Stäng
Meny

Arkiv

13 konserter

2020-05-11 19:00 Kulturen, Vårgårda

Program



SOFIA GUBAJDULINA (f 1931) STRÅKKVARTETT NR 2 Sofia Gubajdulina härstammar från den autonoma Tatarrepubliken men studerade på 1950-talet komposition i Moskva. Hennes tidiga verk gick i Sjostakovitjs anda men hon utvecklade ett eget, seriellt tonspråk genomsyrat av gammalrysk ortodox kyrkomusik. Även om man tidigt insåg hennes unika begåvning menade de sovjetiska myndigheterna att hon slagit in på en felaktig konstnärlig kurs. Hon fick emellertid stort stöd av Sjostakovitj att fortsätta på den inslagna vägen och sedan 1963 har hon varit "fri" konstnär som i sin seriösa produktion följt sin inre övertygelse, även om detta innebar att hon till största delen komponerade för skrivbordslådan. Det var först i och med Sovjetstatens sammanbrott som hennes musik blev känd i väst, och hon blev då ordentligt uppmärksammad tillsammans med Schnittke och Denisov som en av tidens viktigaste tonsättare. Sedan 1992 bor hon i utkanten av Hamburg. 2002 erhöll hon det svenska Polarpriset. Hon skrev sin ensatsiga andra stråkkvartett 1987 på beställning av den finska Sibeliuskvartetten, vilken uruppförde den vid Kuhmofestivalen samma år. Det är en kort kvartett och tonspråket är mycket koncentrerat och laddat, fyllt av markeringar som "espressivo" och "vibrato". Flageoletter och glissandi skapar intryck av skepticism och tveksamhet, som kontrast till den starka kraft tonerna förmedlar. STIG JACOBSSON


25 min


FRANZ SCHUBERT (1797-1828) STRÅKKVARTETT NR 14 D-MOLL "DÖDEN OCH FLICKAN" Allegro Andante con moto Scherzo: Allegro molto Presto I dag betraktas Franz Schuberts d-mollkvartett som ett oersättligt mästerverk men samtiden kunde inte ta den till sig. Violinisten Ignaz Schuppanzig, som var Beethovens vän, klappade Schubert välmenande på axeln och gav goda råd. Förlaget Schott & Söhne refuserade kvartetten, liksom förlaget Breitkopf & Härtel, och när verket sent omsider spelades 1833 - då Schubert varit död i fem år - anklagade kritikerna tonsättaren för att ha använt ett alltför affekterat tonspråk. Troligen skrevs kvartetten 1824, och därmed föregriper den Beethovens sista verk i genren. Musiken är ytterst personlig och fylld av en ärligt upplevd sorg, ja rent av desperation. Samtiden chockerades av denna ohöljda känslosamhet och tragik. Men verket går tillbaka till 1817 då Schubert tonsatte journalisten Matthias Claudius dikt Döden och flickan (publicerad 1775). Det blev en av hans mest laddade romanser. Texten handlar om total hopplöshet. Nu lät Schubert i kvartettens andra sats sångens tema utvecklas till en tema-med-variationer-sats där uttrycket fördjupas ännu mer. Även i de övriga satserna är det sångtonen som dominerar - Schubert är ju en av musikhistoriens främsta melodiker och romanstonsättare. Andantet är alltså en dödens visa, men i Scherzot tränger livskraften fram i en något kantig och galghumoristisk dans, även den i moll och med närhet till Beethoven. I finalen dominerar första satsens dystra stämning. Vi har här att göra med ett själsligt porträtt av en mycket begåvad och känslig konstnär. Han har med största allvar skapat en själslig bikt och närmat sig arbetet med symfonisk bredd. Det förvånar därför inte att en senare mästare som Gustav Mahler greps så starkt av musiken att han bearbetade den för stråkorkester. STIG JACOBSSON


Medverkande






2020-03-21 15:00 Garderobshallen

2001-03-24 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande







Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.





