Salzburg, Grosses Festspielhaus Göteborgs Symfoniker gästspelar i Salzburg

Carl Nielsen (1865-1931) Helios Carl Nielsen skapade ouvertyren Helios under en vistelse i Grekland år 1903. Hans hustru, skulptören Anne Marie Brodersen befann sig där tack vare ett stipendium, och gjorde kopior av reliefer och statyer i Akropolismuseet. Medan hon arbetade, ställde Musikkonservatoriet i Aten ett arbetsrum till Nielsens förfogande. Parets logi var idyllisk med havsutsikt, och Nielsen tog intryck av de skiftande ljusförhållandena över Egeiska havet, dess soluppgångar och solnedgångar. Han var även mycket intresserad av arkeologi, och med inspiration från antiken vändes hans intresse till myten om Helios, guden som förde solen över himlen i en vagn dragen av fyra magnifika hästar. Helios-ouvertyren är mer lättillgänglig än generellt hans övriga verk. Strukturen är tydlig, vilket gör att det är lätt att följa solens resa. Han skrev följande motto i inledningen av verket: "Tystnad och mörker - då går solen upp med en glad lovsång - vandrar sin gyllene väg - sjunker tyst i havet." I den långsamma inledningen (Andante tranquillo) stiger stämningsfulla rop från hornen, ur ett sorts musikaliskt urdjup från de låga stråkarna. De förenas av böljande rörelser i de höga stråkarna, innan hela orkestern gradvis ansluter. Trumpetfanfarer, alltid symbolen för en ankomst, leder i fortissimo till den sonatformade huvudsektionen (Allegro ma non troppo). Efter en utökad fugato-sektion och en enorm uppvisning av prakt med ett heroiskt huvudtema i fiolerna, som följs av ett lyriskt tema i cellostämman, sjunker allt tillbaka i ett lugnt tempo. Skymningen förebådas, och i den långsamma epilogen återkommer hornen och stråkfigurationerna från inledningen. Musiken bleknar slutligen med ihållande, låga cellotoner, och så slutar dagen som den började. Ouvertyren mottogs entusiastiskt av Köpenhamnspubliken vid premiären den 8 oktober 1903. Den har under många år spelats i dansk radio strax efter midnatt varje nyårsafton, för att musikaliskt ringa in det nya året. ANDREAS KONVICKA

VIOLINKONSERT OP 35 Moderato nobile Romance Finale: Allegro assai vivace Erich Wolfgang Korngold kallades till Hollywood för att hjälpa till med de musikaliska arrangemangen kring Max Reinhardts filmatisering av En midsommarnattsdröm. Filmmusiken gav honom både rikedom, filmpriser och ära, men den innebar också att konsertinstitutionerna började tappa intresset för honom. Han var ju inte längre "seriös". Korngold var känslig för kritiken och ägnade sina sista tolv år enbart åt konstmusik. Sommaren 1945 arbetade han på sin violinkonsert. Uruppförandet i St Louis den 15 februari 1947 kom att utföras av Jascha Heifetz. Konserten, som för övrigt tillägnades Gustav Mahlers änka Alma, gjorde stor lycka och spelades inom kort i många konserthus. Man kan i violinkonserten hitta teman från fyra av Korngolds filmer. Huvudtemat i andra satsen kommer från Anthony Adverse (1936), en filmmusik som gav Korngold en Oscar. Finalen börjar med livfullt staccatospel och slutar med en lysande virtuos höjdpunkt, allt byggt på det ljusa och glansfulla huvudtemat ur filmen The Prince and the Pauper (Prinsen och tiggaren) från 1937. Arbetssättet säger en del om vilken betydelse Korngold gav sin filmmusik, och vilken kvalitet den har. STIG JACOBSSON

