Göteborgs Konserthus Relaxed Performance

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) DIVERTIMENTO F-DUR K 138 Allegro Andante Rondo: Presto DIVERTIMENTO D-DUR K 136 Allegro Andante Presto Här har vi fyra musiker på gång vid kvällens kammarkonsert: Luigi, Maddalena, Wolfgang och Joseph. Tillsammans brer de ut sig över Europas musikliv under 103 år: 1743-1846 - för att nu ta dem i åldersordning. De skulle kunnat spela stråkkvartett ihop: primarie Maddalena, andrafiol Wolfgang, altfiol Joseph, cello Luigi. Detta skedde förvisso icke, men man kan väl få leka litet med tanken… Jag väljer så ett av de 103 åren: 1772. Då sitter 16-åringen Wolfgang och skriver bland mycket annat tre divertimenti. Det här är någon gång före tredje Italien-resan med pappa Leopold, den som ledde fram till den tredje operan som hovet i Milano beställt av pojken, Lucio Silla. Herrarna Mozart reser nog över världen med ett eget litet notbibliotek i bagaget. Lite anspråkslös stråkmusik kunde väl komma till pass vid sällskapligt musicerande med Milanomusiker. "Wolgango" säger de: det får vara någon måtta på konsonant-gnissel söder om Alperna… INGEMAR VON HEIJNE