Göteborgs Konserthus Víkingur Ólafsson och Manfred Honeck

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Pianokonsert nr 24 c-moll K491 Allegro Larghetto Allegretto Under början av 1786 arbetade Mozart som intensivast med operabuffan Figaros bröllop. Men som alltid avbröts arbetet nu och då av andra uppdrag och av andra verk som pockade på att få bli nedskrivna. Troligen uruppförde Mozart själv sin 24:e pianokonsert den 7 april i Burgtheater i Wien. Efter denna mycket personliga och öppenhjärtiga musik kunde han återgå till komiken i Figaro och utan fler avbrott fullborda operan. Huvudtemat i första satsen presenteras unisont i orkestern och får tvärs genom satsen spela rollen av ett slags refräng. När pianot kommer in tar det upp ett annat tema, som ändå visar visst släktskap. Denna metod hade Mozart endast använt en gång tidigare och det var i pianokonserten i d-moll, nr 20. Några fler konserter i moll skrev han inte! Denna första sats är mera symfonisk än konsertant och orkestern är den största som Mozart föreskrivit i såväl konsert- som symfonisammanhang. Mot detta kraftprov framstår det enkla larghettot som en bjärt kontrast, även om den lyhörde lyssnaren märker gråten bakom leendet. Stig Jacobsson

Johannes Brahms (1833-1897) Symfoni nr 4 e-moll Op 98 Allegro non troppo Andante moderato Allegro giocoso Allegro energico e passionato (Tema con variazioni) Brahms dirigerade själv uruppförandet av sin fjärde symfoni. Detta ägde rum i Meiningen den 25 oktober 1885, men blev ingen omedelbar framgång, trots att Brahms även denna gång komponerat melodiskt träffsäker och eftertänksamt orkestrerad musik. Det som gjorde det hela lite tveksamt var att musiken inte alls var särdeles lättköpt. Publiken fann alltför mycket vemod och man talade om höstmusik. Liknelsen är i själva verket inte alls så tokig, om man också tänker på att hösten inte bara är mörk, utan även har starka färger. Det har sagts att Brahms vid denna tid ingående studerade den antike grekiske tragöden Sofokles drama Oidipus, och möjligen har några av stämningarna därifrån smugit sig in i musiken. I dag har Brahms fjärde symfoni hög status. Den betraktas som krönet på ett väldigt symfoniskt skapande, och som en mästares testamente. Det är en djup, mild och lätt resignerad musik med sällsynt väl balanserad form och karaktär. Och särskilt har man beundrat finalen med dess i blåsarna presenterade åttataktiga passacagliatema i strängt genomförda och konstfulla variationer. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Manfred Honeck har en lång karriär som ledande dirigent och hade under 1990-talet ett nära samarbete med Göteborgs Symfoniker. Han är sedan 2008 musikchef för Pittsburgh Symphony Orchestra, en flitigt turnerande orkester. Han var 2000-2006 chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Manfred Honecks framgångsrika arbete i Pittsburgh har resulterat i inspelningar på etiketten Reference Recordings med verk av Strauss, Beethoven, Bruckner och Tjajkovskij. Inspelningen av Sjostakovitjs symfoni nr 5 och Barbers Adagio vann en Grammy 2018. Född i Österrike fick Manfred Honeck sin musikaliska utbildning vid Musikuniversitetet i Wien. Hans mångåriga erfarenhet som medlem av violasektionen i Wienerfilharmonikerna och Wiener Staatsoper har haft ett bestående inflytande på hans arbete som dirigent. Han började sin dirigentkarriär som assistent till Claudio Abbado och som chef för Wiener Jeunesse-orkester. Han har varit en av tre huvuddirigenter för MDR Symfoniorkester Leipzig, musikchef för Norska Nationaloperan, huvudgästdirigent för Oslo Filharmoniska Orkester och Tjeckiska Filharmonikerna. Han har nyligen utnämnts till förstedirigent hos Philharmonia Orchestra i London med start 2028.

Pianisten Víkingur Ólafssons unika personlighet och starka musikaliska övertygelse har tagit musikvärlden med storm och gjort honom till en av vår tids mest eftersökta artister. Han har gjort oförglömliga avtryck med sina album med musik av Philip Glass, Johann Sebastian Bach samt Rameau/Debussy (Deutsche Grammophon). I januari 2025 gav han världspremiären av John Adams After the Fall med San Francisco Symphony Orchestra, en sambeställning med Göteborgs Symfoniker, och framförde sedan verket i Göteborg tillsammans med Adams. Ett framförande som också spelades in för GSOplay. Den gångna säsongen gjorde Ólafsson en USA-turné tillsammans med Philharmonia Orchestra, återvände till Berlinerfilharmonikerna och till Tjeckiska filharmonikerna och var Artist in Residence vid Cal Performances i Berkeley, Kalifornien och vid MUPA i Budapest. I november 2025 presenterade han sitt album Opus 109 med Beethovens pianosonat nr 30 i centrum och fortsätter att turnera flitigt med soloprogrammet till några av de främsta konserthusen i Europa och Nordamerika. Ólafsson vann en Grammy för bästa klassiska instrumentala solo för sin inspelning av Goldberg-variationerna. Han har också vunnit BBC Music Magazine Album of the Year och Opus Klassik Solo Recording of the Year (två gånger).