Två timmar från Merano och man har bytt kultur. Här är tyskan det dominerande språket. Är det nästan väl passande att spela Strauss och Mahler här? Hursomhelst är salen (Kuursaal) härlig, speciellt de svaga nyanserna klingar underbart (läs: cellostämman!) och sopransolisten lyser klart som porlande vatten. Associationerna i Mahler till alpnaturen blir nog självklar för publiken i kväll.
