Göteborgs Konserthus Martin Fröst: Genesis

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) UVERTYR TILL FIGAROS BRÖLLOP K 492 Den sedvanliga italienska uvertyren indelning var snabb-långsam-snabb, men Mozarts uvertyr till Figaros bröllop från 1786 kan närmast karaktäriseras som snabb-snabb-snabb. Det verkar kanske konstigt, men Mozart arbetar i stället med dynamiken: stråkarnas snabba puls i botten accentueras mer eller mindre, och kompletterande långsamma rörelser i träblåset ger variation och kontrast åt det hetsiga flödet. En uvertyrs uppgift är att skapa förväntan och spänning och ge en föraning om operans dramatiska skeende. Sedan kan det ju också vara bra för musikerna att få en ordentlig uppvärmning innan sångarna kommer in på scenen. Mozart signalerar med det höga tempot glädje och komik, men de mörklagda klangerna låter oss också ana att detta är en opera buffa med allvarliga inslag. Ramhandlingen hör till de allra vanligaste på Mozarts tid: Kampen mellan herren - greven - och betjänten, där den senare till slut drar det längsta strået. När uvertyrens brummande humleflykt väl nått sitt slut går ridån upp och vi möter tjänaren Figaro och hans fästmö Susana i full färd med att hitta bästa platsen för deras nya säng - de ska inom kort gifta sig. STEFAN NÄVERMYR

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) SYMFONI NR 4 B-DUR OP 60 Adagio. Allegro vivace Adagio Allegro vivace Allegro ma non troppo Uppfattningen att Beethovens symfonier med udda nummer skulle vara bättre än de jämna delades ingalunda av Beethoven själv. På frågan varför nr 7 var populärare än nr 8, svarade han bryskt: "För att nr 8 är så mycket bättre." Med Symfoni nr 4 är förhållandet det likartade. När väl nr 3 (Eroican) och nr 5 (Ödessymfonin) accepterats, efter att först för publiken ha klingat alltför djärvt och aggressivt, kom de "jämna" symfonierna i skymundan, betecknade som mera återhållna och vaga. Nr 4 var först nästan en publiksuccé, enligt kritiken vid uruppförandet för att "klarheten inte stördes av bisarra påfund". En ny generation med smak för en heroisk Beethoven kom alltså att tycka tvärt om, medan en ännu senare såg helt nya värden i musiken. Långt efter uruppförandet 15 november 1807 blev nr 4 för Schumann "en grekiskt slank skönhet mellan två nordiska bjässar". Berlioz insåg Mozart- och Haydn-arvet och fann adagiot "så rent i formen, med så änglalikt melodiskt uttryck, så oemotståndligt milt att all vidunderlig konstfullhet är helt dold för ögat". Tid efter annan har bedömningarna växlat. En nyare kommentar har exempelvis sett nr 4 som ett styvbarn mellan nr 3 och 5 men: "i så fall ett styvbarn med IQ 185 för dem som söker en djupare skönhet". Bärenreiters stora Beethoven-handbok ser sublimering som en kärnprincip i nr 4, i öppningssatsen en harmonisk kurragömmalek som befinner sig i ständig förtätning och uttunning. Den påfallande långsamma satsen ändrar därpå hela konceptet, där ett skeende i småbitar, liksom i ett kalejdoskop, oavbrutet antar ny gestalt. Symfonins tittskåpskaraktär blir än tydligare när sats tre ter sig som ett ständigt pågående kretslopp, som i en spegelsal där allting ständigt tycks glimta förbi på nytt. Finalen är en av Beethovens djärvaste, där han utan tema eller motiv drar igång ett harmoniskt och klangligt perpetuum mobile-förlopp. Som ur ingenting skapas energi. Utan skenbar logik vävs ett mönster som vi i vår tid kanske kunde kalla helt abstrakt. ROLF HAGLUND

