Publicerat 8 juni 2010 Simón Bolívar festivals gästbloggare Karin Knutson

Jag tänker inte försöka lura någon, för det skulle ändå inte gå..inte i längden i varjefall! Så sanningen är den; jag har alltid velat, men aldrig kunnat!  Jag älskar musik, jag älskar rytm, jag älskar dans.  Jag har försökt mig på såväl fiol, piano som klassisk balett och fridans… Inte lyckades jag särskilt bra med att frambringa vare sig vackra toner eller graciösa rörelser…  Under en period var jag väldigt ledsen över att inte kunna..tills en morgon när jag vaknade och insåg; alla kan ju inte kunna, för vem ska då lyssna på alla dem som kan!?  Needless to say, att få gso-blogga under delar av denna SBYO-festival är bland det finaste uppdrag jag någonsin lyckats bestjäla… Hej!

Det är måndag och sen eftermiddag…en liten paus i dagens seminarieprogram.  Jag bubblar av färg och liv efter det jag idag hittills hört och sett…så mycket jag vill berätta, vill dela med mig av den glädje som känns i hela mig!  Som delvis novis inom den klassiska musikens uppbyggnad och dess historia tycks jag lära mig något nytt för var sekund av dagen som går, för var människa som jag idag har hamnat i samtal med.

Dock, jag ska försöka begränsa mig till några få rader då pausen är kort och tiden är knapp, för att senare ikväll sätta mig ner och begrunda dagen i dess helhet.

ÖPPNA REPETITIONER MED SBYO OCH DUDAMEL

Jag slås av den värme och det samspel som tycks verka som ett levande ting mellan dirigent Gustavo Dudamel och orkestern, alltmedan absolut koncentration genomsyrar den två timmar långa repetitionen.

Tonerna fyller mig med liv…tänk om varje dag kunde börja som denna!

Hur i hela fridens namn är det möjligt att föra en stråke med den hastighet som jag under morgonen skådat?!

DELAR AV DAGENS SEMINARIE

Moderator Erik Blix inleder suveränt och fortsätter likaledes under hela eftermiddagen.

VD Eduardo Mendez ger oss den osannolika men sanna historien om hur El Sistema Venezuela ”started from nothing” till att idag inkludera 290 000 barn och ungdomar, om hur målet ”not is to create musicians, but to create better human beings” – ett mål Venezuela tycks nå om och om igen!

bild

Mycket intressant är också att höra om Skottlands variant av El Sistema. Grundare Richard Holloway fullkomligt lyser av entusiasm och energi då han berättar om framgångar och motgångar.  Lyser tycker jag även han gör under kaffepausen! (se foto)

Givetvis är en av höjdpunkterna att få höra Camilla Sarner och Maria Larsson presentera starten kring El Sistema Hammarkullen.  Om detta hoppas jag kunna berätta mer utförligt imorgon.

…så mycket mer jag vill dela med mig av!!  Jag återkommer (och hoppas Du gör likaså)…nu måste jag tillbaka till Konserthuset och Härligheten.

/Karin