Stäng
Meny

Arkiv

80 konserter

2020-04-19 18:00 Stenhammarsalen

Program


JOSHUA WAT (f 1994) LOW FIDELITY FÖR ENSEMBLE Den Hongkongbördige Joshua Wat studerar sedan i höstas komposition på mastersprogrammet vid Högskolan för scen och musik. Uppväxten i metropolen Hongkong är något som kännetecknar Wats musik i såväl klang som idé. Wats långa träning i den västerländska musiktraditionen, som musiker (violast) och tonsättare sätts allt som oftast i dialog med hans kantonesiska rötter. Inte minst silat och tolkat genom den kulturella smältdegel som Hongkong utgör. Kvällens verk för Gageego! är inget undantag, Joshua Wat skriver själv följande: "I mitt verk vill jag undersöka det musikaliska i Hongkongs urbana landskap. Jag gör det genom att röra mig emellan olika ljudlandskap som i en dokumentärfilm. När man - i en faktisk storstadsmiljö, eller bara föreställande sig den - befinner sig vid en korsning, eller i tunnelbanan kan det stundom uppstå ett ögonblick av en slags sällsam känsla av brådska. När denna belägenhet och känsla transkriberas till musik, är det som om känslan av stress förbyts till stämningar av låg energi och bara pågående (statiska) akustiska förlopp, där örat tillåts att i lugn följa idéerna och omfamnas av rummet de klingar i." ESAIAS JÄRNEGARD


KATHARINA ROSENBERGER (f 1971) SHIFT FÖR TVÅ TROMBONER OCH ENSEMBLE (2014) Schweiziska Katharina Rosenberger är sedan flera år bosatt och verksam som såväl tonsättare som professor i komposition i San Diego på amerikanska västkusten. Rosenbergers musik utmärks överlag av ett fokus på det interdisciplinära. Musikerna är inte bara frambringare av ljud, utan med hjälp av elektronik, multimedia och förflyttningar i rummet leker hon med klanger på ett suggestivt vis. På senare år har kanske hennes mer konventionella sättningar rönt allt större framgångar. I dessa vidgar hon konsertrummet och utmanar det vis på vilket vi lyssnar till musik, instrumenten förlängs, transformeras i klang, men också i rummet; det finns en faktisk rörelse såväl som en lyssnandets. Kvällens verk för två tromboner och ensemble är inget undantag om än på ett annat vis än i många av hennes än mer explicita sceniska verk. I Shift är de två trombonerna verkligen solisterna, men de är det på ett annat vis än den traditionella virtuosen. Trombonerna är alpha och omega, det minsta (svagaste) och det största (starkaste). Trombonernas borduner skär ömsom subtilt och ömsom dånande genom ett rum som med dess hjälp sakta tyckas sträckas ut. Inledningens skiftande, gestiska, nästan spasmiska musik avbryts om och om igen av trombonernas genomträngande dån. Ett dån som förs isär och saktar ned klangerna för att sedan låta höra ett par frustande tromboner glimta fram som sammanfaller med hur de pö on pö beger sig runt och ut i det klingande rummet. Musikens kalejdoskopiska effekt förstärks och den höjdpunkt som man tror sig ana kommer, skjuts hela tiden framåt i en musik som nästan tycks implodera i samma rörelse som den exploderar. Det är en utvidgande klanglig rörelse i fler än en bemärkelse. ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


NINO HÅKANSSON (f 1998) TAKATA FÖR ENSEMBLE Nino Håkansson studerar sitt tredje år på kompositionsprogrammet vid Högskolan för scen och musik. Med en bakgrund från Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms musikgymnasium har vi här att göra med en tonsättare som har en förmåga att verkligen få lyssnaren att bli varse en historia. Det görs med en följsam musikalitet där melodi och klang hela tiden är satta i samspel. Inte sällan bär musiken på flera tydligt definierade karaktärsdrag, som allt eftersom musiken tätnar vävs allt närmare varandra. I kvällens verk tycks det som om vi kommer att bli varse något liknande. Håkansson skriver själv: "Med detta stycke har jag försökt att hitta ett sätt att kombinera mitt material med sig självt. Två teman kan slås ihop till ett tema, baserat på karaktärsdrag från båda. Stycket bygger upp sig själv från ett simpelt råmaterial." Samtidigt skrevs tonsättarens ord i det ögonblick då musiken hamras in i sitt partitur och vi får se om vi kan ana detta, eller om det måhända är något annat vi bär med oss i minnet på väg ut ur konsertsalen - en del av det storartade i att få ta del av det aldrig förr hörda. ESAIAS JÄRNEGARD


MALIN BÅNG (f 1974) BLOOMING BRUME FÖR ENSEMBLE Malin Bång är sedan ett par år kompositionslärare vid högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet. Och därmed en av lärarna till de två kompositionsstudenterna, som vi får glädjen att höra uruppföranden av ikväll. För att inte vara sämre så bidrar Bång även hon med ett uruppförande. Ett nytt verk där hennes uppväxt i Göteborgs grannkommun, Partille (mer precist, Sävedalen), utgör råmaterialet i såväl tanke som ton. Det lantliga, stadsnära och småstadslika Sävedalen kan måhända tyckas en stark kontrast till de konsertscener och platser Bångs musik idag intar, men dess poetiska, sonora och klangliga minnen får här en framskjuten plats i verket och avtäcker den plats "allt" en gång började. Malin Bång är idag en sällsamt stark tonsättarröst såväl i Sverige som utomlands. Idag spelas Bångs musik världen över av såväl prominenta solister som orkestrar (även GSO framfördes hennes "Avgår, pågår" härom året), om kvällens verk skriver hon följande: "Under de senaste åren har jag ägnat mig åt att komponera med specifika, externa koncept som utgångspunkter. Det har varit ljuden från en fiolbyggarateljé, rörelsemönster i kampsporter, och klangvärldar från tunnlar som har inspekterats i detalj. För detta nya stycke till Gageego! vill jag som kontrast vända mig till min egna personliga sfär av infallsvinklar. Det finns många minnen från min barndom i Sävedalen som är starkt förknippade med klanger, ljud och toner. Vårt radhus låg nära både en glassfabrik, en sopstation, järnvägen och E20. Denna kontrapunkt av ständiga brus som pågår i fjärran var den ljudkuliss som alltid fanns närvarande och som utgjorde vår version av tystnad. Mot denna relief uppstod det under skolrasterna en intensiv skaparglädje, det var uppsättningar av historiska teaterproduktioner och snabba hemliga konversationer på rövarspråket inramat av många timmar av passionerat övande på piano och fiol. Om bruset av gradvis skiftande karaktär utgör styckets fond uppstår dessa inflytelserika upplevelser som fragment i bruset och agerar som broar mellan omgivningen och tillvarons aktiviteter. Jag tänker mig att vi alla påverkas av vår barndoms akustik, och att vi kanske omedvetet söker oss till ljudande miljöer som påminner om dem vi växt upp i. Genom komponerandet av detta stycke har jag med glädje och en viss dos av nostalgi utforskat mina barndomskvarter, och fått möjligheten att återupptäcka ljuden med ett nytt preciserat lyssnande." ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2020-02-16 18:00 Stenhammarsalen

Program


IANNIS XENAKIS (1922-2001) PSAPPHA (1975) FÖR SLAGVERK KOTTOS (1977) FÖR CELLO Iannis Xenakis föddes i Rumänien, växte upp i Grekland, men tillbringade merparten av sitt vuxna liv i Frankrike. Att fånga Xenakis livsöde låter sig inte göras i några få rader, snarare kan man i några få meningar glänta på en livshistoria som förpliktigar till fortsatt läsning och studium: Berättelsen om hans flykt till Paris som dödsdömd i hemlandet (som följd av hans anti-fascistiska kamp), assistentperioden till arkitekten Le Courbusier, kompositionsstudierna för Olivier Messiaen och skapandet av en musik som för evigt omgestaltade det konstmusikaliska landskapet. I kvällens konsert får vi oss till dels två av hans mer kända soloverk, Kottos och Psappha, för cello respektive slagverk. I likhet med merparten av Xenakis verklista kommer titlarna från den grekiska mytologin och titlarna bär även tyngd på innehållet. Kottos, en av tre bröder som var barn till Gaia (jorden) och Ouranos (himlen). Tre bröder som närmast kan beskrivas som monster; var och en utrustad med 50 huvuden och 100 armar. Ouranos, bestört över deras ohygglighet, förpassade dem till Tartaros helveteslika avgrund. En exil som gav upphov till en av många blodiga konflikter mellan gudar och titaner. Den kampen slutade med att Hekatoncheirerna (som de tre plägar kallas) blev underjordens väktare. Kottos är om inte en direkt gestaltning av denna gudakamp ändå en passande beskrivning och i allra högsta grad en poetisk allegori över cellons obönhörliga, genomträngande klang. I Psappha åkallas den antika poeten som vi oftare ser utskriven som Sappfo. Partituret specificerar inte instrumentvalen men ber om sex grupper av instrument. Tre av trä och/eller skinn och tre av metall. Musiken är skarp, virtuost rytmisk och ofta påfallande våldsam. Sappfos poesi verkar i Xenakis som struktur snarare än estetik - det är inte hennes ord Xenakis far efter, utan deras rytm. De rytmiska cellerna i musiken är härledda från Sappfos dikter och valen av instrument är till för att utkristallisera just rytmikens transparens. Som Xenakis själv skriver: "Klangfärg verkar endast för att klargöra den rytmiska strukturen". ESAIAS JÄRNEGARD


