Arkiv

KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.

KALEVI AHO (f 1949) SIEIDI, KONSERT FÖR SLAGVERK OCH ORKESTER I maj 2009 var slagverksvirtuosen Colin Currie solist med Tapiola Sinfonietta i James MacMillans slagverkskonsert Veni, veni Emmanuel. Vid sitt besök framförde han en önskan om att träffa mig, och när vi möttes förklarade han varför - han ville att jag skulle skriva en slagverkskonsert. Jag lovade att göra det och senare blev det en sambeställning från tre institutioner: Londons filharmoniker, Luosto Classic-festivalen i norra Finland och Göteborgs Symfoniker. Det faktum att spelplatsen i Luosto skiljer sig markant från konserthusen i London och Göteborg utgjorde ytterligare en utmaning i planeringen av verket. Ty framförandet i Luosto skulle bli en friluftskonsert med den naturliga akustiken i Luostos kalfjäll i finska Lappland, fjärran från stora städer. Jag fick därför ta särskild hänsyn till dess speciella akustiska förutsättningar när jag skrev slagverkskonserten. Och eftersom jag visste att min tolfte symfoni (2003) - även den komponerad till denna festival och med utomhusakustiken i beaktande - också skulle spelas vid samma konsert, så måste slagverkskonserten vara förenlig med "Luosto-symfonin". I en slagverkskonsert är solisten vanligtvis omgiven av ett väldigt batteri instrument, ofta bakom orkestern. I Sieidi använder han bara nio instrument, och han är placerad framför orkestern under hela stycket. Instrumenten är placerade i en rad framför solisten, med en djembe placerad längst till höger från publiken sett och med en tam-tam längst till vänster. Solisten spelar bara ett instrument åt gången. Konserten inleds med ett djembesolo, vilket följs av en övergång på darbukan. Solisten fortsätter sedan från de handspelade instrumenten till membranofoner spelade med stockar, de fem pukorna och virveltrumman. Dessa följs av slagverken i trä: den femoktaviga marimban, träblock och tempelblock. Slutligen anländer solisten till metall-instrumenten: vibrafon och tam-tam på scenens vänstersida. En kadens för tam-tam innebär en vändpunkt; därifrån arbetar sig solisten tillbaka över podiet i motsatt riktning, och slutar med den djembe han började med. Lyssnaren kan också följa spåret visuellt genom slagverkskonserten. Orkestern har också tre slagverkare som liksom solisten spelar på olika instrument. En av dem står bakom orkestern och de två andra i mitten av salen, ansikte mot ansikte på var sida. Jag har på detta sätt försökt att också skapa musikaliska rymdeffekter. Konsertens titel, Sieidi, är samisk. Den betecknar en uråldrig kultplats, till exempel en ovanligt formad sten, ibland också en klippsida eller till och med ett fjäll. Det mäktiga Luostofjället som dominerar Luosto-området kan möjligen ha varit en sådan sieidi för äldre tiders samer. Djemben och darbukan som smattrar i början och slutet är av naturen shamanistiska, och lyssnaren kan mycket väl föreställa sig att det skett vid foten av just en sådan sieidi. Sieidi-konserten är ensatsig men uppdelad i flera sektioner som är snabba och långsamma, vilt rytmiska, lyriska och mer stillastående. Den är extremt krävande för solisten eftersom han ständigt måste byta från ett spelsätt till ett annat - att spela med händerna på djemben och darbukan skiljer sig avsevärt från att spela med stockar på pukorna eller att spela stämda instrument som marimba och vibrafon med klubbor. KALEVI AHO

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.