Göteborgs Konserthus Stora känslor från då och nu

Lars Danielsson (f 1958) Schlagwerk - Konsert för slagverk, kontrabas och orkester Göteborgs Symfonikers beställningsverk, uruppförande Genom åren har jag haft nöjet att få komponera för Göteborgs Symfoniker ett antal gånger. Har alltid älskar deras sound och passion för musiken. Flera musiker i orkestern känner jag sedan gammalt, och som kompositör tänker jag på de speciella individerna i orkestern. Jag vill att mitt stycke ska låta vackert naturligtvis, men också att det är inspirerande att spela för musikerna. Schlagwerk är ett verk för Roger Carlsson specifikt, och hans unika sinne att tänka brett och öppet när det gäller musik. Tanken har varit att hans breda spektrum för olika slagverksinstrument kommer fram. Första satsen är en lång resa med ett tema som går igenom hela satsen, i dess olika skepnader. Ett sidotema dyker upp i mitten av satsen. Roger spelar på sin slagverksuppsättning men också på vibrafon och marimba. Inspirationen från impressionismen märks nog här, musik ifrån Amerika daterad första delen av 1900-talet. Det övergår sedan till en rytmisk del i 7/4-takt inspirerad av den musik jag normalt spelar. Andra satsen är en improvisation med Roger på ”hangdrum” och jag på kontrabas, som sedan blir till en ballad med piano och orkester. Den är anpassad efter de toner som trumman innehåller. Tredje och sista satsen är ett tema som påminner om den musik vi spelar i mitt band Liberetto. Den är i udda taktart och har influenser från både barock, sydamerikansk, arabisk och svensk folkmusik, medeltida sakral musik och Hitchcock-filmer. Här spelar Roger på en cimbalom. Lars Danielsson

ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 9 D-MOLL Feierlich: Misterioso Scherzo: Bewegt, lebhaft Adagio: Langsam En av mina absoluta favoritbilder är ett fotografi från bygget av Eiffeltornet. Halva tornet står där stadigt på sin bas och blickar uppåt mot sin fullbordan. Den svartvita bilden speglar det ögonblick när förväntan av vad som komma skall är som allra störst: vi vet vad som ska hända och gissa om vi ser fram emot det! Nu står hela Eiffeltornet där, vi vet hur det ser ut: en magnifik skapelse - fulländad i sin tekniska struktur - som ogenerat visar upp sig naken inför hela världen. Varje stålbalk, varje hamrad bult. Så klar och tydlig att man redan vid betraktelsen av det halvfärdiga bygget kunde ana hur det skulle avslutas. Är det likadant med en Bruckner-symfoni? Nej, här skiljer sig konsten från ingenjörskonsten. Bruckner hann med tre fjärdedelar av symfonin innan döden tog honom. Vi vet inte hur han tänkte sig slutet - även om han lämnade en hög ordentligt sorterade balkar och nitar som pekade ut vägen. Många har försökt sig på att avsluta symfonin med utgångspunkt från Bruckners kvarlämnade bifolion, siduppslag med musikaliskt material till finalen, men ingen av dessa rekonstruktioner har riktigt övertygat. Bruckner var gammal och sjuklig, rynkig och flintskallig när nionde symfonin skrevs. Han hade efter ett långt liv med motgångar och nedlåtande avfärdanden till slut ändå blivit accepterad av etablissemanget. Kanske var det en tröst när han satt vid pulpeten och skrev ner sina noter på de stora arken i den dunkla lägenheten i Wien. Mycket har skrivits om hur Bruckner expanderade harmoniken i Wagners anda (det vill säga lämnade tonarternas allfarvägar för äventyrliga expeditioner i musikens vildmarker) och i sin unika orkestrering lät ackord och klanger skifta färg i stämmorna som vandrar från instrument till instrument, sektion till sektion, men ändå bildar en häpnadsväckande helhet. Bruckner står där stolt med sina klangblock, generalpauser och evighetslånga teman, i nionde symfonin starkare än någonsin. Och kulminationerna! Dessa bergsklättringar vars viktigaste funktion paradoxalt nog är att man från dess hisnande höga höjder ska kunna se de rofyllda dalgångarnas hela skönhet. Bruckner hade tidigare tillägnat Ludwig II av Bayern respektive kejsar Franz Joseph I varsin symfoni så för den nionde återstod endast ett alternativ i hierarkin: Gud. Vid ett besök hos sin läkare Richard Heller berättade tonsättaren: "Nu tillägnar jag mitt senaste verk till majestätet över alla majestäter, vår älskade Gud, och hoppas han ger mig tillräcklig tid att avsluta arbetet." Så blev det nu inte, och kanske stärkte det drömmen om fulländning, ty när en dröm går i uppfyllelse är den redan över. STEFAN NÄVERMYR

