Stäng
Meny

Arkiv

6 konserter

1996-10-15 19:30 Stenhammarsalen

1995-09-30 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) CELLOKONSERT NR 1 ESS-DUR Allegretto Moderato Cadenza Allegro con moto (satserna två, tre och fyra spelas utan avbrott) Sjostakovitjs första cellokonsert talade direkt till mig första gången jag hörde den. Naturligtvis är jag inte ensam om det, eller om att ha fötts samma år konserten skrevs, 1959. Det lär enligt dem som var med ha varit en rekordvarm sommar med gassande hetta och svärmande getingar som med viftningar och svordomar måste jagas bort från lemonadglas och groggar. Getingarna brydde sig föga. Troligtvis satt Sjostakovitj i samma värme, med samma getingar, när han samma år komponerade cellokonserten i sin datja (ryskans "torp" eller "sportstuga") i Komarovo vid Finska viken några mil norr om Leningrad, ett arbete han påbörjat under våren. Eller också slapp han getingarna, han hade ju inte sällan vodka i glaset. Det var bara att stänga fönstret och återvända till pianot och notpappren om surrandet skulle bli för envist. Han skrev till en vän: "Det viktigaste verket i min närmsta planering är en cellokonsert. Dess första sats, ett allegretto som till sin natur är en scherzo-liknande marsch, är klar. Jag tror konserten blir i tre satser, men jag kan ännu inte säga något om dess innehåll… Det händer ofta under arbetets gång att formen och uttrycksmedlen, ja till och med själva stilen, genomgår en markant förändring." Åren kring denna tid lär ha varit de lugnaste och mest rofyllda i tonsättarens liv. Efter Stalins död självdog de regelbundet uppblossande fejderna med regimen och sovjetiska tonsättarförbundet. Prokofjev avled samma dag, den 5 mars 1953, vilket inte är oviktigt i sammanhanget. Här försvann både en konkurrent och kollega han delat många obehagliga situationer med. Prokofjev var inte längre en levande påminnelse om ångestfyllda dagar. Sjostakovitj var nu Sovjets utan konkurrens främste levande tonsättare och med Chrustjovs politiska och sociala upptining såg framtiden ljus ut - den sovjetiske ledaren besökte i juli 1959 USA för informella samtal med vicepresidenten Richard Nixon. Sjostakovitj var också med på den resan. Cellisten Mstislav Rostropovitj hade träffat och blivit vän med Sjostakovitj när han började studera komposition för tonsättaren vid Moskvakonservatoriet 1943. Han drömde om en cellokonsert av Sjostakovitj men fick rådet av tonsättarens fru att inte ta upp frågan - då skulle det inte bli något av. Själv har han berättat att han en morgon läste i tidningen att Sjostakovitj skrivit en cellokonsert och att tonsättaren dagen därpå frågade om han fick tillägna Rostropovitj konserten. Denne berättar vidare: "Sjostakovitj gav mig noterna till den första cellokonserten den 2 augusti 1959. Den 6 augusti spelade jag den för honom ur minnet, tre gånger. Efter den första genomspelningen var han mycket begeistrad och givetvis drack vi vodka. Den tredje gången tror jag att jag spelade Saint-Saëns cellokonsert, medan han fortfarande ackompanjerade sin egen konsert. Vi var obeskrivligt glada." Första cellokonserten är en av de mest svårspelade i repertoaren - både tekniskt och gestaltningsmässigt med sina häftiga växlingar mellan kraftfulla, komplexa uttryck och känsliga partier. Som ett diffust, mörkt, levande och hotfullt getingmoln - snabbrörligt, oförutsägbart och skrämmande vackert. Rostropovitj uruppförde konserten med Leningrads filharmoniker och Jevgenij Mravinskij den 4 oktober 1959. En månad senare spelade han den i USA tillsammans med Philadelphia Orchestra och Eugene Ormandy med tonsättaren i publiken. Två år senare kom Rostropovitj till Sverige och spelade den med Göteborgs Symfoniker och Colin Davis. STEFAN NÄVERMYR



