Björn Wirkola var en norsk backhoppare som alltid vann. Han har gett upphov till ett uttryck som alla i Norge känner till: ”Det är som att hoppa efter Wirkola”. Att hoppa efter honom blev alltid ett antiklimax, både för hopparen och publiken, eftersom tävlingen redan var avgjord. Att skaffa ny chefdirigent efter Gustavo Dudamel, det var som att hoppa efter Wirkola.
Vi tog fram en lista med sju namn. Ett var Kent Nagano. Han tackade ja till att göra ett stort antal veckor som förste gästdirigent i några år, så i praktiken fyllde han funktionen som chefdirigent. Vi kunde turnera och spela in och han kunde styra en konstnärlig utveckling och forma orkestern. Sådana saker som en chefdirigent gör. Vi hade köpt oss tid, men alla visste att det var en temporär lösning.
Efter säsongen 2013-2014 satte vi ihop en ny lista, händelsevis återigen med sju namn. Samtliga kom hit på en gästvecka 2015-2016 och inom loppet av den säsongen hade vi en öppen process där vi diskuterade och röstade. Resultatet var tydligt – orkestern ville ha Santtu-Matias Rouvali.
Santtu-Matias Rouvali innebär en ny energi och en ny konstnärlig riktning för orkestern. Inte bara för att vi nu har en chefdirigent, utan för att han är en stor auktoritet i arbetet han gör på podiet. Och han har en karisma som publiken omedelbart lägger märke till.
Christoph Eschenbach har sedan flera år varit en ”target conductor”, alltså en dirigent som vi vill bjuda in. Han representerar en annan repertoar än Rouvali. De kompletterar varann. Han har gjort alla de stora symfoniska verken, medan den unge Rouvali knappt har börjat med det. Alla orkestrar måste ha den stora romantiska repertoaren, det är inget man kan vänta med.
Barbara Hannigans namn kom upp efter att hon hade gjort en konsert med nutida musikensemblen Avanti i Finland. Efter det skulle hon dirigera Gulbenkianorkestern och jag flög ned till Lissabon och såg henne ”sing-conduct” – det vill säga att hon sjunger samtidigt som hon dirigerar. En helt fantastisk upplevelse. Så jag bjöd henne till oss och publiken blev helt till sig efter flera konserter.
Några år senare fick vi en idé. Hur skulle det vara om vi gör en treklöver med tre helt olika konstnärer? Barbara Hannigan, en relativt ung sopran och superstar i färd att utveckla ett dirigentskap, och den 78-årige Eschenbach som kompletterar vår chefdirigent.
Nu har vi nått målet och fått vår treklöver med chefdirigenten Santtu-Matias Rouvali och blivande förste gästdirigenterna Christoph Eschenbach och Barbara Hannigan som båda tillträder 2019-2020.
Det känns som att vi står inför en väldigt spännande konstnärlig utveckling. Alla stjärnor står rätt för att detta ska bli en ny era som liknar det jättesprång vi tog på 1980- talet med Neeme Järvi då världen öppnade sig för oss.
Sten Cranner, VD & konstnärlig chef
