Stäng
Meny

Arkiv

17 konserter

1958-12-04 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




SYMFONI NR 5 E-MOLL OP 64 Andante. Allegro con anima Andante cantabile, con alcuna licenza Valse: Allegro moderato Finale: Allegro maestoso. Allegro vivace Det var svårt för Pjotr Tjajkovskij att komponera den femte symfonin, hans näst sista, som till slut uruppfördes i S:t Petersburg i november 1888. Han kände ingen inspiration. Man får inte glömma att han höll på med andra verk vid samma tid, som den stora operan Spader dam uruppförd 1890. I ett brev till brodern Modest undrade han om han i själva verket gjort sitt vad gällde musikskapande. Allteftersom arbetet fortskred blev han mera hoppfull. Efter uruppförandet och publikens svala reaktion började han tvivla igen. Men när den därefter framfördes i Moskva och, efter några ändringar, i Hamburg i mars 1889 med tonsättaren själv som dirigent, kände han sig äntligen lugn och nöjd: "Musikerna tog till sig musiken mer och mer för varje speltillfälle och var riktigt entusiastiska på de sista repetitionerna och konserten. Jag tycker om den igen." Femte symfonin är liksom den fjärde en "ödessymfoni" enligt Tjajkovskij själv. Men i den fjärde, som skrevs elva år tidigare, hade han bara ibland använt ett ledmotiv som han beskriver för brevväninnan Nadezjda von Meck: "Det representerar ödet, den oundvikliga makt som gäckar vår längtan efter lyckan…". I femte symfonin går han längre. Här finns "ödesmotivet" i varje sats i olika former. Till en början dovt och tragiskt i låga klarinetter, fagotter och stråkar. Så följer ett rastlöst tema i allegrotempo. Tjajkovskij beskriver det som "tvivel, klagan, föraningar". Men ett valstema bryter optimistiskt. En lyrisk melodi i hornstämman inleder andra satsen åtföljt av ett oboetema, "som en stråle av ljus", även utvecklat i klarinett, fagott och stråkar. Det blir en kamp mellan detta ljusa och det hotfulla ödestemat. I tredje satsen fortsätter Tjajkovskij med en nästan naiv vals i hela orkestern i stället för ett sedvanligt scherzo. Korta, hetsiga toner avbryter. I sista takterna dyker ödesmotivet upp svagt och kusligt. I finalsatsen sker ett slags apoteos. Ödesmotivet omvandlas till en stolt och heroisk marsch som återkommer genom satsen i varierande form med avbrott för snabba, dramatiska avsnitt. Denna triumfmarsch förkroppsligar dock enligt tonsättaren en "fullständig kapitulation inför ödet eller försynens outgrundliga styrning". Kanske var det ödet som till sist gav Tjajkovskij "nycklarna" till denna hans känsloladdade, personliga och spännande symfoni. Efter bara några få framföranden ansågs den vara ett av hans mest betydande orkesterverk. Och det gäller än idag. GUNILLA PETERSÉN


1958-04-07 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1956-06-29 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1955-11-22 20:00 Stenhammarsalen

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKVARTETT NR 2 ESS-DUR K 493 Allegro Larghetto Allegretto Wolfgang Amadeus Mozart var 30 år när han skrev sin andra pianokvartett. Vem hade inte velat möta en 30-årig Mozart? Särskilt om han verkligen var sådan som filmmakaren Milos Forman framställde honom i filmen Amadeus 1984; en skrattande, fisande, lekande man som älskade practical jokes. Innan dess hade historikerna försökt gömma undan hans brev och skabrösa texter för att hylla mästaren. Numera är det snarare den hårt arbetande tonsättaren Mozart som behöver återupprättas. Han var en av de mest produktiva tonsättarna genom tiderna. Originalmanuskripten har få korrigeringar, det verkar som om musiken rann rakt ur hjärnan ner på papperet. Hans elever, bland dem tonsättaren Johann Nepomuk Hummel som var inneboende hos familjen Mozart under den tid pianokvartett nr 2 komponerades, vittnar också om en enastående självdisciplin. Det var meningen att Mozart skulle skriva tre pianokvartetter för den kommersiella marknaden av amatörer som köpte noter för att spela hemma. Denna information kommer från Georg Nissen, den förste som skrev om Mozart. Han gifte sig med Mozarts änka Constanze och tack vare dessa två bevarades musik och information om Mozart för eftervärlden. Pianokvartett nr 1 blev dock för svår, så beställningen avbröts. Mozart fick betalt ändå, men troligen låg idéerna redan klara i huvudet färdiga att skriva ner. Melodierna rinner som bäckar, allt verkar så enkelt, det är ren glädje. Mozart hade en oerhörd förståelse för vad som låter bäst för varje instrument och röst och det är kanske en del av hemligheten med varför det alltid låter vackert. Han kunde uttrycka både smärta och humor, men aldrig utan skönhet. Framför allt är det pianot som excellerar. Långsamma melodier borde egentligen inte kunna spelas riktigt flödande av ett piano eftersom varje ton klingar av så fort den slås an. Mozarts långsamma melodier sätter pianisten på prov. Det som låter enkelt är i själva verket inget mindre än att fingertopparna vet exakt vad de ska göra för att örat ska nås av den musikaliska idén, att pianisten övervinner de 85 delar som skiljer finger från sträng i ett piano. "När tonen blir mindre, lyssna den större!", som den framlidna pianopedagogen Karin Boesen sa. KATARINA A KARLSSON




