Kölns konserthus har en fascinerande konsertsal. Den är formad som en amfiteater där hela publiken släpps in högst upp och får gå ner till sin plats. Sitter man på första bänk han man 34 rader och dubbelt så många trappsteg att ta sig ner för.
Ovanför podiet bakom orkestern hänger balkongbås högt upp på väggen som för tankarna till parlamentet i Star Wars, eller jacuzzis som någon sa!
2100 platser tar salen och våra symfoniker drog 1700 personer till konsertsalen. Inte så illa en tisdagkväll!
Här skulle sista konserten på denna resa äga rum i går kl 20.
Vid repet kl 18 tog Kent tillfället i akt och tackade alla för fantastiska framföranden under turnén. Han var väldigt nöjd och nämnde Münchenkonserten i måndags som ett crescendo på alla framförande under turnén (Göteborgskonserterna inräknade). Det lät fantastiskt och det märktes att tyskarna gillade vad de hörde, sa han. Han tackade också alla oss andra runt omkring: podiepersonal, turnéledning, ladtbilsschaufför, administration mfl. Och visst känns det gott att betyda något i sammanhanget. Sedan vände han sig till orkestern som satt startklara för repetition sa: ”You know what. A funny situation – I have no notes! But maybe we should just play a little since we are here.”
Kent Nagano ger direktiv från salen.
45 minuter senare hade orkestern spelat lite och det var dags att plocka fram konsertkläderna ur turnélådorna (garderober) för sista gången för denna resa.
Arabella Stenbacker hade bett mig att ta några bilder på repetitionen åt henne att använda på facebook.
Jag sökte upp henne i logen för att föra över bilderna från min mobilkamera. Hennes fiollåda låg uppslagen på soffan i logen och jag tyckte plötsligt att den såg ut som en pytteliten lägenhet med fullt av porträtt på väggarna. Jag kunde inte låta bli att säga det. Det var i själva verket massor av foton på olika familjemedlemmar. Mamma och pappa, syskon och far- och morföräldrar som följer med henne på alla resor. Det känns skönt att ha dem med sa hon, även om några är döda, så finns dom här. Så fint! Har man hela världen som arbetsfält och reser ofta, så kan en fiollåda bli en väldigt viktig fast punkt i tillvaron förstod jag.
Det blev en bejublad avslutning på turnén. Många inrop och tre extranummer, varav ett var Arabellas med ett stycke av Prokofiev. Morgonstämning och Alvflickans dans gjorde succé även här och det var en munter skara som klättrade upp upp ur ”amfigropen” och lämnade salongen vid 22.30-tiden.
Efter konserten bjöds det på avslutningsöl. Stämningen var på topp. Trötta, glada och avslappnade tackade vi varandra för en fin turné.
Vid midnatt var öltunnorna tömda och det var dags att promenera ut i Kölnnatten. För egen del blev det en promenad med några av kollegerna till hotellet. Det kändes gott att få runda av en intensiv turné på det viset.
Kölnpersonalen passade på att flirta lite med Nagano och placerade ett privat glas med namnlapp vid sceningången.
Köln rustade för karneval idag på morgonen. Hotellfrukosten i morse intogs i sällskap av kvinnor i kycklingkostymer, en söt man i klänning och rosor på kinderna, karlar i lederhosen, en kvinna i tomtekostym, paljetthippies, cowboys och allsköns karnevalstinna tyskar som laddade inför invigningen av en fyra månader (!) lång karnevalperiod i regionen kring Köln. Kl 11, den 11/11 smäller det. Varje år. Jag som aldrig hört talas om den här karnevalen kunde så klart inte låta bli att titta lite extra på alla dessa vuxna utklädda figurer som betedde sig som om de alltid bar den här typen av galna kläder… Och de tankarna fick jag ju anledning att ta tillbaka när jag i hissen upp till mitt rum pratade med ett par karlar i paljettkläder och de frågade varför inte jag var utklädd. Då förstod jag att det var vi som inte var utklädda som var udda!
Tyvärr gick våra bussar till flygplatsen kl 10, så vi missade startskottet för denna stadsfest, men vi hann att snappa upp en liten gnutta av stämningen iallafall.
8000 personer har lyssnat på Göteborgs Symfoniker under dessa fyra konsertdagar berättade Sten när han på flygplanet hem idag tog tillfället i akt och tackade alla för fantastiska insatser – från alla musiker, administration, podiepersonal mfl – som bidragit till en väldigt lyckad turné.
Det har varit intensiva dagar, där vi avverkat många resmil mellan konserterna och det tär faktiskt på krafterna mer än man tror. Nu sitter jag hemma, nersjunken i min soffa (inte det minsta ergonomiskt!) och rundar av denna turnéblogg. Ikväll ska det bara slappas!
Tack för mig! /Magdalena