Stäng
Meny

Arkiv

6 konserter

1988-02-02 19:30 Stenhammarsalen

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON




1983-12-08 12:10 Stora salen

1980-02-22 12:10 Stora salen

1958-02-18 20:00 Stenhammarsalen

Medverkande



1949-11-15 19:30 Stenhammarsalen

1915-11-04 20:00 Palace Hotels festvåning

Program




JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!