Semestern tog slut nästan innan den hann börja, och nu är det rent av svårt att minnas hur det kändes där mitt i juli när dagen låg helt öppen och oviss framför mig. Det är likadant varje år, så jag borde ha vant mig, men jag har lite problem med övergångar. Ibland med övergången från arbetsvecka till ledig helg, och ofta med övergången från ledighet till arbete. Men nu har jag varit igång och jobbat i över en månad, så övergångsskedet är med råge passerat. Nu är det vardag hela veckan lång. Tur att vardagen är så spännande då!
Det som varit lite ovanligt den här första månaden på Konserthuset efter semestern är det faktum att det varit så ont om musiker här. De har jobbat, men inte så mycket här i huset. Den som läst tidigare blogginlägg vet att de repeterat, haft konsert och spelat in skivor på Artisten, under tiden som våra salar genomgår en stor renovering och stolsbyte. Den här veckan är det kammarkonserter runtom i Västra Götalandsregionen – man kan lyssna till olika ensembler ur orkestern i bland annat Hedekas, Tranemo, Åmål och Skara. Och Göteborg förstås. Förhoppningsvis ett uppskattat avbrott i vardagen av dem som går och lyssnar på konserterna, men ändå lite tomt för oss som är kvar i huset. Jag tror att vi är många som ser fram emot nästa vecka, som blir den vecka då salarna återigen kan börja användas, och som är den första ordinarie konsertveckan här efter ett ovanligt långt sommaruppehåll. Äntligen dags för huset att fyllas av en entusiastisk publik som kommer för att lyssna på symfonikernas säsongsöppning i Stora Salen – om mindre än en vecka.
Jag längtar efter att sätta mig i en av de nya stolarna och få avbrottet i vardagen – att låta mig översköljas av musiken från en fulltalig symfoniorkester. Det där avbrottet är livsviktigt, och hett efterlängtat.
Musikerna har som sagt arbetat i andra lokaler, men många av oss inom administrationen har jobbat för högtryck i huset under hela månaden. Budgetarbete, biljettsläpp, och hyresförhandlingar har varvats med planering av kommande produktioner, projektarbeten och fastighetsfrågor. Och när det inte finns orkesterkonserter att tillgå så får man hitta andra sätt att få återhämtning och avbrott i vardagen. Därför är vi nu ett växande gäng som tränar Tabata tillsammans en gång i veckan – stenhård, intensiv styrketräning som ger både flås, svett och träningsvärk. Och saliga leenden :-). På tjugo minuter hinner man bli rejält trött och lycklig.
”Make Muscles, Not Excuses” uppmanar oss Petra – med ett stort leende precis i början av dagens pass. Det är riktigt effektiva och sköna träningspass, men musiken kunde förstås varit lite bättre tycker våra bortskämda öron. En av oss i träningsgänget (med egen mångårig erfarenhet som kollega i orkestern) föreslog att orkesterns nästa inspelning skulle vara en Tabata-skiva. Undras om någon nappar på den idén?.. Det kanske är just det avbrottet i vardagen som musikerna skulle uppskatta?
Till dess fortsätter vi att köra fredagspasset till halvdana spellistor via Spotify. Och längtar efter vår egen orkesters musik i Konserthuset.
Trevlig helg!
Erika Strand, administrativ chef