REBECCA SAUNDERS (f 1967) AETHER (2016) FÖR TVÅ BASKLARINETTER VERMILLION (2003) FÖR CELLO, EL-GITARR OCH KLARINETT Ett återkommande inslag i Gageego!s senaste säsonger är brittiska Rebecca Saunders musik. Denna säsong är inget undantag. I kvällens konserts basklarinettduo Aether och elgitarrfärgade trio Vermillion möter vi en Saunders som på ett poetiskt vis blickar in i tystnaden och sakta drar fram, väver och nystar ut intrikata klangvärldar. Det hon själv skriver om verket Vermillion passar på många vis även in på Aether: "Det vi kallar tystnad är för mig jämförbart med en tät knut av brus, frekvenser och ljud. Ur denna skenbara tystnad försöker jag dra fram och forma ljud och färg. Jag har utforskat fenomenet med tystnad i många verk, men aldrig så noggrant som i Vermillion. Hur låter tystnad, vad är dess inre kvaliteter, vad är dess vikt och kropp, hur relaterar den till förgågnga och framtida ljud, hur ramar den in musikalisk gestik, vad är dess funktion mellan stasis och passion?" I själva verkkommentaren till Aether (eter) går Saunders blott till uppslagsboken och räknar upp dess betydelser, jag inkluderar ett par av dessa och låter hennes engelska stå kvar, för att på så vis bibehålla hennes poetiska utgångspunkt. aether: n. / 'i?.??r/ 14C ME; OF ether; L aethe¯r the upper pure bright air; L aestus heat; G aithe´r, akin to ai´thein to glow, burn; OE a¯d funeral pyre. 1. inf. the upper regions of the atmosphere or space; the clear sky; the heavens; air. 2. ancient cosmology: a) a purer form of fire or air - the fifth element that filled all space beyond the sphere of the moon, constituting the substance of the stars and planets; b) Aether - the ancient Greek personification of the clear upper air of the sky. ESAIAS JÄRNEGARD



25 min




IANNIS XENAKIS (1922-2001) PSAPPHA (1975) FÖR SLAGVERK KOTTOS (1977) FÖR CELLO Iannis Xenakis föddes i Rumänien, växte upp i Grekland, men tillbringade merparten av sitt vuxna liv i Frankrike. Att fånga Xenakis livsöde låter sig inte göras i några få rader, snarare kan man i några få meningar glänta på en livshistoria som förpliktigar till fortsatt läsning och studium: Berättelsen om hans flykt till Paris som dödsdömd i hemlandet (som följd av hans anti-fascistiska kamp), assistentperioden till arkitekten Le Courbusier, kompositionsstudierna för Olivier Messiaen och skapandet av en musik som för evigt omgestaltade det konstmusikaliska landskapet. I kvällens konsert får vi oss till dels två av hans mer kända soloverk, Kottos och Psappha, för cello respektive slagverk. I likhet med merparten av Xenakis verklista kommer titlarna från den grekiska mytologin och titlarna bär även tyngd på innehållet. Kottos, en av tre bröder som var barn till Gaia (jorden) och Ouranos (himlen). Tre bröder som närmast kan beskrivas som monster; var och en utrustad med 50 huvuden och 100 armar. Ouranos, bestört över deras ohygglighet, förpassade dem till Tartaros helveteslika avgrund. En exil som gav upphov till en av många blodiga konflikter mellan gudar och titaner. Den kampen slutade med att Hekatoncheirerna (som de tre plägar kallas) blev underjordens väktare. Kottos är om inte en direkt gestaltning av denna gudakamp ändå en passande beskrivning och i allra högsta grad en poetisk allegori över cellons obönhörliga, genomträngande klang. I Psappha åkallas den antika poeten som vi oftare ser utskriven som Sappfo. Partituret specificerar inte instrumentvalen men ber om sex grupper av instrument. Tre av trä och/eller skinn och tre av metall. Musiken är skarp, virtuost rytmisk och ofta påfallande våldsam. Sappfos poesi verkar i Xenakis som struktur snarare än estetik - det är inte hennes ord Xenakis far efter, utan deras rytm. De rytmiska cellerna i musiken är härledda från Sappfos dikter och valen av instrument är till för att utkristallisera just rytmikens transparens. Som Xenakis själv skriver: "Klangfärg verkar endast för att klargöra den rytmiska strukturen". ESAIAS JÄRNEGARD


REBECCA SAUNDERS (f 1967) AETHER (2016) FÖR TVÅ BASKLARINETTER VERMILLION (2003) FÖR CELLO, EL-GITARR OCH KLARINETT Ett återkommande inslag i Gageego!s senaste säsonger är brittiska Rebecca Saunders musik. Denna säsong är inget undantag. I kvällens konserts basklarinettduo Aether och elgitarrfärgade trio Vermillion möter vi en Saunders som på ett poetiskt vis blickar in i tystnaden och sakta drar fram, väver och nystar ut intrikata klangvärldar. Det hon själv skriver om verket Vermillion passar på många vis även in på Aether: "Det vi kallar tystnad är för mig jämförbart med en tät knut av brus, frekvenser och ljud. Ur denna skenbara tystnad försöker jag dra fram och forma ljud och färg. Jag har utforskat fenomenet med tystnad i många verk, men aldrig så noggrant som i Vermillion. Hur låter tystnad, vad är dess inre kvaliteter, vad är dess vikt och kropp, hur relaterar den till förgågnga och framtida ljud, hur ramar den in musikalisk gestik, vad är dess funktion mellan stasis och passion?" I själva verkkommentaren till Aether (eter) går Saunders blott till uppslagsboken och räknar upp dess betydelser, jag inkluderar ett par av dessa och låter hennes engelska stå kvar, för att på så vis bibehålla hennes poetiska utgångspunkt. aether: n. / 'i?.??r/ 14C ME; OF ether; L aethe¯r the upper pure bright air; L aestus heat; G aithe´r, akin to ai´thein to glow, burn; OE a¯d funeral pyre. 1. inf. the upper regions of the atmosphere or space; the clear sky; the heavens; air. 2. ancient cosmology: a) a purer form of fire or air - the fifth element that filled all space beyond the sphere of the moon, constituting the substance of the stars and planets; b) Aether - the ancient Greek personification of the clear upper air of the sky. ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2019-11-03 18:00 Stenhammarsalen

Program


SALVATORE SCIARRINO (f 1947) HERMES (1984) Om italienske Salvatore Sciarrinos musik finns så mycket att berätta. Han har inte bara levt ett långt liv, utan har en verklista som vittnar om en arbetsflit av guds nåde, men framförallt har han hunnit skriva en del av de senaste 40 årens viktigaste musikverk. Flöjtsviten, till dags dato 14 solon, framstår som en både musikalisk och teknisk milstolpe. Vid denna konsert framförs stycken ur Opera per flauto vol 1 (1984-1990). Sciarrino tillhör en generation italienare som intellektuellt och konstnärligt tog ett arv formulerat hos bland andra Italo Calvino, Luigi Nono och Umberto Eco och förde det vidare. Hos Sciarrino finns det måhända tydligast exemplifierat i hans ständiga brottning med en slags tröskelmetafor: liminality, som det heter på engelska. Gränsen mellan två tillstånd. I flöjtsolona går det som en röd tråd i hur teknikerna hela tiden befinner sig som i ett gränsland. På gränsen mellan ljud och tystnad, på gränsen mellan olika typer av tekniker, av ljud - tröskeln är givetvis också, som sagt, en konstnärlig metafor: "With me, music inhabits a liminal region. Like dreams where something both exists and does not yet exist, and exists in something else as well…" (Salvatore Sciarrino) Som interpretativ hjälp i partituret till Hermes låter Sciarrino skriva ut psicompo: vilket är en hänvisning till budbäraren mellan gud och människa i det antika Grekland. En roll som just Hermes åtnjöt då han förde själen från jordelivet till dödsriket. Sciarrino placerar därmed verket på tröskeln mellan liv och död, dröm och verklighet. ESAIAS JÄRNEGARD


10 min

SIMON LØFFLER (f 1981) b (2012) FÖR TRE MUSIKER Simon Løffler är en av de ledande danska tonsättarna i en ung generation där innovation i såväl estetisk som teknisk mening kommer i förgrunden. Løfflers "bokstavssvit" är kanske ett av dess främsta exempel. De sex verken, av vilka vi ikväll får uppleva b, utvidgar och framförallt uppfinner de nya förutsättningar för ljud - eller, kanske snarare, vår upplevelse av ljud. Likafullt som det klingande är av vikt är flera av verken oavhängiga dess visuella gestaltning. I b möter vi tre musiker, sex effektpedaler, tre neonrör och en lös monokabel som undersöker och gestaltar statisk elektricitet och förstärkning av den mänskliga kroppen. Kroppens naturliga spänning blir lätt i ett "öppet kretslopp" av elektricitet, som tar sig uttryck i distade, statiska ljud och ett blinkande fluorescerande lampsken medan musikernas fötter - i sammankopplade effektpedaler - bidrar med en ytterligare elektronisk urladdning, vars tydligaste sonora resultat är skiftningen i tonhöjd. ESAIAS JÄRNEGARD


