Stäng
Meny

Arkiv

26 konserter

1973-05-21 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Otto Kern Dirigent


1967-05-10 16:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1967-04-17 13:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1967-04-17 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1967-04-17 09:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1951-03-07 14:15 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1948-02-24 13:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1944-04-18 12:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1941-03-02 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1932-10-16 18:30 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

1932-02-06 17:30 Göteborgs Högre Realläroverk

Göteborgs Symfoniker

1931-12-20 18:15 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

1928-03-12 17:30 Lorensbergsteatern

Göteborgs Symfoniker

1927-01-01 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1926-03-01 17:30 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Tor Mann Dirigent


1924-12-26 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1922-04-02 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1921-03-13 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) CELLOKONSERT H-MOLL OP 104 Allegro Adagio ma non troppo Finale: Allegro moderato I själva verket är detta Dvoráks andra cellokonsert, men den första i A-dur (1865) var ett ungdomsverk som han aldrig orkestrerade. Inspiration till den nu aktuella konserten fick Dvorák efter att ha hört en cellokonsert av den berömde operettkomponisten Victor Herbert som också var firad cellist i New York Philharmonic. Men Herberts konsert var bara en tankeväckare, Dvorák gick så mycket längre, och fyllde sin konsert med en överväldigande romantik. Det är inte bara det uttrycksfulla användandet av soloinstrumentet som bidragit till detta, utan även den färgrika orkesterpaletten där blåsarna spelar så stor roll. Den kände förläggaren Simrock köpte rättigheterna för 6000 mark och meddelade tonsättaren att han ämnade trycka konserten med professor Hanuš Wihans kadens i sista satsens sluttakter. Dvorák reagerade ytterst kraftfullt på detta meddelande och trots att konserten tillägnats vännen Wihan, cellist i Tjeckiska kvartetten, skrev han till Simrock: "Jag måste insistera på att verket trycks så som jag skrivit det! Ni får verket endast om ni lovar att inte tillåta någon göra ändringar - vännen Wihan inte undantagen - utan min kännedom och mitt medgivande - och heller inte den kadens som Wihan lagt till sista satsen. Jag sade Wihan rent ut när han visade mig den, att det var omöjligt att lägga till ett sådant parti." Wihan, som tidigare uruppfört Dvoráks kortare verk Waldesruhe och Rondo för cello och orkester, tog illa vid sig och överlät uruppförandet i London den 19 mars 1896 till Leo Stern som solist och med tonsättaren själv som dirigent. Med tiden försonades Dvorák med Wihan och de framförde ofta konserten tillsammans. Skälet till att Dvorák inte ville ändra något i slutpartiet var rent personligt. Hemkommen till Böhmen hade han nåtts av budet att en kär svägerska avlidit. Han erinrade sig att han citerat en av hennes älsklingsmelodier i den andra av Fyra sånger op 82, Lämna mig ensam. Reminiscenser av sången lät han nu också ingå i codan och med denna personliga bakgrund kan vi lättare förstå varför han reagerade så skarpt mot Wihans säkert välmenande tillägg. För att betona verkets betydelse har man ibland kallat cellokonserten för "Dvoráks tionde symfoni". Och Brahms frågade sig: "Varför i all världen har jag inte vetat att man kunde skriva en sådan cellokonsert?" Den musikaliskt mogna och storslagna konserten är ett verkligt mästarprov för solisten. STIG JACOBSSON





1916-12-26 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1915-02-20 17:30 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1915-01-03 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Program





LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) FIDELIO, UVERTYR OP 72 Ludwig van Beethovens enda opera Leonore (som senare döptes om till Fidelio) uruppfördes i Wien 1805. Dessvärre vållade den honom en lång serie besvärligheter och besvikelser, "en martyrkrona" enligt egen utsago. Efter två genomgripande omarbetningar lyckades han 1814 äntligen få ordning på både dramaturgi och inscenering med framgångar som följd. Fidelio hade äntligen kommit på banan. Beethoven skrev inte mindre än fyra uvertyrer till operan. Den första Leonorauvertyren ansågs mindre lyckad och användes aldrig, vid premiären 1805 användes nr 2, och vid reprisen året därefter den "stora" nr 3. Fideliouvertyren planerades för uppsättningen 1814, antagligen för att öka intresset för nyinstuderingen. Olyckligtvis blev den inte färdig i tid, men skaffade sig i stället snart en plats som populär konsertöppning. Den går i E-dur - i motsats till de tre andra C-duruvertyrerna - och kan närmast karaktäriseras som en glad och festlig introduktion med "pastorala" inslag. Märkligt nog med tanke på operans allvarliga och dystra handling om makt och frihet, men i själva verket är ju kärleken berättelsens stora drivkraft. STEFAN NÄVERMYR


1914-03-21 17:30 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1913-03-09 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1910-12-04 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1909-10-17 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Tor Aulin Dirigent


1907-12-29 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!