Stäng
Meny

Arkiv

3 konserter

1983-06-21 19:30 Götaplatsfoajén

Program




CÉSAR FRANCK (1822-1890) VIOLINSONAT A-DUR Allegretto ben moderato Allegro Recitativo. Fantasia Allegretto poco mosso Liksom hos Schubert, Fauré och Lili Boulanger fick ambitiösa föräldrar in sonen César på musikkonservatoriet - här i Liège - vid unga år, där han bland annat fick teori- och pianoundervisning. Han föddes i franska vallondistriktet i Nederländerna av tyskättade föräldrar, men blev automatiskt belgisk medborgare när Belgien blev självständigt 1830. Tillsammans med sin violinspelande yngre bror Joseph turnerade han som 13-åring i hemlandet och fadern pressade honom hårt för att han skulle göra solokarriär som pianist och kunna försörja sina föräldrar och syskon. Familjen flyttade till Paris 1836 så att César Franck kunde fortsätta sin utbildning där, men han blev alltmera intresserad av orgelspel och tänkte sig inte alls en tillvaro som solopianist. 1842 måste han flytta tillbaka till Belgien men två år senare trotsade han fadern för gott och bosatte sig i Paris där han försörjde sig som pianolärare vid olika skolor och som organist i mindre kyrkor. Under dessa år komponerade han utan större framgång men flera betydande orgelkompositioner kom till sedan han 1858 blev fast anställd organist vid den stora Sainte-Clotildekyrkan där han arbetade i 30 år och fick spela på en fantastisk orgel byggd av berömde Cavaillé-Coll. Francks förmåga att improvisera på orgeln var legendarisk. 1871 blev César Franck professor i orgelspel vid Pariskonservatoriet och måste därmed bli fransk medborgare. Inte förrän 1875 började hans mest intensiva kompositionsverksamhet, och under de sista fyra åren av sitt liv skrev han bland annat sina tre viktigaste verk, violinsonaten 1886, d-mollsymfonin 1888 och stråkkvartetten 1890. Violinsonaten var en gåva till Francks gode vän, den belgiske violinisten Eugène Ysaÿes bröllop, som själv spelade den med en pianist under bröllopsfestligheterna. Det första offentliga framförandet ägde rum i Bryssel samma år, också med Ysaÿe som violinist. Det var sedan denne som med stor framgång spred sonaten över världen under sina turnéer. Sonaten har fyra satser, är fylld av melodier, färgrika harmonier och rytmer och Francks kännetecknande formella struktur, ett arv från hans omhuldade wienklassiska tradition, som ändå aldrig försakar romantikens känsla och uttryck. Pianisten och violinisten för likvärdiga dialoger - ibland älskvärda, lyriska och ibland passionerade med krävande virtuost spel. Sonaten blev så omtyckt att violinstämman spelades av flera andra instrument men César Franck hann endast godkänna den för cello och piano innan han blev påkörd av en hästdroska 1890 och avled samma år av sviter efter olyckan. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande




1974-04-16 20:00 Stenhammarsalen

Program



JOHANNES BRAHMS (1833-1897) VIOLINSONAT NR 2 A-DUR OP 100 Allegro amabile Andante tranquillo. Vivace. Andante. Vivace di più. Andante. Vivace Allegretto grazioso (quasi Andante) Brahms andra violinsonat går i A-dur och brukar ibland kallas Thun-sonaten eftersom den komponerades vid denna schweiziska sjö, en kär tillflyktsort som Brahms besökte tre somrar i rad med början 1886. Här frigjordes hans inre känslor. De sex veckorna sommaren 1886 var särskilt lyckliga och han komponerade då även den andra cellosonaten och den tredje pianotrion - vid sidan av en lång rad sånger. Sonaten skrev han "medan han väntade på en kär väns ankomst". Vännen i fråga var den unga, vackra sångerskan Hermine Spies som han vid denna tid hade en mycket intensiv och uppmärksammad kärlekshistoria med. Detta kan också vara förklaringen till att Brahms i sin ljusa och laddade musik citerar ett par egna sånger vars texter kan ges kärleksfulla associationer. Fröken Spies lade säkert märke till citaten eftersom sångerna skrivits direkt med tanke på henne. I första satsen förekommer således sångerna Komm bald op 97:5 och Wie Melodien zieht es op 105:1. I genomföringsdelen kombinerar tonsättaren dessa båda melodier på ett synnerligen konstfullt sätt. Andra satsen kan ses som en kombination av långsam koral (andante) och en virvlande dans (vivace). I finalens början citeras också sången Immer leise wird mein Schlummer op 105:2 innan musiken utvecklas i ett rondomönster. Men avslutningen blir inte ett briljant jubel, utan snarare en lyrisk och kärleksfull avrundning. Sonaten uruppfördes i Wien den 2 december 1886 då Brahms redan hade påbörjat sin tredje violinsonat, den i d-moll op 108. STIG JACOBSSON





Medverkande




1970-02-03 20:00 Stenhammarsalen

Medverkande




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!