1995-09-29 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) CELLOKONSERT NR 1 ESS-DUR Allegretto Moderato Cadenza Allegro con moto (satserna två, tre och fyra spelas utan avbrott) Sjostakovitjs första cellokonsert talade direkt till mig första gången jag hörde den. Naturligtvis är jag inte ensam om det, eller om att ha fötts samma år konserten skrevs, 1959. Det lär enligt dem som var med ha varit en rekordvarm sommar med gassande hetta och svärmande getingar som med viftningar och svordomar måste jagas bort från lemonadglas och groggar. Getingarna brydde sig föga. Troligtvis satt Sjostakovitj i samma värme, med samma getingar, när han samma år komponerade cellokonserten i sin datja (ryskans "torp" eller "sportstuga") i Komarovo vid Finska viken några mil norr om Leningrad, ett arbete han påbörjat under våren. Eller också slapp han getingarna, han hade ju inte sällan vodka i glaset. Det var bara att stänga fönstret och återvända till pianot och notpappren om surrandet skulle bli för envist. Han skrev till en vän: "Det viktigaste verket i min närmsta planering är en cellokonsert. Dess första sats, ett allegretto som till sin natur är en scherzo-liknande marsch, är klar. Jag tror konserten blir i tre satser, men jag kan ännu inte säga något om dess innehåll… Det händer ofta under arbetets gång att formen och uttrycksmedlen, ja till och med själva stilen, genomgår en markant förändring." Åren kring denna tid lär ha varit de lugnaste och mest rofyllda i tonsättarens liv. Efter Stalins död självdog de regelbundet uppblossande fejderna med regimen och sovjetiska tonsättarförbundet. Prokofjev avled samma dag, den 5 mars 1953, vilket inte är oviktigt i sammanhanget. Här försvann både en konkurrent och kollega han delat många obehagliga situationer med. Prokofjev var inte längre en levande påminnelse om ångestfyllda dagar. Sjostakovitj var nu Sovjets utan konkurrens främste levande tonsättare och med Chrustjovs politiska och sociala upptining såg framtiden ljus ut - den sovjetiske ledaren besökte i juli 1959 USA för informella samtal med vicepresidenten Richard Nixon. Sjostakovitj var också med på den resan. Cellisten Mstislav Rostropovitj hade träffat och blivit vän med Sjostakovitj när han började studera komposition för tonsättaren vid Moskvakonservatoriet 1943. Han drömde om en cellokonsert av Sjostakovitj men fick rådet av tonsättarens fru att inte ta upp frågan - då skulle det inte bli något av. Själv har han berättat att han en morgon läste i tidningen att Sjostakovitj skrivit en cellokonsert och att tonsättaren dagen därpå frågade om han fick tillägna Rostropovitj konserten. Denne berättar vidare: "Sjostakovitj gav mig noterna till den första cellokonserten den 2 augusti 1959. Den 6 augusti spelade jag den för honom ur minnet, tre gånger. Efter den första genomspelningen var han mycket begeistrad och givetvis drack vi vodka. Den tredje gången tror jag att jag spelade Saint-Saëns cellokonsert, medan han fortfarande ackompanjerade sin egen konsert. Vi var obeskrivligt glada." Första cellokonserten är en av de mest svårspelade i repertoaren - både tekniskt och gestaltningsmässigt med sina häftiga växlingar mellan kraftfulla, komplexa uttryck och känsliga partier. Som ett diffust, mörkt, levande och hotfullt getingmoln - snabbrörligt, oförutsägbart och skrämmande vackert. Rostropovitj uruppförde konserten med Leningrads filharmoniker och Jevgenij Mravinskij den 4 oktober 1959. En månad senare spelade han den i USA tillsammans med Philadelphia Orchestra och Eugene Ormandy med tonsättaren i publiken. Två år senare kom Rostropovitj till Sverige och spelade den med Göteborgs Symfoniker och Colin Davis. STEFAN NÄVERMYR



1993-10-30 15:00 Stora salen

Medverkande


Musica Vitae är orkestern som tar livets musik till den enskilde lyssnaren. Med stringent elegans hanterar de 15 stråkarna konstmusikens alla världar. Här ryms barock och romantik liksom modernism och samtida musik från olika genrer. Att lyssna till Musica Vitae är intimt och nära, storslaget och färgsprakande dramatiskt. Med konstnärlige ledaren Malin Broman i spetsen presenterar ensemblen okonventionella musikaliska kombinationer och knyter ständigt nya kontakter med ledande solister, dirigenter och tonsättare, världen över. 2017 svarade Musica Vitae för musiken vid årets Nobelprisbankett och samma år släppte orkestern sitt senaste album, Games for Souls, med Malin Broman som solist. Musica Vitae framträder på små och stora scener i Sverige och utomlands. Orkestern har sitt säte i Växjö och hemmascenen är Atriumscenen i Utvandrarnas hus. Internationellt har orkestern välkomnats varmt i bland annat Kina, USA, Grekland, Schweiz, Tyskland och Spanien. Hösten 2018 gjorde orkestern en bejublad turné till Japan där man spelade inför fullsatta konserthus i Tokyo med omnejd. Orkesterns mångsidiga repertoar syns, hörs och recenseras regelbundet i både digital och tryckt media.


Dini Ciacci Dirigent



1992-01-07 19:30 Stenhammarsalen

1984-01-14 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!