NIKOLAJ RIMSKIJ-KORSAKOV (1844-1908) SCHEHERAZADE OP 35 Havet och Sinbad sjöfararens skepp Sagan om Prins Kalender Den unge prinsen och den unga prinsessan Festen i Bagdad och skeppsbrottet Bland ryska kompositörer intar Nikolaj Rimskij-Korsakov utan tvivel en rangplats, men han hade utbildat sig till något helt annat: han var marinofficer och hade som sådan rest jorden runt och upplevt det mesta. Inte minst skulle hans erfarenheter från österlandet smitta av sig på hans kompositioner. Vi märker det i exotiska verk som den symfoniska sviten Scheherazade, i den andra symfonin Antar och i flertalet av hans operor. Rimskij-Korsakov var liksom kollegerna Balakirev, Musorgskij, Cui och Borodin medlem i den i St Petersburg verksamma tonsättargruppen "De fem unga" som satte rysk tradition mycket högt, till skillnad från de mer västligt orienterade Moskvatonsättarna. Som symfoniker nådde Rimskij-Korsakov knappast upp till Tjajkovskijs nivå men i sin programmusik är han den store mästaren. I den symfoniska sviten Scheherazade leder han oss rakt in i de sagor som ingår i Tusen och en natt: Det var en gång en sultan som hette Shakriar, och som beslutat att döda var och en av sina hustrur i gryningen efter varje bröllopsnatt, övertygad som han var om alla kvinnors trolöshet och falskhet. Men flickan Scheherazade lyckades rädda sitt liv genom att i "tusen och en natt" berätta underbara sagor och påpassligt somna just när något så spännande skulle hända att sultanen verkligen måste låta henne leva för att få höra fortsättningen. Till slut återtog sultanen sitt stränga påbud och de levde lyckliga i alla sina dar… Rimskij-Korsakov var en av sin tids allra främsta orkesterdomptörer, något som han lärde vidare till sina elever som Stravinsky och Respighi. Hans förmåga att färga sin musik är imponerande, och han har i Scheherazade skapat ett utomordentligt underhållande verk - en sorts förryskad orientalism. Han förnekade att de melodiska motiven hade berättande innebörd, men nog ligger det nära till hands att tänka sig det inledande temat som den otåliga sultanens tema, och att det till synes improviserade violinsolo som går genom alla satserna porträtterar Scheherazade när hon berättar sina sagor. Satstitlarna väcker nyfikenhet och associationer och några kan knytas till specifika sagor. Den om Sinbad är välkänd, Sagan om Kalender handlar om en tiggarprins. Men titlarna ger bara stämningsunderlag. De berättar inga påtagliga historier. Ursprungligen tänkte han sätta neutrala titlar på satserna: Preludium, ballad, adagio, finale. Scheherazade är ett graciöst, underhållande verk med stor skönhet och drömska klanger som uruppfördes hösten 1888. Det var en gång… STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Sten Cranner är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som ”den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på”. Sedan 2021 är Santtu-Matias Rouvali också chefdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland. 2013-2022 var Santtu-Matias Rouvali chefdirigent och konstnärlig ledare för Tampere Philharmonic Orchestra i Finland. Under säsongen 2023-2024 fortsätter Santtu-Matias Rouvali sina samarbeten med orkestrar på toppnivå över hela Europa och USA, som BBC Proms, New York Philharmonic och många fler. Han samarbetar med solister som Leif Ove Andsnes, Arabella Steinbacher, Nemanja Radulovic, Leonidas Kavakos, Bruce Liu, Alice Sara Ott, Sheku Kanneh-Mason, Vadim Gluzman, Randall Goosby och Vilde Frang. När han inte dirigerar ägnar han sig åt odling och fiske vid sin gård utanför Tammerfors.

Arabella Steinbacher hyllas som en av dagens ledande solister, känd för sin varierade repertoar bestående av musik från Glazunov till Gubaidulina. Höjdpunkter under säsongen 2023-2024 inkluderar turnén med Göteborgs Symfoniker och konserter med orkestrar som Kungliga Filharmonikerna i Stockholm, ORF Radio-Symphonieorchester Wien, Münchner Symphoniker, Royal Liverpool Philharmonic och Enescu Philharmonic Orchestra. Arabella Steinbacher kommer dessutom att återvända till Klostersfestivalen i Schweiz, där hon framträder med Kammerakademie Potsdam, och till Beethovenfestivalen i Warszawa. Andra orkestrar hon har samarbetat med inkluderar New York Philharmonic, Boston, Chicago och Seattle Symphony Orchestras, Gewandhausorchester Leipzig, Dresdner Philharmonie, NDR Elbphilharmonie Orchester, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin. Hon har turnerat flitigt med BBC Philharmonic Orchestra, Orchestre Philharmonique de Strasbourg och Deutsche Radiophilharmonie Saarbrücken. Arabella Steinbacher arbetar med dirigenter som Marin Alsop, Herbert Blomstedt, Christoph von Dohnányi, Christoph Eschenbach, Andris Nelsons och Yannick Nézet-Séguin. Hennes senaste inspelning med Stuttgarter Kammerorchester exklusivt för Pentatone, förenar verk av Arvo Pärt och Johann Sebastian Bach. Tidigare inspelningar inkluderar hennes mycket prisade Mozart-cykel med Festival Strings Lucerne och De Fyra Årstiderna av både Astor Piazzolla och Antonio Vivaldi som hyllades stort. Född i en musikerfamilj har hon spelat fiol sedan tre års ålder och började sina studier hos Ana Chumachenco vid universitetet för musik och teater München när hon var åtta. Arabella spelar för närvarande Antonio Stradivaris violiner, Cremona, 1718, känd som "ex Benno Walter", och Guarneri del Gesù "Sainton", Cremona, 1744, båda generöst tillhandahållna av en schweizisk stiftelse. Arabella Steinbacher gjorde sitt första framträdande med Göteborgs Symfoniker 2009 i Dvoráks violinkonsert.