Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

2014-11-08 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program






25 min



RICHARD STRAUSS (1864-1949) VIER LETZTE LIEDER Frühling September Beim Schlafengehen Im Abendrot Vier letzte Lieder, "De fyra sista sångerna", är Richard Strauss sista, postumt framförda, verk. Sångerna skrevs 1948, ungefär ett år före den då 85-årige kompositörens död. Uruppförandet med Kirsten Flagstad ägde rum i London 1950, lett av Wilhelm Furtwängler. Förmodligen var sångerna från början inte tänkta som en enhet, men de lämpar sig så väl för att uppföras på det viset att det snabbt blev etablerat. De har en samling förföriska egenskaper som givit dem en säker plats i standardrepertoaren. Strauss återgår här till en mer traditionell tonalitet utan den kromatiska och ibland till och med dissonanta stil han experimenterat med i andra verk. När sångerna komponerades var de redan "gammaldags" i stilen, men det bevisar kanske att det är strunt samma vilken teknik man använt för att komponera ett mästerverk. Strauss kärleksförhållande till sopranen märks kanske som allra tydligast här. Att sångerna är så pass lyssnarvänliga som de är innebär dock inte att de är okomplicerade att sjunga. Inte bara Kirsten Flagstad, som sjöng dem vid urpremiären, utan även Elisabeth Schwarzkopf, vars version av sångcykeln blivit något av en klassiker, avvek i någon mån från partiturets instruktioner. Flagstad bytte ut Frühlings höga H mot ett säkrare G vid premiären. Schwarzkopf transponerade ner Frühling en halvton i sin senare inspelning av verket. De som kritiserar Strauss val menar att det märks alltför tydligt att han komponerade för sin hustru Pauline de Ahnas klang, omfång och kapacitet, inte för sopranrösten i allmänhet. För publiken framstår Vier letzte Lieder som nära nog perfekt romanskonst, oavsett hur hårt sångaren eventuellt får arbeta under uppvärmningen… Dessutom gör svårighetsgraden dem till en tour de force för alla utom kanske de lättaste rösterna. Egentligen är de skrivna för en ganska dramatisk stämma, men det har inte hindrat lyriska sångerskor som Barbara Bonney från att göra sina egna tolkningar. Rent tematiskt är det inte heller konstigt att sångerna har ett högt konstnärligt värde. Sent i livet blev Strauss förälskad i Herman Hesses poesi. Resultatet blev tre av de fyra sista sångerna, Frühling, September och Beim Schlafengehen. Den fjärde sången, Im Abendrot, är baserad på en dikt av Joseph Eichendorff. Kombinationen mellan Hesse (som ligger bakom några av de vackraste och mest populära dikterna i den europeiska litteraturskatten) och Strauss var ett lyckokast. Sommarens övergående i höst som en metafor för livets slut; ett ömsint, snarare än vredgat farväl är något som alla nog kan relatera till. Martina Jarminder


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Kent Nagano Dirigent



2014-11-07 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program






25 min



RICHARD STRAUSS (1864-1949) VIER LETZTE LIEDER Frühling September Beim Schlafengehen Im Abendrot Vier letzte Lieder, "De fyra sista sångerna", är Richard Strauss sista, postumt framförda, verk. Sångerna skrevs 1948, ungefär ett år före den då 85-årige kompositörens död. Uruppförandet med Kirsten Flagstad ägde rum i London 1950, lett av Wilhelm Furtwängler. Förmodligen var sångerna från början inte tänkta som en enhet, men de lämpar sig så väl för att uppföras på det viset att det snabbt blev etablerat. De har en samling förföriska egenskaper som givit dem en säker plats i standardrepertoaren. Strauss återgår här till en mer traditionell tonalitet utan den kromatiska och ibland till och med dissonanta stil han experimenterat med i andra verk. När sångerna komponerades var de redan "gammaldags" i stilen, men det bevisar kanske att det är strunt samma vilken teknik man använt för att komponera ett mästerverk. Strauss kärleksförhållande till sopranen märks kanske som allra tydligast här. Att sångerna är så pass lyssnarvänliga som de är innebär dock inte att de är okomplicerade att sjunga. Inte bara Kirsten Flagstad, som sjöng dem vid urpremiären, utan även Elisabeth Schwarzkopf, vars version av sångcykeln blivit något av en klassiker, avvek i någon mån från partiturets instruktioner. Flagstad bytte ut Frühlings höga H mot ett säkrare G vid premiären. Schwarzkopf transponerade ner Frühling en halvton i sin senare inspelning av verket. De som kritiserar Strauss val menar att det märks alltför tydligt att han komponerade för sin hustru Pauline de Ahnas klang, omfång och kapacitet, inte för sopranrösten i allmänhet. För publiken framstår Vier letzte Lieder som nära nog perfekt romanskonst, oavsett hur hårt sångaren eventuellt får arbeta under uppvärmningen… Dessutom gör svårighetsgraden dem till en tour de force för alla utom kanske de lättaste rösterna. Egentligen är de skrivna för en ganska dramatisk stämma, men det har inte hindrat lyriska sångerskor som Barbara Bonney från att göra sina egna tolkningar. Rent tematiskt är det inte heller konstigt att sångerna har ett högt konstnärligt värde. Sent i livet blev Strauss förälskad i Herman Hesses poesi. Resultatet blev tre av de fyra sista sångerna, Frühling, September och Beim Schlafengehen. Den fjärde sången, Im Abendrot, är baserad på en dikt av Joseph Eichendorff. Kombinationen mellan Hesse (som ligger bakom några av de vackraste och mest populära dikterna i den europeiska litteraturskatten) och Strauss var ett lyckokast. Sommarens övergående i höst som en metafor för livets slut; ett ömsint, snarare än vredgat farväl är något som alla nog kan relatera till. Martina Jarminder


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Kent Nagano Dirigent



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!