Nicola Boruvka, violinist i Symfonikerna och BAGS
En i sällskapet hade viskat till min vän att det var ett märkligt men förvisso intressant stycke där precis i början på konserten, och min vän var så stolt över att kunna förklara att det inte var ett stycke – utan en stämton.
Detta för vissa lyssnare triviala, för några till och med störande, inslag som varje konsert hos oss börjar med är faktiskt mer spännande än man kan tro! Vad som händer är att en musiker, oftast solooboisten av gammal hävd, ger tonen a till orkestern och alla musikers ansvar är att förhålla sig till detta a genom hela konserten. Solooboisten garanterar då att just detta a svänger i 442Hz – hos Göteborgs Symfoniker.
Orkestrar i andra länder har valt en annan siffra, och framför allt har det varierat enormt genom historien. När man idag spelar barockmusik på tidstrogna instrument kan stämtonen beroende på repertoar vara mellan 390-465Hz, och ett vanligt beslut är att man stämmer sitt a i 415Hz.
Det är alltså ungefär en halvton lägre än när man spelar på moderna instrument. Det finns en uppsjö av forskning, och tusen undantag och varianter som den intresserade gärna kan fördjupa sig i, men här kommer en litet alternativ video om det hela.
BAGS repeterar i Stenhammarsalen.
Förra veckan har det således varit lågstämt, men knappast låg stämning, i Stenhammarsalen då BAGS Barockakademin Göteborgs Symfoniker hade akademi, repetitioner och konserter. BAGS består av musiker som till vardags spelar i Symfonikerna, men som haft en längtan att fördjupa sig i barockens musik – en tidsperiod som ligger lite utanför Symfonikernas ordinarie verksamhet helt enkelt för att symfoniorkestern som koncept inte riktigt var uppfunnen då. Förutom att grotta ner sig i själva musikens framförande, har BAGS också jobbat på det materiella:
• man har bytt ut stråkarna mot modeller man använde förr, vilka ger en helt annan ”stuns” (citat från musikerna själva)
• man har bytt ut strängarna från sådana i stål och nylon som man använder i moderna orkestrar till sådana gjorda av senor/tarmar (…när jag tänker efter är en av BAGS-musikerna vegan, måste fråga hur hon ställer sig till detta)
• och man har alltså stämt ner till 415Hz. Detta innebär också att man har haft möjlighet att spela på tidstrogna blåsinstrument som är stämda i just 415Hz. Är ni intresserade av att veta mer om hur en barockoboe ser ut och fungerar? Så klart att ni är, se här!
Akademin pågår. Notera blädderblocket som konstnärlige ledaren Stefano Veggetti ritar upp sina teorier på.
I BAGS har man tagit fasta på ordet akademi, och den konstnärlige ledare Stefano Veggetti har under veckan tränat musikerna i det demokratiska sättet att spela barockmusik – bort med alla hierarkier som finns i en modern symfoniorkester – här har alla ansvar för att komma med idéer och musikaliska impulser oavsett ens vanliga plats och funktion på podiet. Terje Skomedal, violinist i Symfonikerna och BAGS solist för veckan, berättar att han sedan han började fördjupa sig i barockens värld har ifrågasatt hela sitt musicerande och sin roll som musiker, något han tar med sig in i Symfonikernas ordinarie verksamhet.
Har ni förresten sett denna skönhet?
Det är Symfonikernas nya cembalo! Huset har tidigare haft en enkel cembalo med en manual, men till de produktioner av barock karaktär som vi på senare tid gjort har den nästan aldrig varit tillräcklig. Nu när BAGS kommit igång ordentligt, och ni har säkert märkt fler verk från barocken i orkesterserierna på sistone (inte minst Juloratoriet och Messias), finns det goda skäl att ha ett eget ordentligt instrument. Denna vackra pjäs är beställd från tillverkaren Marc Ducornet i Paris, och levererades bara några timmar innan repetitionerna skulle börja.
Vilken timing, med tanke på att den beställdes för nästan två år sen! Takashi Watanabe som spelat cembalo med BAGS i veckan har vittnat om att det är ett fantastiskt instrument som har kommit till oss (vilken lättnad!) och att den håller stämningen väldigt bra (ni anar inte hur många gånger vi har haft en cembalostämmare på stand-by bakom scenen för att snabbt kunna rycka in om strängarna har stämt om sig). Nästa gång ni får höra instrumentet är faktiskt inte i något barocksammanhang, utan i orkestern till Rucklarens väg, operan som Barbara Hannigan ska sätta upp hos oss i december.
Pannorna i djupa veck i GSOplay-studion under BAGS musikvideoinspelning.
Resultatet från veckans akademi kunde höras vid två konserter, på lördagen i Mölnlyckes nya konserthus Råda Rum (grattis ni lyckliga Mölnlyckebor!) dit vi blev inbjudna av entusiasterna i Landvetter-Råda Rotaryförening. På söndagen fick ni som har det populära kammarmusikabonnemanget ta del av konserten i Stenhammarsalen. Under veckan hanns det också med en musikvideoinspelning, så inom kort kommer ni få se något jättefint på GSOplay!
Magdalena Fronczak, producent
Foto: Pierre Guis, också violinist i BAGS, och Magdalena Fronczak