GENESIS Klarinettisten Martin Fröst är en av vår tids stora musikprofiler. Han utforskar ständigt olika aspekter av musikens väsen och skapar nya konstnärliga uttryck för både äldre och nyskriven musik. Allt hör ihop, menar han, och människan återspeglas också i musiken. Som i Mozarts opera Figaros bröllop. Handlingen bygger på en pjäs av Beaumarchais från 1781 som lyfte fram flera av de idéer som låg bakom den franska revolutionen som ägde rum bara några år efter operans urpremiär på Wiener Burgtheater den 1 maj 1786. Det komiska dramat rör sig kring en greve som blir rival till sin tjänare men förlorar spelet. Ämnet var känsligt, men Da Ponte som skrivit det italienska librettot hade goda förbindelser med hovet och försäkrade kejsaren Josef II om att de samhällskritiska och för borgerskapet stötande avsnitten skulle avlägsnas, vilket också skedde. Mozart själv var inte intresserad av politik, däremot just av människor. Och han fick en ypperlig text befolkad av intressanta personligheter som han kunde ge musikalisk gestaltning. Den energiskt livfulla uvertyren hör till den klassiska musikens alla mest kända och omtyckta stycken. Men när kejsaren hörde operan uttryckte han ett visst missnöje med de numera berömda orden: "Herr Mozart, det är alldeles för många noter". Kanske svarade Mozart som i Milos Formans berömda film Amadeus: "Det är exakt så många noter som behövs". LJUS ATMOSFÄR Liksom Mozart var Ludwig van Beethoven en känslomänniska. I sina många brev kunde han förvränga och leka med ord och bokstäver som blev till vapen mot personer han inte gillade. "Käraste baron Lortspridare", inledde han ett brev. Och när han beklagade sig över en kritiker, hackade han sönder ordet recensera - re-re-re-re-re cen-cen-se-se-se-sera sera - sera - för att illustrera kritikerns i hans ögon meningslösa svammel. De nio symfonierna är själva stommen i hans livsverk. De utgör helt unika och oändliga universum som kan utforskas om och om igen - det finns alltid nya saker att upptäcka. I likhet med första, andra och sjunde symfonierna startar fjärde symfonin med en långsam inledning. Den är till sina proportioner mindre än både den föregående tredje symfonin, Eroican, och den efterföljande "femman". Atmosfären är ljusare, mer lekfull, men också oemotståndligt både vacker och intensiv. Nobelpristagaren Romain Rolland skrev att symfonin är som "en ren och vacker blomma, som bevarar doften från de ljusaste dagarna i Beethovens liv". Robert Schumann beskrev den som en "grekisk slank ungmö mellan två nordiska jättar". Symfonin tillägnades riksgreven Franz Joachim von Oppersdorff, som också beställde symfonierna nummer fem och sex av Beethoven. UPPHÖJD SKÖNHET Anders Hillborg tillägnade sin klarinettkonsert Peacock Tales Martin Fröst. Speciellt till föreställningen Genesis har Hillborg dessutom skapat fyra korta stycken för klarinett och varierande besättningar. Allra först hör vi en besvärjelse - Incantation - som leder direkt över till de nästan tvåtusenåriga melodierna av Mesomedes från Kreta. Endast lite av den grekiska antikens musik finns bevarad, men Mesomedes lämnade efter sig ett antal fragment i en tidig variant av notskrift. Här hör vi hans fyra melodier tillägnade muserna som i den grekiska mytologin var konstens, poesins och filosofins gudinnor. Från Mesomedes tar vi ett nästan tusenårigt kliv framåt till Hildegard von Bingens O virtus Sapientie. Hildegard av Bingen var abbedissa, mystiker, predikant och författare och högt bildad inom en rad områden. I både text och musik prisar hon visdomens kraft och jordens och himlens gudomliga glans, som i O virtus sapientie återspeglas i musikens upphöjda skönhet. HETSIG ENERGI En som till skillnad från antikens Mesomedes lämnat efter sig stora mängder musik är den tyske kompositören Georg Philipp Telemann. Han var verksam i Hamburg och god vän med både Händel och Bach. Och han skrev mer musik än de båda tillsammans! Under sin levnad ansågs han också vara den mest framstående av dem. Telemanns energiskt hetsiga musik i Presto, får här en verkningsfull kontrast i argentinaren Astor Piazzollas tango som vibrerar av nattlig hetta och ohämmad åtrå. Piazzolla övergav tidigt den traditionella tangon och knöt i stället an till jazz och konstmusik och skapade den nya stilen som kom att kallas tango nuevo. Argentinsk tango har också lockat dirigenten, kontrabasisten och tonsättaren Jonas Dominique. Förutom att han dirigerat många uppmärksammade föreställningar på Folkoperan i Stockholm och spelar kontrabas i Rebaroque är han medlem i gruppen Tango libre. Direkt för Fröst och Genesis har han skrivit fyra korta stycken för klarinetter. GRÄNSLAND I gränslandet mellan klassisk musik, jazz, pop och folkmusik förvandlar arrangören och dirigenten Hans Ek det invanda till något oförutsett och spännande. Han tar lyssnaren med till nya musikaliska rum där ännu inte hörda klangdimensioner uppstår, men alltid med utgångspunkt från sitt eget personliga sound. I Aurorasviten har han arrangerat traditionella melodier som vi nu hör i nya versioner för klarinett, stråkorkester och flickkör. Göran Fröst, altviolinist och bror till Martin Fröst, rör sig vant i olika musikaliska landskap. Hans Klezmer Dances No. 1-3 är tre klezmerinspirerade stycken för klarinett och stråkorkester. I Genesis bjuds vi på den andra dansen, där vi kastas hejdlöst mellan passionerad sentimentalitet och vansinnig virtuositet. Klezmer är en folkmusikgenre med rötter i Östeuropa. Grundens finns i den judiska festmusiken som influerats av musik från Rumänien, Bulgarien, Grekland, Ungern, Polen, Ryssland och Ukraina. Alltihop genomsyrat av en stor dos romsk musik. Frösts klezmerdans knyter musikaliskt an också till den ungerska tonsättaren Béla Bartóks Rumänska folkdanser. Bartók ägnade många år att resa runt på den östeuropeiska landsbygden och dokumentera regionens folkmusik, som sedan satte stora spår i hans egen originella musik. Föreställningen Genesis är en resa genom tid och rum. Och oavsett i vilken tid, kultur eller religion är musiken en självklar del av människan. Liksom människan alltid är en del av musiken. GÖRAN PERSSON