SALVATORE SCIARRINO COME VENGONO PRODOTTI GLI INCANTESIMI? (1985) Besvärjelser handlar det om, men om vi läser itali- enskans incantesimi och tänker på ordets rot, canto, så hamnar vi mer rätt i förhållandet till verket. Vi måste på svenska göra något liknande: att besvärja. Det är att uttala, sjunga - och därmed få magin att verka. I Come vengono prodotti gli incantesimi? ("Hur skapas besvärjelser?") möter vi måhända Sciarrinos mest tekniskt utmanande solo, såväl för musikern som i det klingande - flöjtens gränser utmanas på ett extremt vis. ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


SALVATORE SCIARRINO CANZONA DI RINGRAZIAMENTO (1985) I Sången av tacksägelse är det drillen som hamnar i förgrunden. Sciarrino användning av högerhandens drill mellan d- och diss-klaffen kom att bli en klanglig uppenbarelse för honom. Ett stilgrepp som sedan dess återkommer, inte bara i flöjten - dess säregna kännetecken återfinns i flera andra instrumentegna varianter. ESAIAS JÄRNEGARD


SARAH NEMTSOV (f 1980) SEVEN COLOURS (2018) för cello, elbas, preparerat piano, midikeyboard och trumset Tyska Sarah Nemtsovs musik är säregen poetisk ljud- värld. Drömsk, eller snarare absurd likt drömmar. Det espressiva och det diskreta växelverkar, som i kvällens tonsättning av sju färger. I grund och botten vilar en existentiell och - om än musikaliskt - berättande ambition i Nemtsovs musik, något man hör tydligt i kvällens verk, där färgerna snarare än att tolkas för sina visuella egenskaper länkas till en intrikat väv av Nemtsov personliga associationer. Den mikrofonförstärkta ensemblen som å ena sidan minner om en traditionell sättning och å andra sidan en jazzkvartett, är poetiskt hela tiden i rörelse. ESAIAS JÄRNEGARD


SALVATORE SCIARRINO VENERE CHE LE GRAZIE LA FIORISCONO (1989) I "Venus som tackar blomman" möts vi av ett av de absolut ljudsvagaste verken i sviten, men samtidigt ett av de mer intensiva. Det är en del genomsyrad av tekniker där munstycket allt som oftast är täckt. Inte en vanlig flöjtton så långt örat kan nå, men likväl en ypperligt klanglig del. En där flöjtklaffarnas rytm och ton med munstyckets raffinerade hantering blir en tydlig tvåstämmighet, som rent tekniskt löper om vartannat. Flöjtisten kastar sig mellan olika notsystem för att följa Sciarrinos vackra kalligrafi. Övergångarna mellan ljud, mellan olika former av luft, olika former av perkussiva effekter är slående och utmärkande. ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2019-09-29 18:00 Stenhammarsalen

Program


HELEN GRIME (f 1981) PIANOKONSERT (2017) FÖR PIANO, FLÖJT, KLARINETT, HARPA, SLAGVERK, VIOLIN OCH CELLO Helen Grime hör till de yngre tonsättare som framförs denna säsong men har redan åtnjutit stor framgång. Ett av hennes senaste kompositioner är kvällen pianokonsert. Ett verk skrivet till hennes make, pianisten Huw Watkins. Helen Grime berättar själv om pianokonsertens tillkomst och dess koppling till solisten: "Jag känner inte bara till hans unika egenskaper som musiker, utan likaväl känner han till min musik. Verket är skrivet för solopiano med en ensemble uppdelad i tre triogrupper: flöjt och klarinett, violin och cello samt harpa och slagverk. Min intention var att skapa ett intimt stycke som är lika delar kammarmusik och ögonblick av stor virtuositet. Verket är också ett slags mini-hommage till Elliot Carter och Pierre Boulez Två verk som ligger mig nära hjärtat är Elliott Carters Triple duo och Sur incises av Boulez, därför är duetterna alltid använda som separata duos och musiken som varje duo spelar är ofta i kontrast till varandra avseende stämning, hastighet, textur och gestik. Sparsmakat möts dessa motpoler under musikens gång och börjar sakta påverka och interagera på olika vis. Slagverket och harpan, inspirerat av Sur incises (som är skrivet för tre pianon, harpor och slagverkare), agerar som ett slags förlängning av pianot, ofta som en förstärkning eller eko därav. Stycket består av tre satser, andra och tredje transformerar och reflekterar över öppningssatsens material."


SALVATORE SCIARRINO (f 1947) RAFFIGURAR NARCISO AL FONTE (1984) FÖR PIANO, TVÅ FLÖJTER OCH TVÅ KLARINETTER Italienske tonsättaren Salvatore Sciarrinos musik är återkommande under årets säsong. En tonsättare som hunnit bli över 70 år nu, utan att för den skull se sin musikaliska gärning sina, snarare det motsatta: från hans bergsby i Toscana växer verkkatalogen digert år för år. Kvällens verk tillhör de tidiga verken, men är ändå ett av de portalverk där flera av Sciarrinos kännetecken börjat göra sig påminda och Raffigurar Narciso al fonte utgör därför en inte så lite passande väg in i Sciarrinos ljudvärld. Ska man välja ett ord för att fånga Sciarrinos musik ligger "eko" nära tillhands. Ett välkänt utrop i Sciarrinos stora vokala katalog (Echo!), men även som musikalisk gest, som ett eko, en imitation - liksom lyssnandet, det intima kammarmusikaliska örat som Sciarrinos musiker och publik kräver. Ekot, eller imitationen, är en av Sciarrinos starkaste identitetsmarkörer, vilket har gjort Sciarrinos egenartade figurationer och gestik så välbekanta - det krävs inte många takter för att igenkänna denna suckarnas poesi. I kvällens verk understryks det nästan än mer. Inte bara i instrumentationen: dubbla flöjter och klarinetter och solopiano, utan även i titelns implicerade berättelse, den om Narcissus. Även om musiken säkerligen inte ska läsas som programmusik i strikt mening så är myten mer än bara en metafor. Narcissus som, enligt legenden i en skogsvandring blir föremål för dryaden Echos (Eko) förälskelse. Echo, som genom trolldom förlorat sin talförmåga sånär som på förmågan att imitera. Echos ekon får Narcissus - som tror sig bli hånad - att avvisa henne, ett avvisande som i slutändan - genom hämndens gudinna, Nemesis - får Narcissus att förälska sig i sin egen spegelbild. En förälskelse Narcissus aldrig kommer över… ESAIAS JÄRNEGARD


MORTON FELDMAN (1926-1987) BETWEEN CATEGORIES FÖR TVÅ SLAGVERKARE, TVÅ PIANON, TVÅ VIOLINER OCH TVÅ CELLOR Att beskriva amerikanske Morton Feldmans musik blir ofta ett sökande efter poetiskt stinna ord, där det odefinierbara, flyktiga och illusoriska blir till förgrund. Det går inte att med klassisk analys fånga Feldmans musik. Eller; det går måhända, men det centrala undflyr en. Det krävs en annan blick, måhända den som Susan Sontag efterlyser i sin beryktade Against Interpretation, som publiceras några få år innan Between Categories, där hon vänder sig mot de intellektuella modellerna och istället för en hermenutics of art söker en erotics of art. I allt väsentligt säger Feldman det oftast bäst själv: "Min besatthet av yta är ämnet för min musik. På det viset är mina kompositioner inte "kompositioner" alls. Man kan kalla dem tidsdukar i vilka jag mer eller mindre bara grundmålar med en nyans av min musik. Jag har lärt mig att ju mer man komponerar eller konstruerar - ju mer förhindrar man ostörd tid från att bli musikens vägledande metafor. Jag föredrar att tänka på mitt arbete som: between categories. Mellan tid och rum. Mellan målning och musik. Mellan musikens konstruktion och dess yta. I Between Categories möter vi en dubbelkvartett av slagverk, piano, violin och cello. Två identiska uppsättningar, men i klang - en. ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


