Mitt första minne från Konserthuset har jag inte som besökare, utan som deltagare. Jag gick i Brunnsbo musikklasser och varje år hade vi vårkonsert på Konserthuset. Det kändes så coolt att flera hundra personer kunde lyssna på oss när vi stod där och sjöng.
Musik betyder allt för mig, det har varit mitt största intresse sedan jag var liten. Det är extra kul att gå på konsert när man själv har stått på den scenen. Jag har varit med både som solist och korist. Att få båda perspektiven höjer upplevelsen av att lyssna.
2017 hörde jag franska konsertpianisten Hélène Grimaud på Konserthuset när hon spelade Ravels pianokonsert i G-dur. En häftig upplevelse, jag minns att jag satt långt fram och att tonerna bara sköljde över mig. Det var känslor som liksom kom ut över publikhavet. Det är fortfarande ett av mina favoritstycken, så det var fint att få höra det.
Jag går aldrig ensam på Konserthuset och mamma är mitt vanligaste sällskap, en tradition som vi har uppehållit sedan jag var liten. Och vi går ofta, hon och jag. Hon brukar boka de bästa platserna så att vi ser vad som händer utan att få alltför mycket ljud över oss, för vi är båda lite ljudkänsliga.
Vi brukar klä upp oss och göra oss fina, vi ser det som kvalitetstid tillsammans, mellan mor och dotter. Ofta går vi på konsert när vi vill fira någonting. Jag är svag för musik komponerad under 1800- och 1900-talen, av kompositörer som Ravel, Sibelius och Alfvén. Så om det kommer någon sådan musik är chansen stor att jag går till Konserthuset och lyssnar.
Sigrid Algesten
Musikälskare