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst är känd för att vidga musikaliska gränser och New York Times skriver att han besitter "en virtuositet och ett musikerskap som inte överträffats av någon annan klarinettist - eller kanske instrumentalist över huvud taget - som jag kan minnas". Martin Fröst har framträtt med orkestrar som Concertgebouworkestern, Gewandhausorkestern, Israels filharmoniker, New York Philharmonic, Philharmonia Orchestra och Franska Nationalorkestern. Denna säsong är han återinbjuden till Los Angeles Philharmonic och Gustavo Dudamel och Sveriges Radios symfoniorkester samt debuterar med Montreals symfoniker med Masaaki Suzuki som dirigent. I maj 2017 offentliggjordes det att Martin Fröst blir chefdirigent för Svenska Kammarorkestern i Örebro från och med säsongen 2019-2020. Denna säsong är han Artistic Partner hos både St Paul Chamber Orchestra och Kungliga filharmonikerna där han presenterar sitt nya projekt Retrotopia som den tredje och avslutande föreställningen efter Dollhouse och Genesis. Nästa säsong är han Artist in Residence vid L'Auditori i Barcelona där han framträder med Kataloniens Nationalorkester vid ett flertal konserter. Han kommer också att göra turnéer med BBC Symphony Orchestra och NDRs radiofilharmoni i Hannover. Martin Fröst är en flitig kammarmusiker och framträder med artister som cellisten Sol Gabetta samt pianisterna Yuja Wang, Leif Ove Andsnes och Roland Pöntinen. Martin Fröst har numera skivkontrakt med Sony Classical och hans första inspelning för skivbolaget, Roots, hyllades av kritikerna och erhöll det prestigefyllda tyska skivpriset Echo Klassik i kategorin årets instrumentalist. Han har tidigare gjort en rad inspelningar för BIS.

Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst är känd för att vidga musikaliska gränser och New York Times skriver att han besitter "en virtuositet och ett musikerskap som inte överträffats av någon annan klarinettist - eller kanske instrumentalist över huvud taget - som jag kan minnas". Martin Fröst har framträtt med orkestrar som Concertgebouworkestern, Gewandhausorkestern, Israels filharmoniker, New York Philharmonic, Philharmonia Orchestra och Franska Nationalorkestern. Denna säsong är han återinbjuden till Los Angeles Philharmonic och Gustavo Dudamel och Sveriges Radios symfoniorkester samt debuterar med Montreals symfoniker med Masaaki Suzuki som dirigent. I maj 2017 offentliggjordes det att Martin Fröst blir chefdirigent för Svenska Kammarorkestern i Örebro från och med säsongen 2019-2020. Denna säsong är han Artistic Partner hos både St Paul Chamber Orchestra och Kungliga filharmonikerna där han presenterar sitt nya projekt Retrotopia som den tredje och avslutande föreställningen efter Dollhouse och Genesis. Nästa säsong är han Artist in Residence vid L'Auditori i Barcelona där han framträder med Kataloniens Nationalorkester vid ett flertal konserter. Han kommer också att göra turnéer med BBC Symphony Orchestra och NDRs radiofilharmoni i Hannover. Martin Fröst är en flitig kammarmusiker och framträder med artister som cellisten Sol Gabetta samt pianisterna Yuja Wang, Leif Ove Andsnes och Roland Pöntinen. Martin Fröst har numera skivkontrakt med Sony Classical och hans första inspelning för skivbolaget, Roots, hyllades av kritikerna och erhöll det prestigefyllda tyska skivpriset Echo Klassik i kategorin årets instrumentalist. Han har tidigare gjort en rad inspelningar för BIS.