AURELIANO CATTANEO (F 1974) GIANO, REPAINTED (2010) FÖR 2 FLÖJTER, 2 KLARINETTER, 2 PIANON, 2 VIOLINER OCH 2 CELLOR Italienske Aureliano Cattaneos musik klingar sällan i Sverige varför kvällens dubbelkvintett är en ynnest att få framföra. Giano repainted är samman med Feldmans Between Categories de stycken som explicit ställer kvällens två ensembler som speglingar av varandra. I Giano, repainted möter vi återigen det mytologiska. Denna gång, istället för det grekiska - det romerska: Janusmyten. Giano, italienska för Janus, är den tvåhövdade guden, som blickar mot framtid såväl som mot det förflutna. På scen får vi se två speglade ensembler. Två uppsättningar flöjt, klarinett, fiol, cello och piano. Men att bära ett Janusansikte associerar även mot mer kontrasterande drag: att alternera mellan olika stämningar, nyckfullhet - att ha två ansikten, förrädarens kännetecken. Den här polariteten kommer under lupp i Cattaneos klanger. Just det kontrasterande i såväl klang som gest slår emot lyssnaren, kanske mest frapperande i pianoklangen - de två pianona är svagt åtskilda i stämning på ett flertal toner. En misstämning som understryks av de övriga instrumenten. ESAIAS JÄRNEGARD


JOHN CAGE (1912-1992) KONSERT FÖR PREPARERAT PIANO OCH ENSEMBLE (1957-1958) Det preparerade pianot och John Cage är för evigt inskrivet i musikhistorien. Kvällens pianokonsert är på många vis dess kröning eller slutpunkten på Cages tidiga musikgärning. Ett verk med oändlig palett av möjliga klanger. Det saknas ett traditionellt partitur, musikerna börjar där de så önskar och när de så önskar. Cage anmärkte : "det enda jag förhöll mig konsekvent till var att undvika att vara konsekvent". Det är en kamp mellan struktur och frihet, mellan improvisation och regler. Pianot, som solist, bibehåller en nästan romantisk roll genom sin expressivitet, men dess sonoritet befinner sig lika mycket vid tangenterna som inuti pianokroppen. ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


Amerikanske Aaron Holloway Nahum är en framstående dirigent, tonsättare och inspelningstekniker. Som grundare och konstnärlig ledare för The Riot Ensemble i London har han uruppfört fler än 60 verk av tonsättare som Ann Cleare, Sebastian Hilli och Clara Iannotta, och medverkar på flertalet premiärinspelningar av tonsättare som Liza Lim, Chaya Czernowin och Rebecca Saunders. Hans verk Like a Memory of Birds uruppfördes av Peter Eötvös med Plural-ensemblen i april och basklarinettkonserten Vernichtung uruppförs av Horia Dumitrache och Pannonorkestern i november. Bland andra beställningar märks kommande stycken för BBC Symphony Orchestra, London Symphony, Hocket, Third Coast Percussion och Atea Wind Quintet.


Norrbotten Neo firade 2017 hela tio år i kammarmusikens framkant och är den enda ensemblen i sitt slag med nationellt uppdrag att verka för den nutida kammarmusiken. Norrbotten Neo består av sju musiker som spelar flöjt, klarinett, slagverk, piano, violin, viola och cello. I syfte att verka för den svenska kammarmusikens utveckling beställer ensemblen fortlöpande nya verk och samarbetar både med yngre och mer väletablerade tonsättare, främst nationellt men även internationellt.


2019-04-07 18:00 Stenhammarsalen

Program


ANNA THORVALDSDOTTIR (f 1977) REFLECTIONS FÖR STRÅKTRIO (2016) Anna Thorvaldsdottir är trots sin unga ålder sedan länge en distinkt och - minst sagt - hyllad röst. En röst som präglas av kontemplativa och sublima men ändå ömt skira klanger. Ofta liknas Thorvaldsdottirs musik vid den isländska naturen med dess kyla, karghet och överväldigande landskap. Hon säger själv: "Min musik är ofta inspirerad på ett centralt vis av naturen och dess många egenskaper, men jag strävar inte efter att skildra eller efterlikna naturen i min musik. För mig är musiken, det klingande, i centrum, så när jag inspireras av något från exempelvis naturen så är det för att jag i det identifierar något musikaliskt intressant. Kvaliteterna som jag inspireras av är van- ligen strukturella, som proportioner eller flöden, såväl som relationen mellan detaljer och storform. Musiken skildrar speglar hur perspektiv skiftar mellan de två - detaljen och helheten." Reflections som inleder konserten speglar talande Thorvaldsdottirs ord. Som lyssnare sugs man in i ett flöde av klang, nästan som förbipasserande landskap ifrån en tågkupé. Topografin kommer närmre för att sedan lämnas i fjärran. Liggande bordunklanger vrider och vänder sakta på musiken, små melodiska löpningar och trevande, men ändå utmärkande, skorrande ornament perforerar och växer sig poetiskt allt intensivare för att slutligen vara allt som finns kvar; som ett tynande minne. ESAIAS JÄRNEGARD


HENRIK DENERIN (f 1978) FLUCHTLINIEN-D FÖR FLÖJT OCH SLAGVERK (2015) Henrik Denerins musik har sedan flera år klingat såväl när (men desto mer) som fjärran: en internationell karriär har vuxit fram på inte bara en utan flera kontinenter. Denerins musik utmärks av en säregen blandning av minutiös noggrannhet parad med en ofta överraskande, improvisatorisk prägel. Inte minst i kvällens verk står kontrasten mellan det utmejslade och det flyktigt impulsiva i förgrunden. Han skriver själv: "Fluchtlinien - ligne de fuite - flyktlinjer kan beskrivas som en?konstruktiv möjlighet?som uppstår där man inte anar det. Varje form av liv - en kropp, en social grupp, en organisation eller till och med ett koncept - består av länkar och sammanslutningar. Gener sammanfaller för att bilda celler; celler samlas och bildar stammar. Ett exempel är hur musiken skickar ut flyktlinjer när den multiplicerar och sprider sig som ett ogräs av ljud. Flyktlinjer är potentialen för att något annat kan ta form; möjligheten till om-tänkande. I fluchtlinien-D (duo) sätts det extremt noterade flöjtmaterialet mot en i mycket improviserad slagverksstämma som endast följer några enkla regler. Resultatet av alla processer uppstår i mellanrummen mellan parterna och materialen, som en följd av att de får ha sin gång och är i hög grad ett resultat av slump. Slump och flyktlinje är alltså relaterade; förmågan att ta upp avbrutna linjer i mellanrummen [är vad som] skapar tillblivelse av något nytt." ESAIAS JÄRNEGARD


GYÖRGY KURTÁG (f 1926) BAGATELLEN OP 14 FÖR FLÖJT, PIANO OCH KONTRABAS (1981) György Kurtág flydde Ungern 1956 och tog sin tillflykt till Paris. Hans sejour där blev inte lång men kom att bli avgörande för hans framtida musik, inte minst genom studier för såväl Darius Milhaud som Olivier Messiaen, men även i upptäckten av Weberns musik och Samuel Becketts strama språkdräkt. Möten och valfrändskap som kom att peka ut riktningen för hans kommande tonsättargärning. I Paris tillkom det han kom att kalla opus 1 och på den vägen är det. Under framförallt 1980-talet spred sig musiken med vinden och Kurtág är i dag en av de mest spelade tonsättarna världen över med en verkkatalog som sträcker sig över alla möjliga (och omöjliga) ensemblekonstellationer. Som så ofta i Kurtágs musik krävs i kvällens Bagatellen en minutiös närvaro. Det är en musik, som på typiskt Kurtágskt manér, ur ett begränsat material bygger upp en rik, klanglig värld. Det är inte bara virtuost på ytan utan partiturets egensinnighet gör att musikerna hela tiden också blir som medkomponister. Partivis saknar noterna tidsvärde och den vertikala korrespondensen mellan stämmorna sviktar. Detta samman med tre stämmor som kräver ett utforskande av extrema register och sofistikerade klangliga kombinationer ger en musik som nästan bitvis låter orkestralt än blott tre instrument. ESAIAS JÄRNEGARD


KRZYSTOF PENDERECKI (f 1933) KVARTETT FÖR KLARINETT OCH STRÅKTRIO (1993) Krzystof Penderecki närmar sig snart 90 år fyllda och gör det med en verklista som sedan tidigt 1960-tal uppehållit sig i konsertsalar och biosalonger (!) världen över. I hemlandet Polen anses han som den mest framstående nu levande tonsättaren. Under den tidiga karriären var han del av en revolutionerade kraft inom den nutida musiken, en frontlinje som förflyttade såväl klang som notationslösningar inom den noterade musiken, under senare decennier har estetiken riktats allt längre bak i historien utan att för den skull bli mindre angelägen, snarast bara alltmer öppen för dialog. Kvällens verk av Krzystof Penderecki låter föga som den musik som även den klassiskt obekante, associerar med denna företrädare för den så-kallade "polska skolan". De mikrotonala klustren, skräckinjagande glissandona och himmelskt glittrande flageoletter som biobesökaren hört i filmer som Exorcisten, The Shining eller, som nyligen, i den tredje säsongen av Twin Peaks är i klarinettkvartetten fjärran. I stället hör vi här kanske snarast ett eko av ett samtal med Sjostakovitj. Uttryckligen skrevs verket - enligt Penderecki - som ett svar på Schuberts C-durkvintett men i sak är det snarare 1900-tals musik som glimtar fram. Sjostakovitjs första cellokonsert, pianotrion, åttonde stråkkvartetten, men även Berg och Schönberg, som i sin senromantiska form närvarar som spöken. Som kuriosa kan nämnas att verket bär en dedikation till den förre ständige sekreteraren för svenska musikaliska akademin, Åke Holmquist. ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


