Göteborgs Konserthus Kammarmusik med Kuusisto

Amanda Maier-Röntgen (1853-1894) Sonat för piano och violin Allegro Andantino Allegro molto vivace Violin och piano. Intimt och känslosamt i tre satser. Förutom några små preludier för piano och visor är Amanda Maiers violinsonat det äldsta av hennes bevarade verk. Ett ungdomsverk tillägnat sin far, musikdirektören Carl Maier, som var hennes musiklärare under uppväxten i Landskrona. Verket skrevs i en brytpunkt. Efter examen i Stockholm hade Amanda Maier gjort sig ett namn som briljant violinist. Som första kvinna kunde hon också titulera sig musikdirektör. Blott nitton år tycktes hon redan stå på höjden av sin bana, men studierna fortsatte i Leipzig, Europas musikaliska epicentrum vid den här tiden. Hennes huvudlärare var Engelbrekt Röntgen i vars hem Amanda Maier snart blev en frekvent gäst. Innan violinsonaten fullbordades spelade hon verket tillsammans med Engelbrekts son, tonsättaren och pianisten, Julius Röntgen. Det är lätt att föreställa sig att utvecklingen av Amanda Maiers romantiska violinsonat också blev ett förspel till den kärlek som några år senare ledde till äktenskap. Kanske inspirerade det lustfyllda spelet mellan de två unga musikerna även till hur verket fullbordades. Finalen är en sprudlande, dansant rondo, fylld av energi och virtuositet. Violinsonaten utmärks av sin melodiska sångbarhet och klara formkänsla – ett möte mellan nordisk lyrik och tysk romantik. Violin och piano. Första satsen, med sonatform, börjar dramatiskt, utan introduktion, utan tillåtelse – direkt ur hjärtat. Jörgen Wade

Madárdal - String Quartet No 2 beställdes av Sveriges Radio P2 och skrevs för Dahlkvistkvartetten. Stycket är inspirerat av både svenska och ungerska folkvisor. Eftersom jag är halvsvensk och halvungersk tänkte jag att det skulle vara ett intressant sätt att komponera ett stycke. Madárdal består av tre satser. Den första satsen bygger på fragment från romska/ungerska melodier och gester. Adagion är baserad på två specifika svenska folkvisor; Emigrantvisa och Polska från Medelpad. I den tredje och sista satsen möts de ungerska/romska och svenska folkvisorna. Genom hela stycket kan man också höra både ungerska och svenska fågelarter. Madárdal är det ungerska ordet för fågelsång, därav titeln. Andrea Tarrodi

Johannes Brahms (1833-1897) Stråkkvintett nr 2 G-dur Op 111 Allegro non troppo, ma con brio Adagio Un poco allegretto Vivace, ma non troppo presto Brahms andra stråkkvintett är ett sent verk, daterat 1890. Han skrev den precis som den första som en stråkkvartett med en extra viola. I första satsen använde han skisser till vad som egentligen skulle ha blivit hans femte symfoni, en genomgående ljus och solig sats. Brahms bitterljuva melankoli hörs i det långsamma adagiot. Finalens ungerska folkliga inslag ger en påminnelse om kompositörens berömda ungerska danser.

Violinisten Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga frihet och nyskapande inställning till repertoar. Han är konstnärlig ledare för Den Norske Kammerorkester samt sedan 2023 förste gästdirigent och konstnärlig partner hos Helsingfors Filharmoniker. Hösten 2025 tillträdde han som förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker. Han är även utsedd till chefdirigent för Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra från och med 2028. Under säsongen 2024-2025 framträdde Kuusisto med Helsingfors filharmoniska orkester och Göteborgs Symfoniker både som solist och dirigent, och dirigerade även Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Svenska Kammarorkestern, Danska Radions Symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Han dirigerade även Sveriges Radios symfoniorkester, Lahti Sinfonia och Österbottens symfoniorkester samt framträdde som solist med Detroits symfoniorkester, NSO Dublin, Bryssels filharmoniska orkester, Orchestre National de Lyon, NDR Elbphilharmonie Orchestra, Los Angeles Philharmonic och Bostons symfoniorkester. Kuusisto fortsätter sitt samarbete med Gabriel Kahane i duon Council efter framgångsrika turnéer i USA och Australien. Kuusisto är en entusiastisk förespråkare för samtida musik och interagerar med partners från hela det konstnärliga spektrumet. Hans projekt inkluderar samarbeten med Hauschka och Kosminen, neurologen Erik Scherder, elektropionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, dragspelaren Dermot Dunne och folkartisten Sam Amidon. 2024 medverkade han på Bryce Dessners album SOLOS och på Anna Clynes och The Knights album Shorthand. 2023 gav han ut ett album på BIS som dirigent för Helsingfors filharmoniska orkester med den första inspelningen av Jaakko Kuusistos symfoni, op 39, och ett annat för Alba som violinist med Malin Broman och Österbottens kammarorkester som framför verk av Tarrodi, Byström, Larsson och Zinovjev. Bland tonsättare som skrivit violinkonserter för Kuusisto finns Nico Muhly, Sebastian Fagerlund och Bryce Dessner. Pekka Kuusisto spelar på en Antonio Stradivarius från 1695 på generöst utlån från Anders Sveaas almennyttige fond.

Justyna Jara började spela violin när hon var sju år. Efter att ha vunnit pris vid en tävling för unga violinister i Gdansk, Polen fortsatte hon studera i Warszawa för Miroslaw Lawrynowicz. Under studietiden erhöll hon pris i flera violintävlingar. Hon spelade även in Wieniawskis etydcapricer Op 10 och 18 för skivbolaget Acte Préalable som en hyllning till sin lärare. Hon studerade ett år vid Chopin-universitetet i Warszawa och sedan vid Juilliard i New York och arbetade med orkestrar som London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra, ofta som assisterande konsertmästare. 2014 utsågs hon till andre konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.

Cellisten Johan Stern är stämledare i Göteborgs Symfoniker och undervisar vid Högskolan för Scen och Musik i cellospel, kammarmusik och orkesterspel. Studierna ägde rum på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och vid Juilliard School i New York. Som medlem i Gageego!, Göteborgsensemblen för ny musik, har han uruppfört ett flertal soloverk av våra främsta nordiska tonsättare. Johan Stern har deltagit i en rad internationella festivaler och som solist och kammarmusiker framträtt med profiler som Bobby McFerrin, Edward Gardner, Petri Sakari, Kristjan Järvi, Daniel Müller-Schott och Levon Chilingirian. Under studietiden på Juilliard hade han förmånen att samarbeta med flera internationellt kända musikprofiler, bland dem cellisten Yo-Yo Ma samt tonsättarna Elliott Carter och John Cage.

Juan Zurutuza är pianist och utbildad i Mexiko och Nederländerna. Han studerade för Rian de Waal vid Kungliga Konservatoriet i Haag 2001-2008. Han har spelat solo- och kammarmusikkonserter med medlemmar ur Rotterdam Filharmoniska orkester och Concertgebouw Orkester i Skandinavien, Europa och Nordamerika. Sedan 2022 är Juan Zurutuza anställd som pianist i Göteborgs Symfoniker. För närvarande studerar han för pianisten Robert Durso, tack vare flera stipendier som erhållits från Göteborgs Symfonikers Vänförening, Marianne & Ary Paleys Stipendiefond, Eduard Magnus Musikfond och Mary von Sydows Donationsfond.