solisten. Stig Jacobsson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Marta Gardolinska är musikalisk ledare för Opéra National de Lorraine. Hennes internationella karriär startade 2018 då hon blev Young Conductor in Association vid Bournemouth Symphony Orchestra. Därefter erhöll hon ett Dudamel Fellowship med Los Angeles Philharmonic, och var bland annat assisterande dirigent till Gustavo Dudamel vid Grammy-vinnande inspelningen av Ives symfoni nr 4. Hon debuterade också med L A Phil på Hollywood Bowl. De senaste säsongerna har hon arbetat med orkestrar som London Symphony Orchestra, Sveriges Radios symfoniorkester, Orchestre national du Capitole de Toulouse, Birminghams symfoniorkester, Danska Radions symfoniorkester och Berlins och Frankfurts radiosymfoniker. Denna säsong gör Marta Gardolinska debuter i New York-filharmonins konsertserie, med Orchestre National de Lyon och Kammerorchester Potsdam samt på Opera de Paris med La Traviata. Hon återvänder till Bournemouths symfoniorkester och Sinfonia Varsovia på Enescufestivalen. Hon studerade dirigering vid Frederic Chopin-universitet i Warszawa och vid Universitetet för musik och scenkonst i Wien. I hemlandet Polen har hon prisats för sina insatser för att popularisera polsk kultur och musik internationellt.

Claes Gunnarsson har turnerat över hela världen som solist, kammarmusiker, orkestermusiker och pedagog. Han fick en tidig och uppmärksammad debut som solist i Dvoráks cellokonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Kort därefter utsågs han till solocellist i orkestern, en position han innehar sedan 1999. Som solist har Claes framträtt i några av världens mest prestigefyllda konsertsalar, däribland Wigmore Hall, Queen Elizabeth Hall, S:t Petersburg Philharmonie, Shanghai Symphony Hall, Seoul Arts Center och Singapore Symphony Hall. Han har även medverkat vid ledande internationella festivaler såsom La Folle Journée i Nantes, Music@Menlo i Kalifornien, Mecklenburg-Vorpommern, Affinis i Japan, Yuri Temirkanovs vinterfestival i S:t Petersburg samt Qingdao International Cello Festival. Bland de dirigenter han samarbetat med märks Neeme Järvi, Kent Nagano, Santtu-Matias Rouvali, Alexander Lazarev, Christian Zacharias och Christopher Warren-Green. Som kammarmusiker har Claes Gunnarsson samarbetat med framstående musiker som Leonidas Kavakos, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Hélène Grimaud. Särskilt betydelsefullt är hans snart 25-åriga samarbete med violinisten Sara Trobäck och pianisten Per Lundberg i pianotrio­n Trio Poseidon. Trion har turnerat flitigt både nationellt och internationellt och gjort en kritikerrosad inspelning av Beethovens Trippelkonsert samt Brahms Dubbelkonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi för Chandos Records. För Chandos Records har han även spelat in Weinbergs Cellofantasi och cellokonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker och Thord Svedlund. Inspelningen av cellokonserten belönades med utmärkelsen Diapason d’Or. Han finns även representerad på BIS Records med premiärinspelningen av Albert Schnelzers cellokonsert. Claes Gunnarsson bjuds regelbundet in som gästande solocellist hos bland andra Oslo-Filharmonien, BBC Symphony Orchestra och London Symphony Orchestra. Parallellt med sitt konserterande är han verksam som lärare vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet. Claes spelar på en cello byggd 1707 av David Tecchler, generöst utlånad av Järnåkerfonden.