Göteborgs Konserthus Ravel Bolero

Ruth Gipps (1921-1999) Sinfonietta för blåsare Op 73 Andante Adagio Scherzo Andante doloroso – Allegro Brittiska Ruth Gipps är mest känd för sina storskaliga symfoniska verk. Många samtida kritiker tyckte att symfonier var gammalmodiga, men i denna gamla form verkar Gipps mest avslappnad och uttrycksfull. Hennes Sinfonietta tar sig an den symfoniska formens breda spektrum i miniatyr; kraftigt kondenserade instrumentala krafter bär upp fyra raska satser som susar förbi på cirka 16 minuter. Här, nära slutet av sin karriär, kokar Gipps ner sin favoritform till dess väsentliga element och presenterar ljumma, havsdränkta melodier i en djärv enkelhet. Tyler J. Kimball

Maurice Ravel (1875-1937) Rapsodie espagnole Prélude a la nuit Malagueña Habañera Feria Rapsodin var ett perfekt verktyg för provinsiell utforskning - äkta eller nykomponerade folklåtar arrangerades och ställdes samman i ett slags mer genomarbetad svit. Inte heller den elegante Ravel, känd för klarhet och raffinerade orkestereffekter, kunde motstå frestelsen. Hans husgud Chabrier hade redan 1883 komponerat succérapsodin Espana och själv hade han lockats av spanska toner i Habanera (1895) för två pianon - som orkestrerades och införlivades i Rapsodie espagnole - och Alborada del gracioso (1905). Så grunden var redan lagd när han skrev sitt första större orkesterverk Rapsodie espagnole 1908. Verket flödar av sensuella orkesterklanger, förtrollande naturintryck och eldiga danser "Nattligt förspel" följs av en malaguena, dans från Malaga, och den tidigare nämnda habaneran som fått sitt namn från Kubas huvudstad. Ravels mästerskap i att måla med orkestern är särskilt framträdande i den avslutande Feria, "fest". Här leker melodistämman virtuost mellan stråkar och blås medan celli, basar och fagotter springer stafett allt under det att slagverk med triangel, tamburin och kastanjetter sätter sina träffar med mäktigt stöd av bleckblåset. En mer effektfull orkesterfinal är svår att finna. Stefan Nävermyr

Joseph Haydn (1732-1809) Oboekonsert C-dur Hob VII g:C1 Allegro spiritoso Andante Rondo: Allegretto Oboen beskrivs ofta som det mest sånglika av alla instrument, något som är lätt att förstå vid en lyssning på Haydns oboekonsert – ett lika vackert som tekniskt utmejslat verk, försett med såväl passion som elegans. Wienklassicisten Joseph Haydn var en lekfull, stilsäker och konstnärligt innovativ tonsättare med en imponerande verkslista som omfattar ett brett spektrum av uttryck – från humor och ironi till ambivalens och förtvivlan. Oboekonserten, med sina tre satser – ett lyriskt Allegro spiritoso, ett expressivt Andante och ett rytmiskt medryckande Rondo – stämmer väl överens med hans tonspråk: spirituella motiv, överraskande dynamik och eleganta övergångar. Samtidigt har verkets upphov på senare år ifrågasatts. Oboekonserten publicerades först 1926, över hundra år efter Haydns död, och baserades då på ett orkesterpartitur från 1800-talet där Haydns namn tillfogats i efterhand. Oavsett upphovsperson är oboens festliga dans i dialog med orkestern mycket angenäm lyssning. Anna Hedelius

"Bara en gång har jag lyckats förverkliga mina avsikter fullt ut, i Boléro." Maurice Ravel komponerade Boléro (1928) som ett djärvt experiment i rytm, klang och uthållighet. Ursprungligen skrivet som balettmusik för den ryska ballerinan Ida Rubinstein, bygger verket på ett närmast asketiskt musikaliskt material - en oföränderlig rytm i virveltrumman tillsammans med två enkla melodier som upprepas utan tematisk utveckling. Det som förändras är i stället orkesterns färg, täthet och dynamik. Över en ihållande ostinatorytm vandrar melodin genom orkesterns instrument, ett efter ett, i en långsam och obeveklig stegring mot ett monumentalt klimax. Ravel betonade själv verkets monotona och nästan mekaniska karaktär, och beskrev det som en ren studie i orkestrering snarare än ett uttryck för dramatik eller berättande. Just denna konsekventa begränsning ger musiken dess hypnotiska, nästan trance-artade verkan. Boléro väckte omedelbart stor uppmärksamhet vid uruppförandet i Paris, och uppnådde världsomfattande framgång inom några månader. Det blev Ravels mest berömda verk, är än idag ett av de oftast framförda klassiska musikstyckena i världen och betraktas som ett av 1900-talets mest ikoniska och kraftfulla orkesterupplevelser. Andreas Konvicka

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Dirigenten och oboisten François Leleux är från och med säsongen 2025-2026 konstnärlig ledare för Kammerakademie Potsdam. Han har tidigare varit konstnärlig partner för Camerata Salzburg, konstnär i samarbete med Orchestre de Chambre de Paris och artist-in-residence med orkestrar som hr-Sinfonieorchester, Orchestre Philharmonique de Strasbourg, Berner Symphonieorchester, Norska kammarorkestern och Orquesta Sinfónica de Tenerife. Höjdpunkter under säsongen 2025-2026 är framträdanden med Bamberger Symphoniker, Dresdner Philharmoniker, Birminghams symfoniorkester, Stavangers symfoniorkester, Orquesta Sinfónica del Principado de Asturias, National Taiwan Symphony Orchestra, Sinfonia Lahti, Staatsorchester Hamburg och Orchestre Métropolitain de Montréal. Som en hängiven kammarmusiker uppträder han världen över med sina långvariga konsertpartners Lisa Batiashvili, Eric Le Sage och Emmanuel Strosser, samt med sin hyllade träblåssextett Les Vents Français, som turnerade i Tyskland, Schweiz, Spanien och Japan under 2024-2025. Hans inspelningar inkluderar Bienvenue en France med Emmanuel Strosser för Warner Classics, Bizet och Gounod med Scottish Chamber Orchestra (Linn), och prisbelönta Hummel och Haydn med Münchener Kammerorchester. Andra utgåvor inkluderar Bach med Chamber Orchestra of Europe, Mozart med Camerata Salzburg och Strauss oboekonsert med Sveriges Radios Symfoniorkester under Daniel Harding. Han gästade senast Göteborgs Konserthus i en kammarkonsert 2020.