Arkiv

Svenske cellisten Jakob Koranyi har etablerat sig som en av de mest intressanta unga begåvningarna på den europeiska musikscenen. Han har hyllats för sin virtuositet, sin nyanserade klang och förkärlek för varierade och nyskapande program. Han har turnerat i Europa i stor omfattning, både som orkestersolist och i kammarmusiksammanhang, med framträdanden ibland annat Wien, Köln, Hamburg, Paris, Bryssel, Amsterdam, Barcelona, Stockholm, Göteborg och Luxembourg. Jakob Koranyi har en omfattande repertoar som innefattar de traditionella celloverken men han har också uruppfört verk som Julia Wolfs cellokonsert vid Amsterdams cellobiennal, Albert Schnelzers Crazy Diamond och Andrea Tarrodis Highland Concerto som tillägnades Jakob Koranyi. En ny cellokonsert av Tarrodi är också planerad. Bland aktuella engagemang finns Haydns Cellokonsert nr 1 med Västerås Sinfonietta och Julian Kuerti samt Gävle symfoniorkester och Jessica Cottis, och Atterbergs cellokonsert med Istanbuls Statliga Symfoniorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Jakob Koranyi är också regelbunden gäst vid kammarmusikfestivalerna i Bridgehampton (USA), Järna och Delft (Holland) och har också framträtt vid Köpenhamns sommarfestival och Katrina-festivalen på Åland.

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) SYMFONI NR 1 D-DUR OP 25 "DEN KLASSISKA" Allegro Larghetto Gavotta: Non troppo allegro Finale: Molto vivace Sjostakovitj var 19 år när han som examensarbete skrev sin första symfoni, ett imponerande moget och inspirerat verk. Uruppförandet i Leningrad med dirigenten Nicolai Malko 12 maj 1926 var en stor succé och framgångarna har följt symfonin alltsedan dess. I Moskva spelades den redan på hösten samma år, och med framföranden i Berlin (Bruno Walter 1927), Philadelphia (Stokowski 1928) och New York (Toscanini 1931) började dess triumftåg genom världens konserthus. Nej, detta är inte fel verkkommentar. Jämförelsen med Sjostakovitj är avsiktlig. Hans 15 år äldre landsman Prokofjev var 28 år när han skrev sin första symfoni. Han hade å sin sida skrivit sin första pianokonsert när han var 21 år, medan Sjostakovitj var 27 år när hans lanserades. Vad kan man då dra för slutsats av detta? Ingen alls, egentligen, förutom konstnärers olika prioriteringar. Prokofjev var en både erfaren och framgångsrik tonsättare när en symfoni kom på tapeten. Han hade komponerat ett par pianokonserter, en violinkonsert, en opublicerad opera (Maddalena) och ett par baletter. En stor del av denna musik var av det grandiosa slaget med fantasifulla och pampiga orkesterapparater. Nu var det dags för en ny vändning. Sommaren 1917 spenderades på landet utanför Petrograd, i dag St Petersburg (däremellan Leningrad), där det inte fanns något piano. Vi låter Prokofjev själv berätta: "Jag fick idén att komponera ett symfoniskt verk utan piano. På så vis skulle orkesterfärgerna av nödvändighet bli klarare och renare. Så uppstod planen att göra en symfoni i Haydnsk stil eftersom jag som ett resultat av mina studier i Tjerepnins dirigentklass kommit underfund med Haydns teknik, och med en sådan insikt var det mycket lättare att dyka ner i den farliga floden utan ett piano. Det tycktes mig att om han hade levat i dag, så skulle Haydn med sin kompositionsstil fångat upp något av det moderna också. Det var en sådan symfoni jag ville komponera: en symfoni på klassiskt manér. När den började ta form fick den namnet Den klassiska, för det första för att det var enklast så, för det andra av sturskhet, att röra om i getingboet, och slutligen i förhoppningen att symfonin med tiden verkligen skulle bli "klassisk", vilket skulle vara till stor fördel för mig." Och visst har "Den klassiska" blivit "klassisk" - ett av Prokofjevs mest framgångsrika verk allt sedan han dirigerade uruppförandet i Petrograd den 21 april 1918. STEFAN NÄVERMYR

"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.