Sthlms konserthus Göteborgs Symfoniker gästspelar i Stockholm

Jean Sibelius (1865-1957) Symfoni nr 5 Ess-dur Op 82 Tempo molto moderato. Allegro moderato Andante mosso, quasi allegretto Allegro molto Jämförd med den fjärde symfonin är Sibelius femte symfoni färgrik och levande, heroisk och tillgänglig. Men likafullt krävde den mer arbete än den grubblande och inåtvända fyran. Inget annat verk vållade honom så mycket bekymmer. "Promenerade i kall vårsol. Haft en våldsam impression av symfoni nr 5. Den nya!" "Såg idag (21 april 1915) tio före elva 16 svanor. Ett av de största intrycken i mitt liv! … Lätet av samma träblåsartyp som tranornas, men utan tremolo. Svanornas närmar sig mer trumpeten ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Naturmystik och livsve! Femte symfonins finaltema." Första satsen består av två delar. Den första av dessa börjar med en sann herdeidyll, med signalartade hornmotiv och svarande träblåsare. I hela denna del är naturupplevelsen stark, men i satsens andra del får musiken en mer scherzoartad karaktär. I den långsamma satsen återkommer det idylliska, den här gången med en graciös, nästan rokokoartad elegans. "I bakgrunden vandrar klarinetternas, fagotternas och hornens ständigt växlande molnformationer." Finalens huvudtema lyser fram över ett impressionistiskt stråkskimmer, som kontrasterar mot trumpeternas svantema. Och så de ödesmättade, strängt isolerade ackorden som avslutar detta arkitektoniska mästarbygge. STIG JACOBSSON

Daniel Kidane (f 1986) Be Still, för stråkorkester och crotaler Be Still, skriven mot slutet av 2020, är ett reflekterande verk över det gångna året. Under ett år då nedstängningar blev en grej, blev idén om tid mer uppenbar för mig i takt med att vardagliga markörer, som att träffa vänner och familj, resa eller gå på konserter, försvann. Medan jag skrev Be Still kom jag att tänka på de inledande raderna i T S Eliots Burnt Norton, den första av hans Four Quartets: “Tiden nu och tiden då/ Är båda kanske närvarande i tiden framtid / Och tiden framtid innesluten i tiden då / Om all tid är evigt närvarande/ Är all tid oåterlöslig”. Och när jag ser tillbaka på året och försöker fastställa händelser i mitt minne, glider de ur mitt grepp – likt moln som passerar förbi på himlen. Daniel Kidane

Arrangemang Øystein Sonstad, Arnljot Nordvik

Philip Glass (f 1937) Ur Stråkkvartett nr 3 “Mishima” Philip Glass nämns ofta i samma andetag som Steve Reich och Terry Riley. Glass’ minimalism får dock sägas utgöra en helt annan riktning än den Reich eller Riley tagit men i historieböckerna återfinner vi dem oftast på samma uppslag. I dag är Glass troligen främst bekant genom filmmusik där flera av hans soundtracks blivit Oscarsnominerade, exempelvis den cellostinna musiken till Timmarna (The Hours). Stråkkvartett nr 3 skrevs till Paul Schraders omtalade film Mishisma – ett liv i fyra kapitel 1985. Den kontroversielle japanska författaren Yukio Mishima utvecklade en egen form av nationalism och kulturkonservatism.

Niäguoh (Drömmar) Arrangemang Christo Stangness, Orkestrering Øystein Sonstad

Hanna Kendall (f 1984) Weeron Weeron, för dämpad soloviolin Hannah Kendall är från London och komponerade detta solostycke för Pekka Kuusisto. Det uruppfördes i Helsingfors 2022. Titeln betyder "Min Gud, min Gud" och kommer från Martin Carters dikt med samma namn, skriven 1954 som en del av hans samling Poems of Resistance from British Guyana. Alla fiolens strängar är sammanbundna med dreadlock-manschetter i aluminium; accessoarer som förvränger instrumentets ljud, så att tonhöjden blir instabil, oförutsägbar och föränderlig från framförande till framförande. Ett nytt instrument i kreol-stil bildas.