ANNA THORVALDSDOTTIR (f 1977) RÓ FÖR ENSEMBLE (2013) Anna Thorvaldsdottir är trots sin unga ålder sedan länge en distinkt och - minst sagt - hyllad röst. En röst som präglas av kontemplativa och sublima men ändå ömt skira klanger. Ofta liknas Thorvaldsdottirs musik vid den isländska naturen med dess kyla, karghet och överväldigande landskap. Hon säger själv: "Min musik är ofta inspirerad på ett centralt vis av naturen och dess många egenskaper, men jag strävar inte efter att skildra eller efterlikna naturen i min musik. För mig är musiken, det klingande, i centrum, så när jag inspireras av något från exempelvis naturen så är det för att jag i det identifierar något musikaliskt intressant. Kvaliteterna som jag inspireras av är van- ligen strukturella, som proportioner eller flöden, såväl som relationen mellan detaljer och storform. Musiken skildrar speglar hur perspektiv skiftar mellan de två - detaljen och helheten." I Ró är dramatiken påtaglig. Klangen, registret och tonens intensitet är flerskiktad och noggrant utmejslad. Titelns Ró, som förstås av svenskans dito, kan också översätts till kinesiskan och det tecknet kan också utläsas som Ann… och återför där titelns lugn till jaget, som mediterandet över sig själv för att finna en plats av jämvikt - ro. I förordet till partituret går att läsa: "När du ser en lång, uthållen ton, se det som en ömtålig blomma som du måste bära i händerna medan du balanserar på en tunn lina, utan att falla…" och lite senare: "Denna skörhet pekar mot ett osäkert tillstånd av helhet". Musiken är å ena sidan en tydlig linje, långa toner får växa in och ut ur de olika instrumenten. Det är som om ensemblen delar på den ömtåliga uppgiften att bära blomman, varje unik stämma på sitt egna vis, men hela tiden med en vördnad och respekt inför uppgiften, som om livet självt berodde därav. ESAIAS JÄRNEGARD


KAIJA SAARIAHO (f 1954) OI KUU FÖR BASKLARINETT OCH CELLO (1990) Oi kuu, en finsk titel som på svenska blir "Till månen", är en duett som i sin miniatyrform ändå utgör en viktig länk och tydlig sinnebild över Saariahos arbetsmetod. Oi kuu komponeras emellan de två orkesterverken Du Cristal och À la fumée; från kristall till rök - en diptyk där klangliga transformationer är under lupp. I Oi kuu undersöks skärningspunkten cello och klarinett emellan. Cello och klarinett upptar i sanning en central del av Saariahos universum. Dels givetvis genom den långa vänskapen med klarinettisten Kari Kriiku och cellisten Ansi Kartunen, men troligen framförallt för instrumentens förenande och transformativa egenskaper; hur cellons djupa ton kan bli klarinetten och då plötsligt som förstärkt och spridd i rummet; hur klarinettens merklanger och skira flageoletter kan förstärkas och bli till isande kristalliknande musik genom cellostråkens spöklika skuggningar. Metamorfosen i klang som äger rum i Oi kuu är som en laboration inför det som sker i orkesterdiptykens andra del, dubbelkonserten À la fumée, men även i vidare mening är det talande för hur Saariahos egen musikaliska förändring. Den är inte tvär, utan som ett lugnt vattendrag; i ständig förändring, men inte snabbare än årstidens växlingar. ESAIAS JÄRNEGARD


CLARA IANNOTTA (f 1983) PAW-MARKS IN WET CEMENT (II) (2018) FÖR PIANO OCH ENSEMBLE Irländska poeten Dorothy Molloy (1942-2004) har givit titlar och inspiration till flera av italienska Clara Iannottas senaste verk, så även Paw-marks in Wet Cement (II). I den postuma "Dog-kite" avslutas diktsamlingen med "She left her paw-marks/ in the wet cement". En bild som i den poetiska kontexten förvandlar ett snedsteg till ett avtryck av livet, som en reva förevigad i tiden. Iannotas musik har ofta suggestiva titlar, utan att för mycket nödvändigtvis ska läsas in i dem, men likväl går att följa en musikalisk läsning som av klangliga fördjupningar; som av minnen som ömt skrivs in i den färgrika och föränderliga klangkroppen. Paw-marks in wet cement (ii) är i sak en förtäckt pianokonsert. Pianot är hela tiden musikens gravitationscentrum men snarare än ett tangentbord med resonans så är det dess kropp som silar, filtrerar och i förlängningen sprider ljuden ut i ensemblen. Utrustad med ett rikt instrumentarium av objekt besvärjs klang och gestik fram. Iannottas musik karaktäriseras av ett fenomenologiskt utforskande, som hon själv beskriver: "Jag är framförallt intresserad av musik som en existentiell, fysisk erfarenhet - musik bör ses såväl som höras. Det är en av orsakerna till att jag ibland föredrar att tala om ljudets koreografi än orkestrering." ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


Amerikanske Aaron Holloway Nahum är en framstående dirigent, tonsättare och inspelningstekniker. Som grundare och konstnärlig ledare för The Riot Ensemble i London har han uruppfört fler än 60 verk av tonsättare som Ann Cleare, Sebastian Hilli och Clara Iannotta, och medverkar på flertalet premiärinspelningar av tonsättare som Liza Lim, Chaya Czernowin och Rebecca Saunders. Hans verk Like a Memory of Birds uruppfördes av Peter Eötvös med Plural-ensemblen i april och basklarinettkonserten Vernichtung uruppförs av Horia Dumitrache och Pannonorkestern i november. Bland andra beställningar märks kommande stycken för BBC Symphony Orchestra, London Symphony, Hocket, Third Coast Percussion och Atea Wind Quintet.


Anna Thorvaldsdottir Musikalisk coachning


2019-01-27 18:00 Stenhammarsalen

Program



PETER EÖTVÖS (f 1944) SECRET KISS Melodram för berättare och fem instrument, uruppförande Text Mari Mezei i urval från Alessandro Bariccos novell Silke Melodramen Secret Kiss komponerades efter önskemål från den japanska sångerskan och artisten Ryoko Akoi. Medan hon rör sig mot västvärlden från öst gör Peter Eötvös tvärtom: han bjuder in östtraditionerna till en dialog ur ett västligt perspektiv (hans stycke Harakiri från 1973 har också framförts av Ryoko Akoi ett flertal gånger). Den underbart lyriska Silke, en novell från 1996 av den italienske författaren Alessandro Baricco, fokuserar också på mötet mellan japansk och europeisk kultur. Det är berättelsen om en fransk affärsman som på 1800-talet har för avsikt att ta med sig silkesmaskkokonger till Europa. I Japan blir han förälskad i en mystisk ung kvinna. Secret Kiss återger endast en scen i novellen: fransmannen träffar först kvinnan vid ett affärsmöte med den japanske man som bevakar silkets hemligheter. Hon ligger vid hans sida med huvudet i hans knä. Vid något tillfälle under samtalet möts deras blickar, och han häpnar över att hennes ögon inte har asiatisk form. Generad tar han en klunk av sitt te, kvinnan sträcker sig efter hans kopp och dricker från exakt det ställe han druckit, och sätter sedan försiktigt ner koppen. Fransmannen, i sin tur, upprepar ceremonin och tömmer koppen. De kommer aldrig att ses igen. Hos Eötvös spelar den ceremoniella delen i hans stycke med japanskt tema lika stor roll som tonsättarens teatraliska användning av instrumenten: vid ett ställe spelar slagverkaren på bastrumman som om han vände på sin kopp. Outtalade händelser och tillbakahållna känslor symboliseras av de två blåsinstrumenten när de spelas i sina lägre register, ackompanjerade av violinen som stämts ned en halvton och cellon som tillför unika färger och, då och då, som ett basinstrument - musikens fundament. Baricco säger om sin berättelse: "Varje historia har sin egen unika musik. Denna har vit musik. Det är viktigt att framhålla för vit musik är en underlig musik, ibland är den oroande: den spelar svagt och man dansar långsamt till den. När någon spelar den rätt är det som att lyssna på tystnad, och de som dansar den väl ser ut att stå stilla när man tittar på dem. Det är en förbannat komplicerad sak, det där med den vita musiken." GERGELY FAZEKAS


