Stäng
Meny

Arkiv

6 konserter

2018-09-28 20:15 Garderobshallen

Medverkande





Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har bland annat varit solist i Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura med dirigenten David Afkham (2012), inspelad på BIS), samt i Svendsens cellokonsert under ledning av Neeme Järvi (2015). Ernst Simon Glaser föddes i Ålesund och när han var sex år flyttade han med familjen till England där han växte upp. Efter avslutade studier för Ralph Kirshbaum i Manchester återvände han som 22-åring till Norge för att bli alternerande solocellist i Trondheim Symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har också varit solocellist hos Den Norske Opera i tio år. Efter att ha utsetts till "Årets unga solist 2002" av Rikskonsertene i Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin debut-cd med musik av Schubert och Schumann för skivbolaget Simax. 2004 erhöll han också Musikkens Venners debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester. Ernst Simon Glaser har samarbetat med en rad framstående musiker och dirigenter, bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja, Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har han spelat med de flesta norska orkestrar samt framträtt i Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst Simon Glaser spelar på en cello av Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som lånats ut av det norska företaget Dextra Musica.



Tina Ljungkvist Piccolaflöjt





Cellisten Antonio Hallongren har blivit uppmärksammad i nationell och internationell press för sitt "ovanligt vackra och uttrycksfulla spel". Efter examen vid The Juilliard School i New York etablerade Antonio Hallongren en solo- och kammarmusikkarriär i USA där han bland annat utsågs till Artist in Residence hos Montgomery Symphony Orchestra och debuterade som solist i Carnegie Hall och Lincoln Center. Som kammarmusiker blir Antonio Hallongren regelbundet inbjuden till prestigefulla festivaler som Music@Menlo i Kalifornien och Kronbergfestivalen i Tyskland.








Sofia Mahan Trumpet






Eirik Ask Keyboards










Cellisten Antonio Hallongren har blivit uppmärksammad i nationell och internationell press för sitt "ovanligt vackra och uttrycksfulla spel". Efter examen vid The Juilliard School i New York etablerade Antonio Hallongren en solo- och kammarmusikkarriär i USA där han bland annat utsågs till Artist in Residence hos Montgomery Symphony Orchestra och debuterade som solist i Carnegie Hall och Lincoln Center. Som kammarmusiker blir Antonio Hallongren regelbundet inbjuden till prestigefulla festivaler som Music@Menlo i Kalifornien och Kronbergfestivalen i Tyskland.


Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har bland annat varit solist i Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura med dirigenten David Afkham (2012), inspelad på BIS), samt i Svendsens cellokonsert under ledning av Neeme Järvi (2015). Ernst Simon Glaser föddes i Ålesund och när han var sex år flyttade han med familjen till England där han växte upp. Efter avslutade studier för Ralph Kirshbaum i Manchester återvände han som 22-åring till Norge för att bli alternerande solocellist i Trondheim Symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har också varit solocellist hos Den Norske Opera i tio år. Efter att ha utsetts till "Årets unga solist 2002" av Rikskonsertene i Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin debut-cd med musik av Schubert och Schumann för skivbolaget Simax. 2004 erhöll han också Musikkens Venners debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester. Ernst Simon Glaser har samarbetat med en rad framstående musiker och dirigenter, bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja, Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har han spelat med de flesta norska orkestrar samt framträtt i Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst Simon Glaser spelar på en cello av Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som lånats ut av det norska företaget Dextra Musica.





Olivia Bergdahl började sin scenpoetiska bana som tolvåring och blev något av svensk estradpoesis underbarn när hon 2007 vann svenska mästerskapen i Poetry Slam 17 år gammal, och samma år debuterade med diktsamlingen "Demo". Sedan dess har hon kommit fyra i VM i Poetry Slam, startat poesi- och stråkkvartettgruppen Olivias Poesiorkester, gett ut en skiva ("Eldorado"), en kritikerhyllad roman ("Efter Ekot"), startat den internationella spoken wordklubben Klubb Kontra med Oskar Hanska, varit konstnärlig handledare i projektet "Hembygd - någonstans i Sverige", i åratal skrivit krönikor i Göteborgs Posten, gjort många radioinhopp som huspoet, ett fåtal tv-inhopp, skrivit Tankar för dagen i P1, fått ett par stipendier, blivit årets västsvenska författare, fått Sveriges Radios novellpris, hållit i oräkneliga workshops och framförallt turnerat, turnerat, turnerat, hundratals, tusentals dagar. I Sverige, Norden, Europa, USA.


2010-02-04 09:30 Stenhammarsalen

Program





WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON






2010-02-03 09:30 Stenhammarsalen

Program





WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON






2010-02-02 09:30 Stenhammarsalen

Program





WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON






2009-04-25 15:00 Stenhammarsalen

2009-04-25 13:00 Stenhammarsalen

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!