Stäng
Meny

Arkiv

Anders Eliasson



 10 min
1 konsert
1996-09-11


 6 min
1 konsert
1979-10-30


 17 min
2 konserter
2011-05-05


 25 min
2 konserter
2018-11-30

ANDERS ELIASSON (1947-2013) EINSAME FAHRT, VIOLINKONSERT Moderato Andante Allegro Adagio Presto. Piú mosso Någon programmusik skrev han aldrig, Anders Eliasson. Respekten för musikens eget språk och uttrycksförmåga var helt enkelt mycket större än så. Varje ambition att låta musiken översätta till exempel bilder eller berättelser och händelser var helt enkelt att reducera den - egentligen att göra både musiken och lyssnaren en otjänst. I början på 1990-talet skrev han sin första violinkonsert, med den sakliga titeln Concerto per violino e orchestra d'archi. När han nästan tjugo år senare återigen gav sig i kast med genren försedde han trots allt verket med en titel: Einsame Fahrt. Ensam färd, alltså. En fantasieggande titel, men samtidigt öppen. Den är inte bara en beskrivning av tonsättarens arbete eller verket, utan också av lyssnarens situation. Inför uruppförandet 2011 (Ulf Wallin med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Manfred Honeck) gav Eliasson nämligen sin syn på saken i en intervju. "Einsame Fahrt... det kanske är för att man är ensam... Och det är på samma sätt med lyssnandet. Om det så är tusen stycken så är var och en ensam. Egentligen skulle det bli tusen färdar, i stället för en." Att skriva en verkkommentar är med andra ord också det en hopplös uppgift. Den kan nödtorftigt ringa in ett verk och ett konstnärskap, men inte peka ut varje lyssnares intryck. "Anledningen till att musik existerar", fortsatte Eliasson i intervjun, "är att det inte går att uttrycka på något annat sätt. Det vill säga: det är fullständigt meningslöst att börja på att orda om den. Vi kommer aldrig fram i alla fall. Men, vad som är viktigt, det är naturligtvis att det finns en lyssnare. Och där äger väldigt mycket rum, som är oerhört väsentligt." Ändå är det som om soloviolinen verkligen berättar i Einsame Fahrt. Den gör det oupphörligt och med få andrum (satserna löper direkt in i varandra utan kännbara skarvar). Den gör det med en nästan påstridig intensitet, men samtidigt förtroligt och fyllt av värme. Soloviolinen agerar i tätt samspel med orkestern - för det är orkestermusik med kammarmusikaliska kvaliteter, som så ofta i Eliassons senare komponerande. Och här frammanas det vi inte kan orda om. Orden och meningarna är ju toner och fraser. Vi kan inte översätta de tankar och känslor som förmedlas, men vi upplever dem under vår ensamma färd. TONY LUNDMAN


Fantasia (1988)
 19 min


 20 min
2 konserter
1992-06-04


Impronta (1978)
 11 min
2 konserter
1990-03-16


 33 min
2 konserter
2006-11-10


Ostacoli (1987)
 14 min
2 konserter
2010-09-10


 11 min
1 konsert
2015-09-20


 38 min
2 konserter
1998-11-13


 26 min
2 konserter
2017-11-09


 25 min
4 konserter
2019-11-07

ANDERS ELIASSON (1947-2013) SYMFONI NR 4 Allegro Adagio. Più mosso Con moto, minaccioso. Adagio (Satserna spelas utan avbrott) Att skapa musik har Anders Eliasson beskrivit som att komma i kontakt med "insidan av musiken - det är inte jag… men det finns ingen gräns mellan mig och musiken". För denne tonsättare gäller det att avlyssna eller avtäcka en universell musik som är inneboende i den allomfattande naturen där djupast sett alla förenas i en gemensam identitet. Hans övertygelse är att konsten, och särskilt musiken, kan överbrygga sådana begränsningar som tiden och rummet sätter upp i den vardagliga verkligheten. I den meningen kan man kalla honom romantiker - hans tro på musikens förmåga till transcendens är äkta. Den musik han lyssnar fram har sitt ursprung i en sällsam dimension bortom jaget, något som tillhör den pågående skapelsen - kanske det gudomliga? Det gör honom dock inte till världsfrånvänd mystiker. Om Anders Eliassons tanke- och idévärld kan framstå som minst sagt vittfamnande är han desto mer konkret i det kompositoriska hantverket. Utgångspunkten är alltid de "urceller" som han tidigt fann. De kan beskrivas som ett par modi*: ett doriskt, som kan beteckna något utomjordiskt - ett lydiskt som representerar det mänskliga. Genom ett envetet arbete med detta begränsade material och dess till synes oändliga utvecklingsmöjligheter växer musiken fram i skiftande yttre skepnad. Härigenom uppstår en tonalitet som är alldeles särartad och karaktäristisk samtidigt som den befinner sig i ständig förvandling. Symfoni nr 4 uruppfördes 2007 av Bayerska Radions symfoniorkester. Satserna bildar ett oavbrutet organiskt flöde där stämningar och känslolägen skiftar - ömsom våldsamt och hotfullt, ömsom avklarnat stilla. Skiftningarna kan associera till naturupplevelser med ständiga växlingar av landskapets karaktär, med det subtila spelet av ljus och skuggor eller av strid ström och lugna vattenspeglar. Flygelhornets solopartier skapar en sorts gläntor i tiden med ett märkligt förklarat ljus - tonsättaren har berättat att där anar han redan upprinnelsen till två nya symfonier: Verket pågår oavbrutet! BENGT EMIL JOHNSON *Äldre tiders typer av skalor


Trombonkonsert (2000)
 23 min


 3 min
12 konserter
2005-10-01

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!