Det var 1984, jag var en 17-årig skolelev med drömmen om att bli musiker. Inget annat var aktuellt. Jag gick på musikgymnasium med tuba som instrument, och nu jag hade fått mitt allra första musikerjobb. I betydelsen att jag fick betalt för att spela. Helt otroligt – tänk vad det betydde för en tonåring med musikerdrömmar.
Det var anrika Bærum Symfoniorkester som hade ringt, en amatörorkester i de bättre kommunerna utanför Oslo – de behövde en tubaist för nästa konsert. Dirigent var tidigare solocellisten hos Oslofilharmonikerna, Arne Novang. Och solist var en som hette Truls Mørk, en tydligen helt lokal cellist.
På den tiden bodde jag långt från Bærum och Oslo, i småstaden Sarpsborg, och de få resor jag gjorde till huvudstaden var förbundet med enorm spänning och förväntan. Kombinerat med att jag skulle få göra mitt första proffsjobb som musiker blev det en enorm adrenalinkick. Inte på grund av dirigenten, vad vi skulle spela eller vilken solist, men av situationen: ”Inhyrd musiker”.
Sen kom noter kom på posten och jag sprang till biblioteket för att lyssna med min tubastämma framför mig. Detta var innan www, spotify – ja, även CD, så jag lyssnade på en LP och flyttade stiftet fram och tillbaka medan jag lyssnade och räknade pauser. Dvoraks cellokonsert av Anton Dvorak. Aldrig hört förut. Men jag kommer så väl ihåg bilden på skivomslaget och den första lyssningen – helt fantastiskt!
Sen kom resan, repetitionerna, mötet med orkestern och dirigenten. Det gick bra, jag klarade mig och gjorde inga stora misstag. Gradvis försvann nervositeten och mitt fokus på själva situationen, i stället kom en förundran och häpnad över denna fantastiska solist och detta underbara musikverk: vem var denna tunna 24-åring som spelade så medryckande passionerat? Och detta utomjordiskt vackra verk, drypande romantiskt, med de vackraste teman och melodier jag någonsin hade hört?
Konserten blev ett minne som jag har burit med mig sedan dess. Jag har båda lyssnat och spelat verket med andra cellister, men absolut ingen har matchat denna förste upplevelse – Truls Mørk och Anton Dvorak – Anton Dvorak och Truls Mørk.
Och Truls har jag träffat och arbetat med mycket sedan dess, både hemma i Norge och här i Göteborg. Nu är han här som Artist in Residence med Göteborgs Symfoniker säsongen 2016/2017. Jag sitter självklart i salen på alla 3 konserter.
Sten Cranner
VD och konstnärlig chef