Göteborgs Konserthus Mahler Des Knaben Wunderhorn

ANDERS ELIASSON (1947-2013) SYMFONI NR 4 Allegro Adagio. Più mosso Con moto, minaccioso. Adagio (Satserna spelas utan avbrott) Att skapa musik har Anders Eliasson beskrivit som att komma i kontakt med "insidan av musiken - det är inte jag… men det finns ingen gräns mellan mig och musiken". För denne tonsättare gäller det att avlyssna eller avtäcka en universell musik som är inneboende i den allomfattande naturen där djupast sett alla förenas i en gemensam identitet. Hans övertygelse är att konsten, och särskilt musiken, kan överbrygga sådana begränsningar som tiden och rummet sätter upp i den vardagliga verkligheten. I den meningen kan man kalla honom romantiker - hans tro på musikens förmåga till transcendens är äkta. Den musik han lyssnar fram har sitt ursprung i en sällsam dimension bortom jaget, något som tillhör den pågående skapelsen - kanske det gudomliga? Det gör honom dock inte till världsfrånvänd mystiker. Om Anders Eliassons tanke- och idévärld kan framstå som minst sagt vittfamnande är han desto mer konkret i det kompositoriska hantverket. Utgångspunkten är alltid de "urceller" som han tidigt fann. De kan beskrivas som ett par modi*: ett doriskt, som kan beteckna något utomjordiskt - ett lydiskt som representerar det mänskliga. Genom ett envetet arbete med detta begränsade material och dess till synes oändliga utvecklingsmöjligheter växer musiken fram i skiftande yttre skepnad. Härigenom uppstår en tonalitet som är alldeles särartad och karaktäristisk samtidigt som den befinner sig i ständig förvandling. Symfoni nr 4 uruppfördes 2007 av Bayerska Radions symfoniorkester. Satserna bildar ett oavbrutet organiskt flöde där stämningar och känslolägen skiftar - ömsom våldsamt och hotfullt, ömsom avklarnat stilla. Skiftningarna kan associera till naturupplevelser med ständiga växlingar av landskapets karaktär, med det subtila spelet av ljus och skuggor eller av strid ström och lugna vattenspeglar. Flygelhornets solopartier skapar en sorts gläntor i tiden med ett märkligt förklarat ljus - tonsättaren har berättat att där anar han redan upprinnelsen till två nya symfonier: Verket pågår oavbrutet! BENGT EMIL JOHNSON *Äldre tiders typer av skalor

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SÅNGER UR DES KNABEN WUNDERHORN Revelge Rheinlegendchen Trost im Unglück Verlor'ne Mühe Der Schildwache Nachtlied Das irdische Leben Lied des Verfolgten im Turm Wer hat dies Liedlein erdacht? Des Antonius von Padua Fischpredigt Lob des hohen Verstandes Wo die schönen Trompeten blasen Der Tamboursg'sell Urlicht Till de starkaste inspirationskällorna för Mahlers tidiga verk hörde den tyska folkdiktsamlingen Des Knaben Wunderhorn, "Gossens förtrollade horn", som hade sammanställts under 1800-talets första decennium av diktarna Arnim och Brentano efter förlagor från 1500- till 1700-talen. Mahler hade kommit över boken och läst dikterna 1888. Redan fyra år tidigare hade han komponerat sina Lieder eines fahrenden Gesellen (En gesälls vandringssånger) till egna texter, och det är intressant att stilen och stämningarna i denna sångcykel knyter an till Wunderhorndikterna, trots att han alltså ännu inte kände till dessa. De första två samlingarna Wunderhornsånger skrevs för sång och piano, 1892-1896 följde två samlingar till orkester. Två sånger, Revelge och Der Tamboursg'sell skrevs så sent som 1899-1901. Första symfonin hade haft sitt uruppförande 1889 och under åren 1887-1894 arbetade Mahler på den stora Uppståndelsesymfonin, nr 2. Material ur ett par av gesällsångerna ingår i första symfonin och i andra symfonin använde Mahler en del idéer ur Wunderhornstonsättningarna (liksom i tredje och fjärde symfonierna). Des Antonius von Padua Fischpredigt förekommer i andra symfonins tredje sats och Urlicht i den fjärde. En intressant sak i sångerna är den ständigt växlande klangkaraktären. I flera av dem använder Mahler en betydligt mindre orkester än i sina symfonier och instrumenteringen är fantasifullt individuell för varje sång - var och en har sitt personliga sound - och Mahler behandlar varje instrument med sin unika känsla för klangvalörer. Emellanåt känns det som om sångstämman fungerar som ytterligare ett instrument bland de andra. Dessutom kan man sällan tala om "sång med ackompanjemang" eftersom textens detaljer ofta målas upp tydligast av orkestern. Wunderhornsångerna gestaltar en rad olika handlingar och stämningar, men efter textens och musikens karaktär kan man ändå dela in dem i några grupper. Först och främst militärsångerna där Mahler utnyttjat marschrytmer och alla slags fanfarer och signaler. Detta känns också igen i många av hans symfonisatser - militärminnena satt sedan barndomen djupt präntade i honom och kom att ha en stark innebörd för honom livet i genom. Runt hälften av sångerna som framförs vid detta tillfälle hör till denna grupp: Revelge, Wo die schöne Trompeten blasen, Der Tamboursg'sell, Der Schildwache Nachtlied, Trost im Unglück och Lied des Verfolgten im Turm. I de två förstnämnda möter vi Mahlers ständigt återkommande tankar på döden - de som finns med i de flesta av symfonierna. Revelge är en höjdpunkt i hela hans produktion både när det gäller intensivt stäm- ningsläge och orkesterbehandling med största klangfantasi. Wo die schönen Trompeten blasen är en annan höjdpunkt, men till skillnad mot Revelge skapar Mahler här stämningen med mycket enkla medel. I Der Tamboursg'sell visar han nya prov på sin lysande kreativitet: han utesluter de höga stråkarna och betonar de låga träblåsarna och kombinerar dem med slagverksinstrumenten - en ovanlig klangkombination som passar kongenialt till den otäcka texten. LENNART DEHN