Härlanda flickkör har funnits i drygt 10 år och består av 25 sångare i åldrarna 13-20 år. Kören kännetecknas av höga ambitioner och en varm gemenskap. Repertoaren består mestadels av klassisk musik men även pop och folkmusik från olika delar av världen. Under de senaste åren har Härlanda flickkör bland annat framfört Förklädd gud av Lars-Erik Larsson, Vivaldis Gloria och Stabat Mater av Pergolesi samt konserterat med artister som Åsa Fång, Anci Hjulström och Simon Ljungman. Kören samarbetar ofta med musiker ur Göteborgs Symfoniker. I maj 2017 vann Härlanda flickkör andra pris i Körmästerskapen på RUM-festivalen i Västerås. Birgitta Mannerström-Molin är sångpedagog och kördirigent, verksam som Barn- och ungdomskörledare i Härlanda församling, Göteborg. Hon undervisar även på Högskolan för scen och musik i Göteborg och är engagerad som kurshållare och körledare på riksnivå. Birgitta Mannerström-Molin har också varit med i uppbyggnaden av El Sistema i Sverige och har lett körerna under Side by Side-festivalen sedan starten. 2016 blev hon utsedd till årets Barn- och ungdomskörledare i Sverige.

Flöjtisten Håvard Lysebo är utbildad vid Norges musikhögskola med Andrew Cunningham som lärare. 19 år gammal började Håvard Lysebo vikariera i Oslo filharmoniska orkester. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år gammal. Efter ett års tjänstledighet för studier hos professor Matthias Rütters vid Folkwang-Hochschule i Essen var Håvard Lysebo1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester. I Göteborgs Symfoniker har han varit anställd sedan 1997. Bergens filharmoniska orkester erbjöd Håvard Lysebo 2012 tjänsten som soloflöjtist. Efter att arbetat där ett år bestämde han sig dock för att stanna i Göteborgs Symfoniker. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoni-orkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.

2013-2016 medverkade klarinettisten Magnus Holmander i Martin Frösts föreställningar Dollhouse och Genesis vid ett flertal konserter i norra Europa. Magnus Holmander har ett stort intresse för samtida musik och har samarbetat nära med Anders Hillborg och Rolf Martinsson vilket lett till solokonserter ibland annat Grieg-salen i Bergen, Royal Festival Hall i London och Auditorium i Milano. Han spelar också tillsammans med ackordeonisten Irina Seroytuk (de vann tävlingen Ung och lovande) samt i duon Magnus&Alfred med teaterinslag och trolleri.

Klarinettisten Sandra Ibarreche har bland annat samarbetat med Kungliga filharmonikerna, Sveriges Radios symfoniorkester, Kungliga operan och Dalasinfoniettan och medverkade vid uruppförandet av Martins Frösts Genesis 2015. Hon kommer från Bilbao, Spanien, där hon först utbildades med vidare studier vid Sibeliusakademin i Helsingfors, konservatoriet i Barcelona samt Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Hon har tagit mästarkurser för klarinettister som Martin Fröst och Kari Kriikku och spelat i ungdomsorkestrar i Baskien, Slovenien och Frankrike.

Slagverkaren Olof Wendel är född i Lund och uppvuxen i Eksjö, Småland. Han studerade på diplomutbildningen vid Högskolan för scen och musik i Göteborg för professor Einar Nielsen och tog sin diplomexamen i slagverk 2002. Olof Wendel har varit verksam som cimbalom- eller slagverkssolist i Kungliga filharmonikerna, Sveriges Radios symfoniorkester, Det Konglige Teater, Folkoperan, Norrköpings symfoniorkester, Malmö symfoniorkester, Dalasinfoniettan, Göteborgs Symfoniker och Kroumata.