25 min


GYÖRGY LIGETI (1923-2006) KAMMARKONSERT (1970) FÖR SINFONIETTA För den stora massan kan Ligetis musik vara bekant genom framförallt Stanley Kubriks filmkonst. I filmerna 2001 - en rymdodyssé, The Shining eller Eyes Wide Shut ljuder flera av hans ikoniska orkesterverk suggestivt. I sin egen rätt utgör Ligetis tonsättargärning en central del i efterkrigstidens musikarv. Från orkesterverkens närmast elektroniska klangvärld via den spektakulära musikteatern till de sena rytmiska verken, bäst exemplifierat i de vidunderliga pianoetyderna. Kvällens kammarkonsert markerar på många vis starten på en omorientering av Ligetis musikaliska dräkt. En där 1960-talets täta texturer möter flera klassiska kompositionstekniker. Melodin återinförs också - om än subtilt och inte direkt konventionellt - som en bärande kraft i musiken. Inte minst börjar här skönjas det polyrytmiska arbete som under de kommande årtiondena skulle bli alltmer domine- rande. Kammarkonserten som färdigställs 1970 består av fyra satser, som alla förenas i en stram, mekanisk form. Satserna skiljer sig mycket åt i energi och klang men i konstruktion är de som olika brytningar genom samma prisma. Genomgående finner vi kanon som det musikaliska kittet. En kanon vars komplexitet och raffinering gör att harmonik, melodik, riktning och form hela tiden är i transformation. Första satsens expanderande kluster blir i andra satsen satt i ett märkligt spel mellan för- och bakgrund, vilket bjuder in lyriska passager. I tredje satsen ljuder en intensivt mekanisk, klockliknande musik som för tankarna till Ligetis spektakulära Poème symphonique för 100 metronomer. Även om det ska tilläggas att just klockan, det mekaniska urverkets sonora egenskaper, är djupgående musikalisk hemvist för Ligetis verk. I fjärde satsen blir rytm, klang och melodi satta i en polyrytmisk skrud. Det slingrar och svänger, men även om gestiken här blir mer utspridd, fragmenterad och partivis samtalande fungerar den i mångt och mycket på samma vis som första satsens expanderande klusterklang. ESAIAS JÄRNEGARD


PETER EÖTVÖS (f 1944) DA CAPO (2014), VERSION FÖR MARIMBA OCH ENSEMBLE Peter Eötvös musikergärning är en sak för böcker. Vidden är svindlande. Som tonsättare, som dirigent, som portalgestalt för kampen för den nutida musiken. Här i Göteborg är han en regelbunden gäst hos Symfonikerna och han har under åren även varit av stor vikt för Gageego!s utveckling. Att få vara en del av hans 75-årsfirande genom att dels uruppföra Secret Kiss, dels framföra Da Capo med honom själv på podiet är en stor ynnest och glädje! Om Da Capo står skrivet: "Betydelsen av Da Capo är att återvända till början och starta ånyo. En musikalisk process som når någonstans, men inte slutar. Stycket börjar om och börjar om, men på ett nytt vis, ifrån olika material - nio till antalet - som alla härrör från den initiala melodin. En melodi som kommer från Mozarts anteckningsböcker. De är fragment, idéer till teman, som till största delen aldrig kom att bli färdiga kompositioner. Peter Eötvös låter här temana presenteras klart urskiljbara för lyssnaren men låter dem genast utvecklas och transformeras. Mozarts fragment är mer eller mindre genast omarbetade in i kammarensemblen, bland instrument som på 1800-talet ännu var okända. Den musikaliska resans äventyrlighet görs än mer speciell genom att solisten (antingen på cimbalom eller marimba) spelar på ett instrument som med all säkerhet var helt oanvänt under 1800-talet inom ramen för Mozarts värv." ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


Tonsättare, lärare och dirigent: Peter Eötvös förenar tre roller i en framgångsrik och respekterad karriär på högsta nivå. Hans musik förekommer flitigt hos ledande orkestrar, samtida musik-ensembler och festivaler, och som tonsättardirigent har han lett projekt i städer i stora delar av världen. Hans många operor har haft stora framgångar, bland dem Three Sisters byggd på Tjechovs drama samt Paradise Reloaded (Lilith), Love and Other Deamons, Angels in America och Golden Dragon. Hans opera Sensa sangue beställdes och uruppfördes av New York Philharmonic Orchestra och Kölnfilharmonin. Bland hans senaste orkesterverk finns Cello Concerto Grosso som skrevs till Berlins filharmoniker, violinkonserten DoReMi och slagverkskonserten Talking Drums. Oratoriet Halleluja: oratorium balbulum för solister, kör och orkester uruppfördes vid Salzburgs festspel 2016. Säsongen 2016-2017 är det premiär för The Sirens Cycle för sopran och piano i London samt orkesterverket Alle Vittime Senza Nome 2016 i Milano. Han har också befattningen Creative Chair hos Tonhalleorkestern i Zürich. Peter Eötvös har varit titeldirigent hos Kammarorkestern vid Hilversums radio, BBC Symphony Orchestra, Radioorkestern i Stuttgart, Radioorkestern i Wien samt Budapests festivalorkester. 2003-2008 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Tidigare har han arbetat med Stockhausen-ensemblen och Ensemble Intercontemporain där han var chefdirigent 1978-1991. Vid firandet av Pierre Boulez 90-årsdag 2015 dirigerade han London Symphony Orchestra. Som lärare har han varit verksam vid musikhögskolorna i Karlsruhe och Köln och han är aktiv vid sitt eget institut för unga dirigenter och kompositörer samt stiftelsen för samtida musik i Budapest. Peter Eötvös musik har spelats in och givits ut av skivbolagen BMC, Naïve, Deutsche Grammophon, ECM, Kairos och Col legno. Med Göteborgs Symfoniker finns utgåvor av hans egna ZeroPoints, pianokonserten CAP-CO med Pierre-Laurent Aimard och violinkonserten Seven med Akikao Suwanai (BMC), trumpetkonserten Jet Stream med Håkan Harden-berger (DG) samt Stravinskys Mavra (BMC).


Noh-aktrisen och sångerskan Ryoko Aoki är unik som kvinnlig representant för Noh-teatern vilken av tradition har dominerats av män. Hon har framträtt i ett flertal noh-pjäser men är framförallt en pionjär när det gäller att kombinera noh med samtida musik. Fler än 30 verk har komponerats för henne av tonsättare som Peter Eötvös, Toshio Hosokawa och Stefano Gervasoni. Ryoko Aoki har framträtt i Tokyo, Kyoto, Long Beach, Paris, Rom, London, Dublin, Bilbao, Budapest, Berlin, München och Köln och vid ett flertal internationella festivaler. Bland ensemble och orkestrar hon samarbetat med finns Ardittikvartetten, Diotimakvartetten och Münchens kammarorkester. Förra säsongen uruppförde hon Hosokawas Jungfrun från havet - om en flykting vid Medelhavet - med Ensemble InterContemporain, samt Federico Gardellas Två själar vid Teatro Maggio Musicale i Florens.


2018-11-18 18:00 Stenhammarsalen

Program


PIERLUIGI BILLONE (f 1960) MANI. MATTA (2008) FÖR SLAGVERK I Pierluigi Billones musik är kroppen ett med ljudet. Ljudet ett med rummet, rummet ett med existensen. Allt är en del av en helhet som inte kan (bör) separeras. I sviten Mani (i vilken det förutom Mani. Matta ingår fyra andra soloverk samt en stråktrio) är det i synnerhet händerna, mani, som hamnar i fokus men de gör det som en symbol, en tänkande, aktiv symbol för den helhet som kropp och instrument utgör. Den franska filosofen Simone Weil talade om omöjligheten att ha en idé om en form utan idén om rörelse; ett öga, en hand - pennan eller tankens fantasi är del i en rörelse där relationen dem emellan är det som ger de identitet. Och händerna är det magiska som musikern (eller för den delen konstnären överhuvudtaget) använder för att bringa det ordlösa in i världen. I Mani. Matta möts vi av en lågt mumlande marimba, utökad med träblock, logdrums (ett slags rektangulära trätrummor) och på musikerns bröst hänger en kinesisk gong. Klangerna spänns genom en uppsjö klubbor och händer som far, närmast koreografiskt, över (och under) instrumenten. I Tibet anses det mest heliga av instrument vara lung dril - ett vindspel som, format av människan, fås till ljud genom vinden och därigenom manifesterar det gudomliga. Billones partitur är ibland som ett sådant vindspel. Varje ögonblick handlar så starkt om relationen mellan musikerkropp och instrumentkropp, där den rituella formen tvingar fram ett lyssnande bortom det sinnliga. ESAIAS JÄRNEGARD



BRIGITTA MUNTENDORF (f 1982) SHIVERS ON SPEED (2013) FÖR BASFLÖJT, BASKLARINETT, VIOLIN, CELLO OCH PIANO Brigitta Muntendorfs musik utforskar ett flertal musikaliska gränsland, inte minst hennes fascination för teatertraditionens experimenterade arbetssätt har kommit att influera hennes konst i allt högre grad. En konsekvens är att hennes musik inte sällan gör mer än att bara arbeta med ljud, i stället är hennes konst grundad i en övertygelse om musiken (och konstens) vikt i att spegla samhället i både metod och ambition. Om kvällens Shivers on Speed skriver hon följande: "Varje ljud och oljud inkluderar en tanke och en sensibilitet som vi kan finna i rummet, resonansen och inom oss. Jean Luc Nancy beskriver detta som en länk till erfarenheter och associationer: som något som "triggar igång" alla de bilder och känslor som vi reagerar med… Den musikaliska utvecklingen i verket är kopplade till ambitionen att representera detta fenomen i musiken. Shivering: Oavsett vilket ljud vi har i åtanke så beskriver ljudet ett fysiskt och psykologiskt ögonblick av osäkerhet av sin egen svårkontrollerade ljudstruktur. Tremolerande fingrar, stråkar och andning kombineras med ljud av en insisterande struktur som leder till ett collage med ett snarast absurt spel med ljud." ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


