Jag sitter i ett gyllene sken, på rum 161 på det lilla hotellet. Rovereto i området Trentino i norra Italien. En liten stad där det i 35 år pågått en dansfestival. Hela den lilla staden fylls under två veckor av dans och publiken är rotad i bygden. De vet att folk är nyfikna, det vet att de har sin publik. Därför vill de, därför vågar de bjuda in kompanier med olika funktionsuppsättning.
För ett år sedan uppträdde Danskompaniet Spinn här, det var en av mina bästa kvällar på scen. Vi kände den positiva förväntan i luften av delad plats. Delad plats i tillvaron. Efteråt ville publiken ta groupies, ge kramar och ha eftersnack…
Precis på samma sätt vågade Göteborgs Symfoniker förra året. Relaxed performance! En föreställningsform som öppnar upp för att jag som publik kan dela stunden med musikerna på scen på precis det sätt jag vill. Ingen tittar snett om jag får lust att klappa mitt i ett stycke eller hålla för öronen och endast titta på musikernas rörelser. Eller bara studera deras läpprörelser mot instrumentet. Ambisen, som jag fick lära mig att det heter, ansiktsmusklernas och läpparnas position och form runt/mot saxofonens (eller annat blåsinstrument) munstycke. Exempel: “Man kan skapa ett vibrato utan att ändra sin ambis, genom att istället variera luftflödet från lungorna.”
Jag blev tillfrågad att vara konferencier, en roll som vi förväntar oss att tv-kändis eller x-fredagsnöjesprogramledare brukar fylla.
Ganska ofta har denna roll varit vigd åt en medelålders vit man med en go och glaaa feeling. Ett säkert kort. Det inget fel, men det representerar inte vår stad, vår värld. Vår framtid.
Det är dags att låta nya normer styra. Jag har tyckt det varit mycket spännande att leta mig fram hur uppnår vi den där känslan av delad plats. Just i nuet. En måndagskväll i konsertsal. Med musikaliska stycken skrivna för 300 år sedan eller alldeles nyss…
Efter detta har jag fått flera andra förfrågningar att vara konferencier. Göteborgs kulturkalas, Kultur i Väst m.fl. Att ta det första steget är alltid det svåra. Tack Göteborgs Symfoniker för att ni vågar och GÖR och inte bara skriver på era verksamhetsdokument för ökad mångfald.
Jag ser nu fram emot en workshop i fem dagar i Rovereto med 45 andra dansare, koreografer, konstnärliga ledare, producenter, ekonomer, kommunikatörer, verksamhetsledare… från sex olika länder där vi alla möts i lusten att möta varandra. I rörelse, i liv.
Lockhåriga, enarmade, espressoälskare, kortväxta, jeansklädda, tvåbenta, skäggiga, rullstolsburna, glasögonbärare, foodies, enbenta, tågresenärer, kortklippta, naturdyrkare, njutningsmänniskor, bodybuilders, domare.
Den 2/10 hörrni då möts vi, och delar. Musiken, instrumenten, intrycken och uttrycken! Tveka inte att komma till Stenhammarsalen på Relaxed performance.
Emilia Wärff är frilansande designer och samtida dansare och presenterade Relaxed Performance förra gången det begav sig.