Det var en sen kväll i första halvan av 1970-talet. Jag satt som klistrad vid radion för att lyssna på Hemma hos med Kjell Alinge och Janne Forsell – det anarkistiska humorprogrammet där banaliteter och vansinnigheter avlöste varandra. Ni som var med vet vad jag snackar om, ni andra kan lyssna på Spotify. Programmen har blivit legendariska. Men man glömmer ofta bort att Hemma hos också spelade den allra senaste musiken, de banbrytande grupperna och låtarna som under denna kreativa tid flödade utanför de musikaliska allfarvägarna. Det var på Hemma hos jag första gången hörde en av de bästa och mest underskattade svenska rockplattorna genom tiderna: Trettioåriga krigets debutskiva. Kolla upp den.
Men just denna kväll kom något för mig helt okänt mellan två av sketcherna: en både rytmisk och suggestiv synthmusik som svävade ut i tid och rymd och öppnade en ny värld där i kvällsmörkret. Det var Tangerine Dream och Phaedra, deras tredje skiva och en av de första där en sequencer användes för att skapa hypnotiska klanglager (gruppen hade skrivit kontrakt med Richard Bransons skivbolag Virgin och köpt en skrymmande Moog för förskottet). Vilka sound de skapade – jag rycktes med helt och fullt. Som ni märker var det en upplevelse som har etsat sig fast, annars använder man inte sådana klichéer.
En annan tid, en annan plats. Studentfest någonstans i Johanneberg, två polare hyrde källarvåningen i en villa. Det var i den åldern när livet, musiken och filosofin upptäcktes och alla ville förmedla sina upplevelser, intryck och socialkulturella lojaliteter. Kaxige Wolf ville alltid ståta med något eget och denna kväll bar han stolt leende en ny lp under armen: Ralf und Florian. Märkligt strikt omslag med två prydliga tyskar och en trafikkon i vit inramning. Snart dånade Elektronische Roulette och Heimatklänge ur de skamfilade högtalarna. Kraftwerk. Grabbarna satt och diggade. Det hände verkligen något nytt i Tyskland…
Så varför utmanar jag ert tålamod med dessa föga originella tonårsminnen? Därför att tysk electronica med utblickar bakåt och framåt i tiden kommer att spelas av Göteborgs Symfoniker och neopsykedeliska gruppen Fontän i nya arrangemang av dirigenten Hans Ek. ”Kosmische Musik” är en symfonisk resa i två akter med sex remixer som bland annat gör nedslag hos Kraftwerk, Tangerine Dream, Stockhausen, Rammstein, Webern och Einstürzende Neubauten. Vilken blandning! Och samtidigt finns det en historisk linje i flödet, det kommer Hans Ek att övertyga oss om vid konserterna 26-27 oktober.
Man ska alltid se framåt, inte bakåt, men vete tusan om jag inte ska unna mig en nostalgisk kväll med Symfonikerna och Kosmische Musik i oktober.
Stefan Nävermyr, redaktör
