Pampiga systrars symfoni är en berättelse om två systrars strävan efter att nå fram till en ständigt jäktad och upptagen mamma. I sitt sökande efter hennes uppmärksamhet upptäcker de själva musiken och hur den ger både styrka och befrielse.
Pampighet har varit ett ledord för regissören under hela arbetet. Det har präglat såväl musiken som kostymen och valet av sångerskor/skådespelare. Frida Österberg och Maria Johansson Josephsson är verksamma både som operasångerskor och som skådespelare. Suzanne har jobbat med dem båda två flera gånger tidigare, inom opera såväl som i dramatiska sammanhang, och visste deras kapacitet.
– Jag ville inte att något skulle vara gulligt eller tillrättalagt, utan kraftfullt och tufft, berättar hon. Stort och mäktigt. Pampigt helt enkelt. Jag tycker om att kroppspåstå saker och skapa nya bilder på scenen för publiken. Det är bra för barn att se kraftfulla kvinnor. Både Frida Österberg och Maria Johansson Josephsson har den kraften, inte minst genom sina stora röster. Rösterna är en viktig bit, det är utifrån dem vi har jobbat.
Maria Johansson Josephsson och Frida Österberg
Det började med att Mats Kjelbye, producent för barn/unga vid Göteborgs symfoniker, frågade Suzanne om hon ville skapa ett verk för honom. Det skulle vara ett stort konsertverk med full orkester och dramatiskt innehåll för små barn. Suzanne hade redan en idé – och en kompositör.
– Anders Niska har skrivit musiken till flera av mina filmer och vi har haft ett mycket bra samarbete, så jag ville att han skulle skriva musiken även till det här. Jag har gjort det här väldigt mycket av lust till Anders. Han är emotionell i sin musik, jag beskriver känslorna jag vill få tag i och han översätter dem till musik. Det är fantastiskt, säger hon.
Anders Niska
Berättelsen handlar också om just det, att musiken kan ge en tillgång till sina känslor och till ett sätt att uttrycka sig.
– Det är svårt att veta hur barn kommer att reagera på det här, en hel symfoniorkester och mäktig sång. Det blir spännande. Barn kan inte musikaliska konstruktioner heller, fortsätter hon, så vi kunde vara fria i det och leka med konventionerna.
Även Anne-Sofie Bárány, som har skrivit librettot, och Suzanne har jobbat tätt och mycket tillsammans.
– Anne-Sofie har arbetat en hel del med opera, hennes dramatik är väldigt rytmisk och musikalisk så det blev bra tillsammans med musiken, säger Suzanne.
Hon har också tidigare samarbetat med dirigenten Anna-Maria Helsing i queer-operan Magnus-Maria som hade urpremiär på Åland 2014, och Suzanne visste att hon kunde göra det som behövdes. I Pampiga systrars symfoni ser dirigentrollen nämligen något annorlunda ut än vad som annars är fallet. Anna-Maria Helsing levererar ett par repliker och detta var en förutsättning för att det skulle fungera. Hon är dirigent och mamma – och förkroppsligar därmed direkt mamman i berättelsen som är just dirigent.
Anna-Maria Helsing
– En dirigent har normalt sett aldrig dubbla roller utan leder enbart orkestern, men i det här fallet fungerade det väl. Anna-Maria har varit med och sagt vad hon kan och inte kan göra. Men det byggde på att hon var öppen för det.
Pampiga systrars symfoni handlar om systrarna Molly och Lisa som inte tycker att de får tillräckligt med utrymme i relationen med sin mamma. Mamma dirigenten är alltid stressad och upptagen, ständigt på väg till någon konsert hon ska dirigera och systrarna får aldrig följa med. De längtar efter sin mamma och när hon ska göra en konsert för andra barn blir de svartsjuka. De bestämmer sig för att ta sig in i hennes värld och smyger sig med på konserten. Systrarna tävlar med varandra, men trots syskonrivalitet och den maktdynamik som kan finnas mellan en storasyster och en lillasyster samarbetar systrarna för sitt gemensamma mål – att nå fram till sin mamma. Under vägen upptäcker de själva musiken och dess kraft. Texterna är lekfulla och underfundiga och för en dialog med varandra och med själva musiken.
Suzanne Osten
– Vi har arbetat en hel del med melodram och clownteknik vad gäller skådespeleriet, det blir en bra balans som fungerar för en barnpublik, säger Suzanne.
Hon berättar att det svåraste med arbetet har varit den korta repetitionstiden – bara en vecka, varav en enda dag med orkestern. De har haft flera kollationeringar med skådespelarna och läst högt, men musiken är det mest centrala.
– Musiken måste tala till barnen, till publiken. Den måste vara en upplevelse i sig. Jag ville ha det mäktigt med full orkester och de här stora rösterna. Och det är speciellt att arbeta med en hel symfoniorkester, det går inte att göra några ändringar i efterhand som jag kan göra när jag jobbar med film eller teater. Ett symfoniskt verk med stor orkester är som en atlantångare. Det går inte att stoppa den, så det gäller att tänka rätt redan från början. Men det är spännande att göra något helt nytt. Det skulle vara konsertant, men med en liten story. En konsertant berättelse, kan man säga. Och det blir fräckt och snabbt och stort!
Pampiga systrars symfoni ges som skolkonserter för lågstadiet 16-19 oktober och som familjekonsert lördag 20 oktober kl 15.
Läs mer om vår barn- och ungdomsverksamhet här.
Besök GSOplay junior – Göteborgs Symfoniker på nätet.
Text Maria Katerine Larsson
Illustration Elin Andersson
