Frölunda torg Möt Mozart med Göteborgs Symfoniker

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Uvertyr till Figaros bröllop K 492 Den sedvanliga italienska uvertyren indelning var snabb-långsam-snabb, men Mozarts uvertyr till Figaros bröllop från 1786 kan närmast karaktäriseras som snabb-snabb-snabb. Det verkar kanske konstigt, men Mozart arbetar i stället med dynamiken: stråkarnas snabba puls i botten accentueras mer eller mindre, och kompletterande långsamma rörelser i träblåset ger variation och kontrast åt det hetsiga flödet. En uvertyrs uppgift är att skapa förväntan och spänning och ge en föraning om operans dramatiska skeende. Sedan kan det ju också vara bra för musikerna att få en ordentlig uppvärmning innan sångarna kommer in på scenen. Mozart signalerar med det höga tempot glädje och komik, men de mörklagda klangerna låter oss också ana att detta är en opera buffa med allvarliga inslag. Ramhandlingen hör till de allra vanligaste på Mozarts tid: Kampen mellan herren - greven - och betjänten, där den senare till slut drar det längsta strået. När uvertyrens brummande humleflykt väl nått sitt slut går ridån upp och vi möter tjänaren Figaro och hans fästmö Susana i full färd med att hitta bästa platsen för deras nya säng - de ska inom kort gifta sig. STEFAN NÄVERMYR

Edvard Grieg (1843-1907) PEER GYNT Svit nr 1 - Åses död och Anitras dans Henrik Ibsens drama Peer Gynt skrevs redan 1867. Grieg försåg det med 23 musikvinjetter med totalt omkring en och en halv timmes speltid! Detta är väl skälet till att man så sällan får höra musiken i sin helhet. Grieg sammanställde sviter för att åtminstone en del ur musiken skulle kunna fortsätta att spelas även sedan teaterföreställningarna lagts ner. Peer Gynt är ett äventyrsdrama om drömmaren Peer, som fantiserar sig bort från uppväxtens fattigdom, och som kringresande iklädd olika roller sviker alla i sin närhet. Tredje akten utspelas i vildmarken och ett av de få musikavsnitten i denna akt kallas Djupt inne i skogen. I fjärde scenen hittar vi ett av teater- och musikhistoriens mest gripande ögonblick, Åses död. Det är en melodram, alltså ett avsnitt där Peer, full av fantasi och kärlek, och med musikens hjälp tillsammans med stoet Åsedin galopperar sin mor Åse in i himmelriket. Det är en sorgmarsch som skrider fram enkelt, lugnt och obevekligt som döden själv med sina på samma gång försynta och intensivt smärtsamma klanger. Fjärde akten utspelar sig faktiskt på Afrikas nordkust. Det har gått 25 år och svindlaren Peer gör upp illvilliga affärer med internationella skojare. Här hör alla de orientaliska satserna hemma med sin monotoni, sina många slagverk och rytmiska förtrollning. Och det är beduinhövdingens dotter själv som dansar till stråkackompanjemang i Anitras dans.

Mycket har skrivits om de tre symfonier Mozart komponerade sommaren 1788, nr 39-41, hans sista verk i genren. Det finns inga uppgifter om att symfonierna skrevs på beställning eller framfördes under Mozarts tid och forskningen har därför ofta dragit slutsatsen att han komponerade dem för sitt eget höga nöjes skull. Men symfonierna har alla olika besättningar vilket tyder på att de avsetts för speciella framföranden. Nr 40 har den minsta besättningen utan klarinetter, pukor och trumpeter vilket passar dess melankoliska karaktär. Men symfonin finns också i en andra version där klarinetter lagts till och oboestämmorna anpassats - ytterligare ett tecken på att symfonin faktiskt spelades under Mozarts tid, annars hade han knappast gjort sig besvär med en omarbetning. Det är denna version som framförs här. Symfonin är ett under av balans, klassisk formkonst och konstnärlig uppfinningsrikedom. Mozart leder oss på välbekanta vägar men bakom varje krök väntar en överraskning - precis vad som behövs! Teman som upprepas med små intervallförändringar, harmonier som växlar från dur till moll, snabba figurer som spelar mot statiska bakgrunder. Ofta betecknas symfonin som en dramatisk och gripande tragedi men sanningen är snarare att verket präglas av den mogna livserfarenhet där glädje och sorg inte längre går att skilja. Man kan också se en parallell till Bachs religiösa extas, kanske mest tydligt i finalens fugato (flerstämmigt parti) med upprörda stråkar och en intensiv virvelvind av basar och träblås. Det är dessa lyft över jordbundna musikaliska element som gör Mozart till ett geni. Stefan Nävermyr

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Joachim Gustafsson är musikchef för Orquesta Filarmónica i Bogotá, Colombia, och etablerad som en av de främsta skandinaviska dirigenterna i sin generation. Han arbetar regelbundet med de stora svenska orkestrarna samt med Köpenhamnsfilharmonin, Arthur Rubinstein Philharmonic i Lodz, Odense Symfoniorkester, Aarhus Symfoniorkester och Sydjyllands Symfoniorkester. Gustafsson är också regelbunden gästdirigent på Danska Nationaloperan där han bland annat återupplivat operan Cleopatra av dansk-italienske senromantiska kompositören August Enna, som även finns tillgänglig på Da Capo Records. Andra produktioner inkluderar The Portrait of Dorian Gray av Thomas Agerfeldt-Olesen. Tillsammans med pianisten Niklas Sivelöv och Orquesta Filarmónica de Bogotá spelar han in alla Beethovens pianokonserter. Andra inspelningsprojekt inkluderar symfonier av Victor Bendix och orkestermusik av Carl Nielsen, Hans Abrahamsen, Niklas Sivelöv och Martin Stauning. Tillsammans med Malmö Symfoniorkester har han spelat in symfoni nr 1 och 3 av Victor Bendix på Da Capo och Geoffrey Gordons konsert för basklarinett med titeln Prometheus (Toccata Classics). Joachim Gustafsson operadebuterade med Verdis Otello 2004 på Kungliga Operan i Stockholm. Han är också konstnärlig ledare för Tommie Haglundfestivalen i Halmstad. 2022 turnerade han i Sverige med OFB, det första framträdandet av en sydamerikansk filharmonisk orkester i Skandinavien.