1999-04-17 15:00 Stenhammarsalen

1999-04-17 13:00 Stenhammarsalen

1998-09-13 18:00 Stenhammarsalen

Program




ANTONIN DVORÁK (1841-1904) STRÅKKVARTETT NR 10 ESS-DUR OP 51 "DEN SLAVISKA" Allegro ma non troppo Dumka (Elegia): Andante con moto. Vivace Romanza: Andante con moto Finale: Allegro assai Emersonkvartetten har tagit tjecken Antonin Dvorák till sina hjärtan. De har gjort flera fina inspelningar. Dvorák bodde ju under en tid i deras hemstad New York. Det var visserligen bara tre år, men viktiga eftersom det var då han skrev och uruppförde sin symfoni "Från nya världen" som blev hans största succé och gav honom stor framgång. Symfonin räknas fortfarande som hans mest populära verk. Men detta visste han inget om när han skrev sin tionde kvartett 15 år tidigare. Som många tonsättare hade han en tid en olycklig förälskelse i opera. Under repetitionerna av hans första opera visade den sig vara helt omöjlig att sjunga. Detta fick Dvorák att omvärdera hela sitt konstnärskap och slänga mycket av vad han skrivit. Tidigare hade han beundrat Wagner men från och med nu kom den slaviska folkmusiken att bli hans inspiration. Vid tiden för Stråkkvartett nr 10 hade Antonin Dvorák hämtat sig från detta bakslag och hans karriär hade vänt uppåt. Han började bli mer känd utanför sitt hemland, fick fina stipendier och stöttades av Johannes Brahms. Som stråkmusiker - han spelade viola - återvände han ofta till stråkkvartetten. Stråkkvartett nr 1 är hans första officiella opus och den fjortonde och sista skrev han 1896. De slaviska influenserna visar sig i första satsen som en polka, sats två är en dumka, vars kännetecken är kontrasterna mellan melankoli och glädje, sats fyra är den snabba, slaviska dansen skocná. KATARINA A KARLSSON


1998-04-04 15:00 Stenhammarsalen

1998-04-04 13:00 Stenhammarsalen

1992-10-20 19:30 Stenhammarsalen

1991-11-14 12:00

1989-04-11 18:00 Stenhammarsalen

Program




LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) STRÅKKVARTETT NR 15 A-MOLL OP 132 Assai sostenuto. Allegro Allegro ma non tanto Molto adagio. Andante. Molto adagio Alla marcia, assai vivace. Più allegro Allegro appassionato. Presto När Ludwig van Beethoven 1825 avslutat sin tolfte, sexsatsiga stråkkvartett, den i Ess-dur op 127, hade han också inlett sin sista stora konstnärliga satsning. Den som skulle resultera i ytterligare en handfull mycket märkliga och visionära kvartetter. Beställningen på dessa kom från furst Galitzin, men trots att Beethoven sannerligen gick in för uppgiften med hela sin själ, så lär fursten aldrig ha betalt för sig. Beethovens gode vän, violinisten Ignaz Schuppanzig, uruppförde denna kvartett med en handplockad ensemble den 6 mars, men publiken fann musiken abstrakt och svårbegriplig. Något som man tillskrev tonsättarens då totala och "gudomliga dövhet" (för att låna Wagners beskrivning). Kanske var det dessa erfarenheter som låg bakom att den följande stråkkvartetten, den i a-moll op 132 (som alltså skrevs före op 130 och 131!), fick sitt första framförande inför en intim och speciellt inbjuden publik på Zum wilden Mann, ett hotell i Wien. Schuppanzighs ensemble var åter inblandad, och fick spela musiken flera gånger. Dessutom medverkade tonsättaren själv i ett framförande av sin sista pianotrio - och alltsammans varvades med stora måltider och dryckeslag. Kvartetten i a-moll är ett märkligt mästerverk i fem satser. Den långsamma tredje satsen kallade han "En tillfrisknads heliga tacksägelsesång till Gud", och han har komponerat den i den gamla lydiska kyrkotonen. Fortsättningen av satsen bär inskriften "Känner ny kraft" och slutar "Med innerlig känsla". Beethoven var verkligen sjuk under komponerandet men detta ska ändå inte ses som personlig programmusik. Liksom fallet med Pastoralsymfonin hävdar mästaren att "varje tonmåleri förlorar sig när det drivs för långt inom instrumentalmusiken". Denna sats har fått en central placering och den omges i huvudsak av snabba satser, fulla av musikantisk experimentlusta. Rytmiken kan vara nog så intrikat och musiken är noggrant utmejslad. Här finns anspelningar både på folkmusikaliska tongångar och på motivet B-A-C-H. I finalen släpper han loss en sångbarhet i Schuberts anda. STIG JACOBSSON


1976-01-13 20:00 Stenhammarsalen

1968-03-05 00:00 Stenhammarsalen

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!