Arkiv

SOFIA GUBAJDULINA (f 1931) PARI E DISPARI Sofia Gubajdulina härstammar från den autonoma Tatarrepubliken i det gamla Sovjetunionen och studerade på 1950-talet komposition i Moskva. Hennes tidiga verk är skrivna i Sjostakovitjs anda, dock utvecklade hon snabbt ett eget, seriellt tonspråk som genomsyrades av gammalrysk ortodox kyrkomusik. Hon verkade från 1963 som "fri" konstnär, men insåg samtidigt att hennes musik inte gillades av makthavarna, varför hon i hög grad komponerade för byrålådan. Det är först efter Sovjets fall hennes musik uppmärksammats efter förtjänst. Sedan början av 1990-talet bor hon utanför Hamburg. 2002 erhöll hon det svenska Polarpriset och för några år sedan ägnades hon en hel festivalvecka i Stockholms Konserthus. 2013 tilldelades hon Det gyllene lejonet vid Venedigbiennalen, för sitt livsverk. Inte sällan har hon skrivit kortare verk där hon ställt motsatser mot varandra: Pro et Contra, Hell und Dunkel, Garden of Joy and Sorrow samt kvällens program: Pari e dispari, "Jämnt och ojämnt" (1991), ett cirka femton minuter långt verk för sju slagverkare, så står det i noterna trots att en av musikerna trakterar cembalo. Men det är inte fråga om kontrastrik musik utan snarare ett sätt att behandla förändringarna inom snäva ramar, diskret både vad gäller klang och rytm. STIG JACOBSSON

SOFIA GUBAJDULINA (f 1931) STRÅKKVARTETT NR 2 Sofia Gubajdulina härstammar från den autonoma Tatarrepubliken men studerade på 1950-talet komposition i Moskva. Hennes tidiga verk gick i Sjostakovitjs anda men hon utvecklade ett eget, seriellt tonspråk genomsyrat av gammalrysk ortodox kyrkomusik. Även om man tidigt insåg hennes unika begåvning menade de sovjetiska myndigheterna att hon slagit in på en felaktig konstnärlig kurs. Hon fick emellertid stort stöd av Sjostakovitj att fortsätta på den inslagna vägen och sedan 1963 har hon varit "fri" konstnär som i sin seriösa produktion följt sin inre övertygelse, även om detta innebar att hon till största delen komponerade för skrivbordslådan. Det var först i och med Sovjetstatens sammanbrott som hennes musik blev känd i väst, och hon blev då ordentligt uppmärksammad tillsammans med Schnittke och Denisov som en av tidens viktigaste tonsättare. Sedan 1992 bor hon i utkanten av Hamburg. 2002 erhöll hon det svenska Polarpriset. Hon skrev sin ensatsiga andra stråkkvartett 1987 på beställning av den finska Sibeliuskvartetten, vilken uruppförde den vid Kuhmofestivalen samma år. Det är en kort kvartett och tonspråket är mycket koncentrerat och laddat, fyllt av markeringar som "espressivo" och "vibrato". Flageoletter och glissandi skapar intryck av skepticism och tveksamhet, som kontrast till den starka kraft tonerna förmedlar. STIG JACOBSSON