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

Dirigenten Johannes Gustavsson är uppvuxen i Arvika och inledde sin musikaliska bana som violaspelare. Han tog sitt dirigentdiplom på Norges musikhögskola efter studier för Lars Anders Tomter, Ole Kristian Ruud och Olav Anton Thommessen. Därefter kompletterade han med studier för Simon Streatfeild och Jorma Panula. Nu är han en av Sveriges ledande unga dirigenter. Han förfogar över ett brett register och dirigerar både symfonisk repertoar och operarepertoar tillsammans med flera av de ledande skandinaviska orkestrarna och operahusen. Han dirigerar regelbundet orkestrar över hela Sverige, Norge och Finland. Som ivrare för nutida musik har Johannes Gustavsson dirigerat över 30 uruppföranden av nyskrivna nordiska orkesterverk. Johannes Gustavsson är chefdirigent hos Wermland Opera och för Uleåborgs Symfoniorkester samt konstnärlig ledare för Norska Ungdomssymfonikerne. Tidigare har han varit Västerås sinfoniettas förste gästdirigent, konstnärlig rådgivare för Nordiska kammarorkestern i Sundsvall samt en av Österbottens kammarorkesters huvuddirigenter. Johannes Gustavsson har mottagit flera utnämningar och priser. Han var den förste mottagaren av både Svenska dirigentpriset och Herbert Blomstedts stipendium. Han har även vunnit priser i Soltitävlingen samt Frankfurt- och Toscaninitävlingarna i Parma och Taormina i Italien.

Mezzosopranen Katarina Karnéus är utbildad vid Trinity College of Music och National Opera Studio i London. 1995 vann hon BBC Cardiff Singer of the World Competition. Hon har arbetat med ledande dirigenter som Sir Simon Rattle, Sir Charles Mackerras, Sir Mark Elder, Sir Roger Norrington, Sir Antonio Pappano, Michael Tilson Thomas, Franz Welser-Möst och Ivor Bolton. Bland hennes operaengagemang finns framträdanden på Metropolitan, Covent Garden, Göteborgsoperan, operahusen i Stuttgart, Frankfurt och Barcelona samt Glyndebournes festspel. Som konsertsångare har hon arbetat med Berlins filharmoniker, NDR-orkestern i Hamburg, Wiens symfoniker och San Francisco Symphony samt framträtt vid BBC Proms och festivalerna i Edinburgh och Salzburg. Hon har också givit konserter i Wigmore Hall, Concertgebouw, Lincoln Center och La Monnaie samt vid internationella festivaler. Katarina Karnéus tillhör solistensemblen vid GöteborgsOperan och företräder operahuset som internationell ambassadör. Hon har erhållit medaljen Litteris et Artibus av H.M. Konung Carl XVI Gustaf och utnämndes 2018 till hovsångerska.

Barytonsångaren Hanno Müller-Brachmann har sjungit med orkestrar som Franska Radions filharmoniker, London Philharmonic Orchestra, Berlins filharmoniker, Staatskapelle Dresden, Chicago Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra. Bland dirigenter han samarbetat med finns Christian Thielemann, Kurt Masur, Nikolaus Harnoncourt, Fabio Luisi, Christoph von Dohnányi, Herbert Blomstedt, Sir John Eliot Gardiner och Daniel Barenboim. Bland hans många inspelningar kan nämnas Bachs Matteuspassion med Gewandhausorkestern och Riccardo Chailly, Gramophone-belönade Trollflöjten (Mozart) med Claudio Abbado samt en dvd med Brittens War Requiem (Unitel). Denna säsong turnerar han bland annat med Philippe Jordan och Beethoven Academy samt sjunger Beethovens Symfoni nr 9 med National Symphony Orchestra i Washington DC.