Maadter-aahka (Gammelfarmor)

Erkki-Sven Tüür (f 1959) Action, ur Action-Passion-Illusion Den estniske tonsättare Erkki-Sven Tüür startade sin karriär i ett rockband influerat av Frank Zappa, Yes och Genesis. Han är skapare av åtta symfonier, flera instrumentala konserter, många kammarmusikstycken och en opera. Tüür har under sin karriär testat de flesta kompositionstekniker för att demonstrera och kombinera musikaliska motsatser - tonalitet och atonalitet, upprepande rytmer och komplexa rytmer, meditativt lugn och teatralisk explosivitet. Action-Passion-Illusion är ett tredelat verk för stråkorkester från 1994.

Johann Sebastian Bach (1685-1750) O Mensch, bewein dein Sünde groß (Bearbetning av Max Reger) Koralen "O människa, begråt din stora synd” finns i den slutliga versionen av Matteuspassionen. Själva melodin hämtade Bach från en äldre psalm och tillförde text av psalmförfattaren Sebald Heyden. I såväl orkester som i kör blottar Bach människan och hennes brister. Där vi överträtt våra befogenheter har vi visat inte styrka, utan svaghet. Där vi sårar vår nästa, sårar vi också oss själva. I en koral längre fram väntar förlåtelsen: “Jag förnekar inte min synd, men din nåd och barmhärtighet är mycket större”. Tonsättaren Max Reger var liksom Bach baserad i Leipzig. Här har han tagit Bachs hymn och förvandlat den till långsamma stråkar, lika ödmjuka som mänskliga röster.

Dállie (Nu) Arrangemang Eivind Buene

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Violinisten Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga frihet och nyskapande inställning till repertoar. Han är konstnärlig ledare för Den Norske Kammerorkester samt sedan 2023 förste gästdirigent och konstnärlig partner hos Helsingfors Filharmoniker. Hösten 2025 tillträdde han som förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker. Han är även utsedd till chefdirigent för Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra från och med 2028. Under säsongen 2024-2025 framträdde Kuusisto med Helsingfors filharmoniska orkester och Göteborgs Symfoniker både som solist och dirigent, och dirigerade även Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Svenska Kammarorkestern, Danska Radions Symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Han dirigerade även Sveriges Radios symfoniorkester, Lahti Sinfonia och Österbottens symfoniorkester samt framträdde som solist med Detroits symfoniorkester, NSO Dublin, Bryssels filharmoniska orkester, Orchestre National de Lyon, NDR Elbphilharmonie Orchestra, Los Angeles Philharmonic och Bostons symfoniorkester. Kuusisto fortsätter sitt samarbete med Gabriel Kahane i duon Council efter framgångsrika turnéer i USA och Australien. Kuusisto är en entusiastisk förespråkare för samtida musik och interagerar med partners från hela det konstnärliga spektrumet. Hans projekt inkluderar samarbeten med Hauschka och Kosminen, neurologen Erik Scherder, elektropionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, dragspelaren Dermot Dunne och folkartisten Sam Amidon. 2024 medverkade han på Bryce Dessners album SOLOS och på Anna Clynes och The Knights album Shorthand. 2023 gav han ut ett album på BIS som dirigent för Helsingfors filharmoniska orkester med den första inspelningen av Jaakko Kuusistos symfoni, op 39, och ett annat för Alba som violinist med Malin Broman och Österbottens kammarorkester som framför verk av Tarrodi, Byström, Larsson och Zinovjev. Bland tonsättare som skrivit violinkonserter för Kuusisto finns Nico Muhly, Sebastian Fagerlund och Bryce Dessner. Pekka Kuusisto spelar på en Antonio Stradivarius från 1695 på generöst utlån från Anders Sveaas almennyttige fond.

Katarina Barruk är en av Nordens mest uppskattade samiska artister. Hon är uppvuxen i Lusspie (Storuman) och Gajhrege (Gardfjäll). Hon levererar en kraftfull men djupt jordnära blandning av popmusik, traditionell jojk och improvisationselement. Hon har turnerat i Europa de senaste tio åren och framträtt på bland annat Øya-festivalen, Iceland Airwaves, Reeperbahn och WOMEX. Sedan 2023 har hon framträtt flera gånger med Norska Kammarorkestern och Helsingfors filharmoniska orkester. Hennes andra album Ruhttuo (2022) med producenterna Arnljot Nordvik och Christo Stangness cementerade hennes rykte om att inte ta vältrampade stigar, utan istället gå sin egen väg.