HELMUT LACHENMANN (f 1935) GUERO (1969) FÖR PIANO Guero utgör samman med cellosolot Pression och klarinettsolot Dal niente en triptyk där Helmut Lachenmanns signum i att undersöka instrumenten och dess hanterande utifrån ett fenomenologiskt perspektiv kom att definieras. Det är en slags motsvarighet - inom ramen för den akustiska musiken - till Pierre Schaeffers elektroniska Musique concrète. I Schaeffers gärning ingick att behandla ljuden genom att avidentifiera dem. Få dem att lyssnas på som ljud-i-sig, snarare än associerade till dess ursprung. Något som i sin mest basala form åstadkoms genom att klippa bort anslaget av ljudet. I Lachenmanns gärning blev instrumenten undersökta i liknande banor, som hos Schaeffer. Instrumentkroppen blev en laborationsplats för nya ljud frånkopplade det vi normalt associerar de till. I Guero är startpunkten nageln som dras över de vita tangenterna. Ljudet under lupp är alltså inte klangen som produceras av hammare mot sträng, utan just ett gueroliknande (guero är det sydamerikanska namnet på det instrument vi i musikundervisningen känner till som gurka), perkussivt glissando. Utifrån denna pockande gest byggs sakta en helt ny ljudvärld, som rör sig från tangenternas omdefinierade tillvaro till pianosträngarna, bildande - kan man säga - sex nya "tangentytor" skilda, på alla sätt och vis, från det vi vanligen förknippar med piano. ESAIAS JÄRNEGARD


SIMONE MOVIO (f 1979) DI FRAGILI INCANTI (2006) FÖR FLÖJT, KLARINETT, PIANO, VIOLIN OCH CELLO Relationen mellan det som döljer och avtäcker spelar en central roll i Simone Movios musik. Den är samtidigt en hud och ett skal, en insida och ett yttre, musik i vilken vi finner lager av noggrant utmejslade ytor, som överlappar klingande texturer av det mest ömsinta slag och omges av ett nätverk av upprepade musikaliska celler kring en namnlös oartikulerad kärna. Det är en beskrivning som fångar Di fragili incanti. Musiken är flerskiktad, varje lager täcker ett annat och samtidigt samverkar de, som essentiella delar av en helhet. Att lyssna till Movios musik är att bli en kontemplerande lyssnare som medverkar i en slags initieringsrit som sakta avtäcker musikens essens. Just kontemplation speglar Movios önskan om lyssnaren i lika hög grad som den egna relationen till komponerandet. Verken är också från dess skapare utmejslade från en meditativ närvaro omgiven av en dold struktur i vilken en mystisk, andlig kärna fungerar som oartikulerad botten. Vad den betyder, vad den är, fångas inte i ord utan i uppmärksam men samtidig vilsam närvaro av örat i både en yttre (hur klangerna tar plats i rummet) och inre (hur de får oss att sväva mot transcendensen). ESAIAS JÄRNEGARD


ESAIAS JÄRNEGARD (F 1983) ISOLA (2017) FÖR FLÖJT, KLARINETT, VIOLIN, VIOLA OCH CELLO Isola är slutpunkten på en svit som inleddes med violin och ensembleverket Pharos som jag skrev till Gageego! 2014. I Isola kommer de olika delarnas material samman i nya konstellationer. Isola, ö på italienska, utgör en metafor för komponerandet; hur jag - i mina mest romantiserade stunder - föreställt mig själv i en sliten eka, i kamp med en nyckfull vind, roende kring i en skärgård. På alla omgivande öar klingar de olika instrumenten och mitt öra vänds än hit, än dit för att sedan med pennan fånga klangerna där instrumentens röster möts. Esaias Järnegard ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2018-09-30 18:00 Stenhammarsalen

Program


JOHN CROFT (f 1974) TRIO (SEIRENES III) (2013) FÖR BASFLÖJT, VIOLA OCH CELLO Den från Nya Zeeland bördige John Croft bor sedan länge i London där han verkar som tonsättare, musikfilosof och lärare. Enklast fångas Crofts musik i gravitationsfältet mellan två av 1900- talets sena portalgestalter, italienaren Luigi Nono och, som antytts i kvällens "tonsättarlänk", Gerard Grisey. Där Nonos spatiala - men framförallt poetiserade filosofiska musik - hörs i Crofts ömsinta och lyssnande klanger ljuder Griseys inflytande på en mer strukturell nivå. Hur Croft i många avseenden använder liknande spektrala metoder i komponerandet. Kvällens trio hör till en svit verk under samlingsnamnet Seirenes. Sviten består av fyra delar som börjar i solo och avslutar med kvartett. I alla de fyra verken hörs långsamma melodier som ömsom bärs och ömsom skyms av omgivande klangsjok. Ursprunget till ordet Siren är grekiskans seiraõ - att binda samman, vilket märks i trion där melodiska slingor växer in i unisoner, men även hur harmoniken, skilda ackord (eller snarare spektra) till trots, graviterar kring en gemensam ton. Ett annat bärande kännetecken är hur musiken "andas" - musiken utgörs av fraser. Fraser som hela tiden börjar och slutar i tystnad. Ibland vävs, eller byggs, fraserna ihop. Andra gånger kommer de till ett haltande avslut. Andning som till slut blir bokstavlig… ESAIAS JÄRNEGARD


ANN CLEARE (f 1983) I SHOULD LIVE IN WIRES FOR LEAVING YOU BEHIND (2014) för två pianister, två slagverkare och ett piano Irländskan Ann Cleares musik verkar i ett ljudligt gränslandskap. Instrumentalmusiken är måhända navet, men hur ljud, instrument och rum undersöks gör att musiken många gånger vetter än mot installationskonst och än mot snarast scenisk musik. Klangerna hanteras ofta som skulpturer. Musiken försöker att förmedla former, texturer, djup och färg. Cleare har en nästan psykologiserande ansats i det ljudande. Inom filosofin skulle man kalla den fenomenologisk. Om kvällens I should live in wires for leaving you skriver Cleare själv: "I Arnulf Reiners konst syns alltsomoftast en svart orm. Den vittnar om Reiners skräckfyllda minne av just ett möte med en svart orm på en av hans promenader. Av olika orsaker kom ormmötet att om och om igen göra sig påmint i hans tavlor: "Jag såg aldrig ormen igen - i naturen - men den fortsätter att dyka upp i mina bilder." I should live in wires for leaving you behind speglar min version av just något som om och om igen återkommer i mitt konstnärskap. I flera år har min musik använt sig av den inre föreställningen om ljudande objekt som jag kallar en boll av trådar; en jättelik, metallisk boll som obevekligen rullar fram. Detta stycke försöker söka ursprunget till denna poetiserade klangföreställning, för att försöka förstå varifrån den kom och varför den utgör en så framskjuten plats i min musik." ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


GERARD GRISEY (1946-1998) VORTEX TEMPORUM (1996) för flöjt, klarinett, violin, viola, cello och piano Gerard Grisey är en av 1900-talets pionjärer. Tillsammans med en mindre krets tonsättare under det sena 1970-talet kom han att bana vägen för en ny fransk musikvåg som av den franske filosofen Hugues Dufourt fick samlingsnamnet spektralmusik. Termen åsyftar ett ljuds klangliga spektrum. Även varje enskild ton på ett piano består av en mängd, för örat mer eller mindre ohörbara, toner. Istället är det just dessa ohörbara toners sammansättning som definierar hur vi uppfattar ett ljuds klang(färg). På sätt och viss är termen missledande. Grisey - men även de flesta av hans spektrala fränder - var snarare intresserade av hur ljud transformerades över tid. Exempelvis hur ett ljud förändrades från attack (anslag) tills det dör ut. Just tiden är måhända det mest utmärkande för inte minst Griseys tidiga, genombrottsmusik, men också - som vi hör ikväll - i ett av Griseys sista verk, Vortex Temporum. Det 40 minuter långa verket inleds med ett virvlande arpeggio. Ett arpeggio som i olika skepnader - utdraget, komprimerat, söndertrasat - utgör verkets nav. I det lilla är det som flyr fram i början ett litet citat från Ravels Daphnis et Chloé, men det avslöjar sig aldrig helt. Verket ställer musikerna inför enorma utmaningar. Mikrotonaliteten som används kräver en sensibilitet man sällan lär sig på akademierna. Till och med pianot, om än bara fyra strängar (tangenter), är omstämt för att partivis klinga spöklikt, men allt som oftast skapa en skiktning i ljudbilden som är subtil, men ändå omisskännlig. Vortex Temporum består av tre satser och karaktäriseras av något som Grisey beskrevs som olika tidsuppfattningar eller tidstillstånd. 1. Det mänskliga (längden av en andning) 2. Valen (ett utsträckt, långsamt förlopp och 3. Fågeltiden, som i motsats är förtätad och uppskruvad. De tre tidsuppfattningarna kan man säga utgör var och en (i den ovan givna ordningen) fokus i de tre delarna, men i mångt och mycket (för oss lyssnare) är det som Grisey själv beskriver verket: "Vortex Temporum är kanske berättelsen om ett arpeggio i tid och rum…" Att Grisey använder berättandet för att beskriva musiken är också talande, men även - möjligen - avslöjande om vart hans musik var på väg. Endast två år efter Vortex Temporum dog Grisey, blott 52 år gammal. I Vortex Temporum och svanesången Quatre Chant Pour franchir le seuil märks ett alltmer narrativt och framförallt dramatiskt tonspråk. I det senare till och med lyriskt. Grisey är ännu ett av de stora konstnärskap vars sena år blivit oss berövade. ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2018-04-08 18:00 Stenhammarsalen

