En man i svart skjorta står med en duduk i händerna. Det är ett träinstrument, likt en krökt flöjt med med ett annat munstycke. En man i svart skjorta står med en duduk i händerna. Det är ett träinstrument, likt en krökt flöjt med med ett annat munstycke.

Från Podiet nr 4 2023-2024 Vårvindar från Armenien

Redan som fyraåring ville Norayr Kartashyan spela duduk, det armeniska blåsinstrumentet tillverkat av aprikosträ. Norayr Kartashyan och hans ensemble Menua, med en rad armeniska flöjter och träblås i sättningen, har inte gjort konserter utanför hemlandet sedan 2019. I april gästar de Stenhammarsalen för att blåsa våra vintertrötta själar till liv.

Armenien är en inlandsstat som ligger i södra Kaukasien. Landet gränsar i norr till Georgien, i väster till Turkiet och i öster till Azerbajdzjan. Geografiskt ligger landet i Asien men de politiska och kulturella band som Armenien har till Europa gör att landet i några sammanhang blir medräknade i vår gemenskap, som exempelvis i den stundande Eurovision Song Contest. Självklart har det flöjtliknande blåset från duduken varit med i några av Armeniens bidrag genom åren, ett hett tips är att de mjuka och varma tonerna bidrar även i år.
– Ljudet från duduken översätter vår nationella anda utan ord och är det mest populära armeniska nationella instrumentet, med en mycket lång historia. Den är avbildad i grottmålningar och genom århundradena har ljudet och speltekniken fulländats över generationerna, från en mästare till en annan, säger musikern Norayr Kartashyan, som även är instrumentbyggare.

UNESCO utsåg duduk och musik spelad på duduk till immateriellt världsarv 2005. Kanske platsar snart fler traditionella armeniska träblåsinstrument på den listan. Förutom den vackra duduken, tillverkad av aprikosträ, har Norayr Kartashyan och hans sextett Menua andra armeniska traditionella träblås och flöjter i sättningen så som blul, shvi, pku och parkapzuk plus nya egentillverkade hybrider.– Jag har bland annat designat och tillverkat en ny familj av hybridinstrument. Blandningen kallar jag saryduduk. Jag är ständigt fascinerad av processen att förvandla en enkel träbit till ett instrument vars ljud förtrollar så många människor, säger Norayr Kartashyan.

Med uttrycksfulla arrangemang görs tolkningar av hemlandets landsbygdsmusik. Kompositionerna blommar varsamt ut, fulla med tidlös skönhet och värme.

Norayr Kartashyan bor i Armeniens huvudstad Jerevan. Förutom musiker och instrumentbyggare är han även verksam som musiklärare. Han ser det som sin främsta uppgift att återuppliva armenisk musik och förmedla den till nästa generation. Hans egna läromästare i duduk har varit många.
– Min far var min första lärare. Eftersom han var komiker introducerade han mig till den oändliga skönheten i en värld av känslor. En kväll, när jag var fyra år, såg vi en konsert på tv, med den store dudukmästaren Vache Hovsepyan. Jag blev mycket imponerad. Efter konserten sa jag till min pappa att jag ville spela duduk.

En grupp med sex män står i ett ökenlandskap. De är svartklädda och håller i sina olika instrument.Som dudukspelare är Norayr eftertraktad och har samarbetat med flera armeniska såväl som internationella artister – Arto Tunçboyacıyan, Tigran Hamasyan, Mario Canonge och norske trumpetaren Mathias Eick för att nämna några. Sedan 1997 har Norayr deltagit i flertalet internationella folkmusik- och jazzfestivaler i olika konstellationer.
– Jag har aldrig varit i Göteborg tidigare, men 2003 deltog jag i en folkfest i norra Sverige med Armenian Navy Band. Jag minns dock inte namnet på festivalen, säger Norayr Kartashyan.

På grund av oroligheterna i världen är konserten i Stenhammarsalen Norayr Kartashyan & Menuas första konsert utanför Armenien sedan 2019, då de medverkade i norska Førdefestivalen.
– Vi lever i nuet men är kopplade till det förflutna genom många minnen och trådar. Samspelet med naturen och forntiden. Inför publik känner jag våra förfäders kallelse, en värme jag försöker förmedla så ärligt som möjligt genom min musik, säger Norayr Kartashyan.

Text Jörgen Wade