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Finske John Storgårds är chefdirigent för BBC Philharmonic Orchestra och huvudgästdirigent för Kanadas National Arts Center Orchestra i Ottawa. John Storgårds är som både dirigent och violinist känd för sin kreativa programmering. Som konstnärlig ledare för Lapplands Kammarorkester rosades han för ensemblens äventyrliga framträdanden och prisbelönta inspelningar. John Storgårds framträder med orkestrar som Berliner Philharmoniker, Bamberger Symphoniker, Gewandhausorchester Leipzig, Münchner Philharmoniker, Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, ORF Radio-Symphonieorchester Wien, Netherlands Philharmonic Orchestra, Orchestre National de France, Orchestra Sinfonica Nationale della RAI, BBC Symphony Orchestra och London Philharmonic Orchestra såväl som alla större nordiska orkestrar. Han var 2008-2015 chefdirigent för Helsingfors filharmoniska orkester. Han återvänder också regelbundet till Münchener Kammerorchester, där han var konstnärlig partner 2016-2019. Han framträder med orkestrar i Sydney och Melbourne, Yomiuri Nippon och NHK Symphony Orchestras liksom Boston Symphony Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra, New York Philharmonic och Detroit Symphony Orchestra. Solister han arbetar med är Yefim Bronfman, Sol Gabetta, Kirill Gerstein, Håkan Hardenberger, Lucas och Arthur Jussen, Kari Kriikku, Gil Shaham och Anne Sofie von Otter. Höjdpunkter under 2023-2024 inkluderar framträdande på BBC Proms med BBC Philharmonic med världspremiären av ett verk av Gerald Barry och de första symfonierna av Sibelius och Rachmaninov. John Storgårds var konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester under Esa-Pekka Salonen, innan han studerade dirigering hos Jorma Panula och Eri Klas. Han är en välkänd gäst hos Göteborgs Symfoniker sedan många år.

Roger Carlsson har en position som stämledare för slagverk i Göteborgs Symfoniker där han arbetat sedan 1982. Han undervisar även vid Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs Universitet och är engagerad i olika projekt i Europa och Venezuela med professionell coachning av unga musiker. Som solist har Roger Carlsson framträtt med en rad nordiska symfoniorkestrar samt i radio och tv och medverkat på flera skivinspelningar. Han har turnerat i Europa, USA och Asien som medlem i olika kammarensembler. Ett antal tonsättare har skrivit verk för honom. Roger Carlsson tog sin slagverksexamen vid Musikhögskolan i Göteborg och har även studerat vid Kungliga Musikhögskolan och Nationellt centrum för orkesterstudier i London. Han tillbringade en säsong i New York och studerade med Elden C Bailey vid Juilliard School of Music och deltog i masterclasses med ledande amerikanska slagverkare och timpanister.

Basisten, cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman, pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd, John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut över 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. 2023 släpptes albumet Lars Danielsson Symphonized där hans musik spelas av Göteborgs Symfoniker under ledning av Peter Nordahl.