Arkiv

RICHARD STRAUSS (1864-1949) BORGAREN SOM ADELSMAN, SVIT OP 60 Uvertyr till akt I Menuett Fäktmästaren Skräddarens dans Menuett av Lully Courante Cleontes scen Förspel till akt II (Intermezzo) Middagen (Taffelmusik och kökspojkens dans) När Richard Strauss och hans textförfattare Hugo von Hofmannsthal 1911 började intressera sig för Molières gamla pjäs Borgaren som adelsman visade det sig inte vara så lätt. Till och från arbetade de med text och musik i olika former under sju års tid, och gjorde inte mindre än tre olika versioner av pjäsen. Operan Ariadne på Naxos blev en biprodukt och scenmusiken blev något som tonsättaren själv satte stort värde på. Mest känd har musiken blivit som den nu aktuella konsertsviten, uruppförd i Salzburg den 31 januari 1920. Här har Richard Strauss på ett synnerligen konstfärdigt sätt skapat mästerliga genrebilder som är mycket raffinerade och klangligt varierade, trots att han använder sig av en förhållandevis liten orkester. Det börjar med en något komisk, klumpig uvertyr som ironiskt porträtterar den nyrike och skrytsamme borgaren Jourdain, spelets huvudperson. Menuetten är också humoristisk när den avslöjar Jourdain i en svettig och föga graciös dans. I Fäktmästaren ingår en virtuos pianostämma som tydligt visar hur Jourdain misslyckas även i den ädla fäktkonsten. Skräddarens dans är snarare som en violinkonsert, där han provar nya kläder - som inte passar. Den franske barockmästaren Lully komponerade redan 1670 en menuett till Molières pjäs och den har Strauss påpassligt återanvänt. Couranten är också en dansform från barocken, men musiken är helt och hållet Strauss egen. Musiken till Cleontes scen (Cleonte är den lika skrytsamme, blivande svärsonen) bygger däremot åter på Lully. Förspelet till andra akten är en förfinad, aristokratisk musik, och slutligen hamnar vi i middagsmusiken som är svitens längsta sats och ett riktigt mästerverk. De olika rätterna bärs in och till slut kommer en "omelette surprise" - en väldig anrättning vars överraskning är en kökspojke som plötsligt hoppar fram ur dess inre och dansar en allt vildare dans, som i en väldig stegring för sviten till ett glansfullt slut. STIG JACOBSSON