1955-02-06 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1954-03-14 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1952-10-05 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



CAMILLE SAINT-SAËNS (1835-1921) PIANOKONSERT NR 2 G-MOLL OP 22 Andante sostenuto Allegro scherzando Presto Ingen tonsättare har varit så överväldigande mångsidig som Saint-Saëns: han författade dramer och gav ut en diktsamling, han skrev läsvärda memoarer och vetenskapliga uppsatser i ämnen som historia, filosofi, biologi och astronomi. Han var en passionerad arkeolog och skicklig skådespelare. Inom musiken behärskade han tidigt alla områden. Han debuterade som pianist tio år gammal, och erbjöd sig då att som extranummer spela vilken som helst av Beethovens 32 pianosonater - utantill. Som tonsättare blev han ytterligt produktiv och komponerade musik i alla genrer. Hans musik utmärks av en avväpnande charm, rik melodik och elegans. Den andra har nog förblivit hans mest berömda av hans fem pianokonserter och är den tidigaste av hans kompositioner som ännu står på standardrepertoaren. Våren 1868 ämnade Saint-Saëns arrangera en konsert med den då så firade ryske pianisten Anton Rubinstein (ej att förväxla med Artur Rubinstein) i Salle Pleyel i Paris. Men när det visade sig att de måste vänta tre veckor på en ledig konsertdag, passade Saint-Saëns under tiden på att skriva en helt ny pianokonsert. Rubinstein blev så förtjust i det nya verket att han erbjöd tonsättaren att spela solostämman medan han själv skulle dirigera. Saint-Saëns var kanske inte helt nöjd med sin snabbt hopkomna konsert, men i publiken satt självaste Franz Liszt, vilken inte hade nog med beröm att ösa över sin unge kollegas inspirerade verk. Det har också visat sig att konserten lätt försvarat sin plats på repertoaren. Konserten har en mycket originell form. Första satsen börjar med en kadens, den andra satsen är inte långsam (som konventionen krävde), utan ett kvicksilversnabbt och lekfullt scherzo. Finalen är ett glittrande presto. STIG JACOBSSON



1951-02-20 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1950-04-27 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1949-01-01 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1948-10-26 20:00 Stenhammarsalen

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKVARTETT nr 1 G-MOLL K 478 Allegro Andante Rondo: Allegro moderato Många har skrivit mycket om "g-moll-Mozart". Han återfinns i symfonierna nr 25 och nr 40, i en stråkkvintett, i kvällens pianokvartett, i den förtvivlade Paminas stora aria ur Trollflöjten, och i diverse andra, korta men laddade ögonblick. Mozart ägde tonhöjdsminne, "absolut gehör" som det brukar heta. Så tonarten g-moll fanns tryggt placerad i hans hjärna. Inte våra dagars g-moll - tonhöjden har skiftat åtskilliga gånger på två sekler. Det får man finna sig i. Betydde g-moll något särskilt för Mozart? "Det låter så" har alltså många sagt genom åren. Och så har de försökt sätta ord på sina egna upplevelser. Och då råkar man som bekant i allvarliga svårigheter. Musiken envisas med att sätta orden på plats. Musiken smiter systematiskt förbi orden. Alltid. I alla tonarter. Även utan tonarter. För några år sedan skrev Steven B Jan en grundlig bok: Aspects of Mozart's Music in G minor. Han struntade i de maktlösa orden och försökte i stället analysera Mozarts "g-mollstrukturer". Vad förbinder de olika g-mollverken? Är det alls mätbart? Att läsa hans bok kräver tålamod. Att lyssna till g-mollkvartetten, verkligen lyssna, kräver något annat. Låt musiken tala! INGEMAR VON HEIJNE




1947-09-18 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1946-11-22 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1944-04-23 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1943-10-16 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1943-04-18 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1940-12-15 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!