”Vi vil ta vare på
skjønnheten, varmen
som om vi bar et barn
varsomt på armen!”
Diktstrofen står att läsa i ”Til Ungdommen” av den norske journalisten och dramatikern Nordahl Grieg (1902-43).
VD och konstnärlig chef Sten Cranner utanför Oslooperan
Det var sannerligen i samma anda som Göteborgs Symfoniker med vår nye chefdirigent, Santtu-Matias Rouvali och solisten Hélène Grimaud intog Den Norske Operan i Oslo i lördags.
Konserten var den första utav fyra på en veckas skandinavisk turné där vi även kommer att besöka städerna Stockholm, Köpenhamn och Reykjavik.
Men det höll på att inte bli någon konsert överhuvudtaget. På konsertdagen strulade två stora skyddsdörrar mellan scen och instrumentförvaring med resultatet att konsertflygeln inte kunde placeras på operans stora scen. Själva firman som hade konstruerat dörrarna kallades in och teknikerna fick till slut ta fram en kofot för att slå sönder de enorma dörrarnas mekanik. Först då gick de att skjuta undan och flygeln kunde göra entré till solistens, teknikernas, operahusets och vår stora lättnad.
Vår solist, Hélène Grimaud, hade med sig en egen tekniker.
Det 10 år nygamla operahuset är spektakulärt i sin arkitektur och låg dagen till ära helt täckt i snö vid Oslofjordens natursköna inlopp. Allt inramat av en bländande sol och lediga familjer som lekte på operans sneda tak, en fantastisk plats för möten och intryck.
Till kvällen anslöt en rad orkestervänner till konserten med en tillrest delegation ifrån Orphei Drängar, finansiella partners samt orkesterns gamle chef Björn Simensen. Därutöver var det roligt att få välkomna en rad ambassadörer och kulturchefer som förväntansfullt tog plats i salongen för att lyssna på kvällens program.
Nu tillbaka till diktstrofen av Nordahl Grieg.
När våra musiker och solist under ledning av Santtu-Matias förmedlar musik som i lördags så sker det just så som dikten beskriver. Vi känner oss varsamt burna under hela konserten och inget musikaliskt parti är för oviktigt för att inte lyftas fram i all sin enkelhet och ärlighet. Där och då glömmer jag en begynnande förkylning och några dåliga samveten för att istället känna en glädje över att få vara en del av Göteborgs Symfoniker, Sveriges Nationalorkester.
Nog för att prefixet ”Nationalorkester” betyder något men som den franske ambassadören tårögd sa till mig efter konserten:
-”Vincent! Gothembourg a le plus grand orchestre du monde.”
Vincent Hashmi, sponsoransvarig