Program


HANS WERNER HENZE (1926-2012) ADAGIO ADAGIO FÖR PIANOTRIO (1993) I ett vindpinat Darmstadt i mars (märk väl, inte under dess sommarkurstid) 1993 uruppförs Henzes Adagio adagio. En musikalisk miniatyr, ljuv och med patos sin titel trogen med långa smäktande, men ändå återhållna stråkfraser sammanfogat och fördjupat i pianostämman. Henze bär en stark koppling till Darmstadt, dels som en av dess portalgestalter under tidigt 1950-tal och sedermera som en av dess starkaste kritiker. I sina memoarer ondgör han sig över den totalitära stilism med seriell slagsida som under det sena 1950-talet kom att hålla Darmstadt i ett starkt grepp och än i dag - inte minst i raljant ton - kastar sin skugga över dess sommarkurser. Henze själv tog dock knappast skada. Hans starka politiska och sociala driv parat med en musik som likt en kameleont draperat sig i nästintill alla klangliga färger höjde sig högt över alla infekterade estetiska konflikter. ESAIAS JÄRNEGARD


KARLHEINZ STOCKHAUSEN (1928-2007) ZUNGENSPITZENTANZ FÖR PICCOLA SOLO (1983) Sinnebilden för Darmstadts sommarkurser är utan tvivel - för många - knutet till Karlheinz Stockhausen. Som ideolog, som komponist och kanske än mer, som - i alla fall i mångas ögon (och öron) - den som personifierar efterkrigstidens avantgarde. En tonsättare som såg musiken inte bara som ett konstuttryck bland andra utan som det mest unika kommunikationsmedlet för mänskligheten. För Stockhausen var det klingande det verktyg med vilket man kunde mäta en kulturs humanistiska och intellektuella landvinningar bättre än något annat. Kalheinz Stockhausen ägnade större delen av sitt senare liv till allkonstverket Licht. En veckolång opera, en för var dag. Zungenspitzentanz (tungspetsens dans) är en kortare passage ur Lördagsoperan och mer specifikt under Lucifers dans. Instrumenten, eller dess traktörer, understödjer inte bara dramat, utan är det. Flöjtisten blir här ett ledmotiv i en vidare mening än i exempelvis Wagners operor. I "tungspetsens dans" får vi oss till del lika delar koreografi som ljud. ESAIAS JÄRNEGARD


REBECCA SAUNDERS (f 1967) STIRRINGS STILL FÖR ALTFLÖJT, OBOE, KLARINETT, PIANO OCH CROTALES (2006) Saunders har lånat sin titel från en av Samuel Becketts sista korta prosatexter som i svensk översättning heter Sprittningar. Becketts strama, återhållna användning av språk återfinns i Saunders alltmer avskalade musik. Där Becketts text stumnar finner vi ofta roten eller det vibrerande navet, likaså hos Saunders gäckande musik - det är i det vi skulle beskriva som icke-ljud eller tystnad som dess tillblivelse sker: "För mig är det vi kallar tystnad i själva verket en tät knut av brus, frekvenser och ljud. Från denna yta av tystnad försöker jag dra ut och foga samman ljud och färger". Just färg, som hon nämner i detta citat, är även det en nyckel till Saunders klangvärld. Parat med detta mikroskopiska synande av det knappt hörbara finns en stark synestetisk bevekelse; hur Saunders alla sinnen kommer samman i det ljudande - hur det vi ser, smakar och hör i sanning är del av en (sprittande) helhet. ESAIAS JÄRNEGARD


JOHN CAGE (1912-1992) SOLO FOR SLIDING TROMBONE (1958) Cage och Stockhausen tillhör nog i "folkmun" Darmstadts centralintelligens från fordom. Redan då med disparata lärovägar, men ändå förenade i flera innovativa och gränsöverskridande verk. Cage är mest känd för den breda massan för sitt 4'33". Ett verk som omdefinierade och än i dag fortsätter att utmana hur vi lyssnar på ljud. Genomgående för Cages gärning är hur han i sin musik förmår ifrågasätta vårt lyssnande, våra förväntningar och vad överhuvudtaget musik är. I kvällens verk finns en kanske mer teknisk aspekt än vad man först förstår. Slagkraften i Solo for Sliding Trombone är inte så mycket dess unika ljud som vad det kom att öppna för. Mängder av ögonblick kan tillskrivas tekniker som redan hörts, inte minst i 1900-talets jazz fram tills Cages verk, men formen han applicerar, hur han dekonstruerar och i förlängningen gör verket till närmast en happening gör Solo for Sliding Trombone till en milstolpe. Här finns roten till den explosion av trombonens möjligheter som andra hälften av 1900-talet har sett an. På youtube finns en inspelning av verket där ett barns förtjusning gör sig påmint halvvägs igenom. Det är ett fantastiskt ögonblick av ogenerad glädje (som sakta sprider sig bland övrig publik). En påminnelse om vad konstmusik också är, alla eventuella konflikter till trots…en glädje som Cage från sin musikhimmel troligen leende blickar ned mot. ESAIAS JÄRNEGARD


ASHLEY FURE (f 1982) SOMETHING TO HUNT FÖR OBOE, SAXOFON, KLARINETT, VIOLIN, VIOLA, CELLO OCH KONTRABAS (2014) När Ashley Fure 2017 blev nominerad till Pulitzerpriset var det för många en överraskning. Fures musik befinner sig långtifrån den musikaliska fåra som vanligen (under de senaste 30 åren) belönas - dessutom tillhör hon en kategori tonsättare som åtnjuter stort utrymme på Darmstadt av i dag. En musik med starka experimentella bevekelsegrunder, raffinerat instrumentalt och mer ofta än sällan kommer den från några av de mest inflytelserika amerikanska universiteten. Kvällens verk vann också Darmstadt-kursernas förnämsta av priser, Kranichsteiner Musikpreis. I verkkommentaren till Something to Hunt skriver Fure: "Föreställ er en tiger som ser sitt byte. ESAIAS JÄRNEGARD


25 min


JOHAN SVENSSON (f 1983) STOP MOTION FÖR ENSEMBLE OCH ROBOTAR En ung, svensk generation sprider sig på kontinentens nutida musikscener. Kvällens tonsättare, göteborgsbosatte Johan Svensson, är en av dess mest egensinniga röster. En komponist vars musik, utan att vara långsökt, kan spåras till experimentverkstaden i Darmstadt. Ett utforskande av musikens och teknikens utmarker där en hybridiserad klangvärld uppstår i en hierarkiskt nollställd relation mellan människa, instrument och robot. I såväl kompositionsprocess som färdigt verk finns en ansats att smälta dem samman. Inte bara låta dem stå sida vid sida och inte heller bara låta instrument efterlikna elektronik (och vice versa), utan genom att komponera med samma gradering av valör. Gageego! har under en lång tid fascinerats av Svenssons egensinniga klangvärld och det är med stor glädje detta beställningsverk nu ser världen an i dess händer (och för ändamålet konstruerade robotar…). ESAIAS JÄRNEGARD


Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2018-02-25 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2017-10-29 18:00 Stora salen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2017-09-24 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2017-04-02 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2017-02-05 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2016-11-20 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2016-10-02 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2016-03-20 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2016-01-24 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2015-11-22 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2015-09-20 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2015-09-20 18:00

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2012-12-02 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2011-10-23 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.





Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.







Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.











2011-05-08 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2011-03-13 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.




2010-11-14 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2010-10-17 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.


2010-02-07 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.



2009-02-01 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.





Anders Jonhäll Orkestermedlem


Helena Frankmar Orkestermedlem




Fredrik Björlin Orkestermedlem


Henrik Edström Orkestermedlem


Jenny Ryderberg Orkestermedlem


Mårten Larsson Orkestermedlem


Urban Claesson Orkestermedlem


Lisa Ford Orkestermedlem


Paul Spjuth Orkestermedlem



Sedan 2007 är Mårten Landström medlem av Norrbotten NEO som pianist och ensembleledare. Han är också lärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm samt musikskolan i Piteå och medlem i Norrbottens kammarorkester respektive Piteås kammaropera. Mårten Landström har gjort sig känd som en framstående uttolkare av samtida musik.




2008-10-12 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.















Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!