Publicerat 3 maj 2019 På tårna från morgon till kväll

Skulle det hända något måste vi vara beredda att springa in på scenen.

Vi är fyra podietekniker som jobbar på scenen. Arbetsveckan börjar vanligtvis vid halv åtta på måndag morgon, två och en halv timme före repetition. Oftast med en tom scen.

Då tar vi ner alla instrument, notställ och stolar. När musikerna kommer ner ska det vara dukat, som det heter på vårt fackspråk. Allting ska finnas på plats och vi måste veta var någonstans var och en sitter och vilka som ska ha specialstolar. 45 minuter före repetitionen börjar måste vi vara klara för att instrument som pukor och harpa ska hinna stämmas. Övriga musiker kommer lite senare.

Det kan hända att vi behöver duka om mitt under repetition inför nästa stycke. Efter pauserna ska vi se till så att alla är på plats igen. Vi gör kallningar, trycker igång blinkande lampor och ropar att nu är det dags, ungefär som om musikerna vore skolbarn som har rast. Så är det också på konserterna. Vi får också ha en del dirigent- och solistservice, vi svarar på deras frågor och förväntas ha lite mer koll än musikerna på praktiska detaljer.

När det är dags för genrep och konsert övergår vi till att jobba kväll. Före konsert går vi brandronden, och under konsertens gång sköter vi oftast också ljud och ljus.

Konsert är lite extra. Vi byter om till kostym. Skulle det hända något måste vi vara beredda att springa in på scenen. Ibland måste vi stå helt ensamma på scenen och duka om inför sittande publik. Det är en anspänning. Man vill ju inte märkas. Vi är där för att sköta en service och det går inte att ta för mycket plats, eller slarva och tappa cymbaler inför publiken.

Om vi ska ha en pianosolist kommer ett piano upp via en hiss i framkanten av scenen. Då står man där och gör ingenting medan pianot hissas upp. Flygellocket ska fällas upp och fästas med en pinne. Det vill man inte missa så att locket faller ned med en smäll. Hjulen på flygeln ska låsas. Ibland kan jag tänka: ”Låste jag hjulen?” Nu har inte det hänt att vi har glömt det, men det vore en mardröm om flygeln plötsligt börjar rulla iväg för pianisten. Vilket scenario.

Somliga av musikerna umgås vi privat med på turnéer och så, det är kul. Varje vecka kommer också nya solister och dirigenter. Världsstjärnorna är nästan lättast att ha att göra med. De är professionella och förstår att de behöver ha en bra relation med oss som finns runtomkring. De ser till att skapa den, för då vet de att de får som de vill.

PONTUS WESTMAN
PODIETEKNIKER