Göteborgs Konserthus Bara Brahms

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) VIOLINKONSERT D-DUR OP 77 Allegro non troppo Adagio Allegro giocoso, ma non troppo vivace Vid Wörthersee i österrikiska Kärnten ligger den lilla idylliska orten Pörtschach. Där tillbringade den tyske tonsättaren Johannes Brahms somrarna 1877-1879. Han vandrade i de vackra omgivningarna och kände sig så harmonisk och lycklig att han den första sommaren komponerade sin andra symfoni i D-dur och sommaren därpå sin violinkonsert, också i D-dur, en ovanligt positiv tonart för tonsättaren, som ofta ansågs tungsint och orolig. Just mitten av 1870- och början av 1880-talet var de stora orkesterverkens tid för Brahms, som tidigare ägnat mest tid åt sånger, piano-, orgelstycken och kammarmusik förutom sitt stora Ein deutsches Requiem från 1868. Andra pianokonserten, violinkonserten och samtliga fyra symfonier skapades 1876-1885. En av Brahms bästa vänner var Joseph Joachim, en redan framgångsrik soloviolinist när de båda träffades i 20-årsåldern. Det var också Joachim som introducerade honom för Robert och Clara Schumann 1853, en viktig händelse i Brahms karriär och liv. Eftersom han inte var så insatt i violinens tekniska möjligheter blev Joachim hans rådgivare under komponerandet av violinkonserten. Det blev en kamp då och då, Joachim ville gärna att konserten skulle visa hans virtuositet i känslosam romantisk anda. Brahms ville hellre ha en dialog och ett likvärdigt samspel mellan orkester och solist, krävande för soloviolinen, javisst, men inte ett shownummer av tom uppvisning. Detta hindrar inte att Brahms enda violinkonsert är ett kraftprov för solisten. Först ville tonsättaren ha en fyrsatsig konsert. Men han insåg snart att det inte passade i hans uppläggning av verket. Den tilltänkta scherzosatsen togs bort. Brahms lär ha sagt att det fanns ett sådant överflöd av melodier i Pörtschach att man måste vara försiktig så att man inte trampade på dem! Efter orkesterns inledning med kraftfulla rytmiska avsnitt får solisten börja sin tolkning av den energiska musiken i dialog med orkestern. Så stannar allting upp för solistens solokadens som vid urpremiären visade Joachims fantastiska improvisationsförmåga. Den blev så småningom nedskriven och spelas fortfarande ofta, även om flera kända violinister gjort sina egna. Vid dagens konsert får vi dock höra Brahms godkända version av Joachims kadens. Andra satsen är en underbar, idyllisk kontrast. Det är oboen som får introducera dess långa vackra melodi innan soloviolinen tar över för en lika andlös fortsättning. Som en rokokoinspirerad naturskildring i pastoral harmoni och innerlighet. Tredje satsen har beteckningen "allegro giocoso" - ett lekfullt allegro - men inte för snabbt. Joachims ungerska bakgrund hyllas i både den virtuosa solostämmans och orkesterns jämbördiga glädjeuttryck i rondoformens folkliga dansrytmer och en hetsigt accelererande avslutning. Vid uruppförandet i Leipzig på nyårsdagen 1879 stod Johannes Brahms själv på dirigentpulten. Recensenten Dörffel skrev att "Joachim spelade med en sådan kärlek och tillgivenhet att han i varje takt direkt eller indirekt kunde överföra hur mycket han var delaktig i verkets tillkomst". I dag är Johannes Brahms violinkonsert en av de mest spelade och älskade. Tiden har hunnit i kapp både innehåll och teknik. GUNILLA PETERSÉN

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 4 E-MOLL OP 98 Allegro non troppo Andante moderato Allegro giocoso Allegro energico e passionato (Tema con variazioni) Brahms ägnade gärna somrarna åt att komponera och åren 1884 och 1885 vistades han i den lilla alpstaden Mürzzuschlag söder om Wien där han under de varma månaderna komponerade sin sista symfoni, den fjärde. Så småningom dirigerade han själv uruppförandet av verket. Detta ägde rum i Meiningen den 25 oktober 1885, men blev ingen omedelbar framgång, trots att Brahms även denna gång komponerat melodiskt träffsäker och eftertänksamt orkestrerad musik. Det som gjorde det hela lite tveksamt var att musiken inte alls var särdeles lättköpt. Publiken fann alltför mycket vemod och man talade om höstmusik. Liknelsen är i själva verket inte alls så tokig, om man också tänker på att hösten inte bara är mörk, utan även har starka färger. Det har sagts att Brahms vid denna tid ingående studerade den antike grekiske tragöden Sofokles drama Oidipus, och möjligen har några av stämningarna därifrån smugit sig in i musiken. I dag har Brahms fjärde symfoni hög status. Den betraktas som krönet på ett väldigt symfoniskt skapande, och som en mästares testamente. Det är en djup, mild och lätt resignerad musik med sällsynt väl balanserad form och karaktär. Och särskilt har man beundrat finalen med dess i blåsarna presenterade åttataktiga passacagliatema i strängt genomförda och konstfulla variationer. STIG JACOBSSON

Med sitt unika tonspråk och ambition att hela tiden tänja gränser har Svenska kammarorkestern, med chefdirigent Thomas Dausgaard i spetsen tagit en självklar plats på den internationella arenan. Svenska kammarorkestern bildades 1995 i Örebro med ambitionen att bli just Sveriges bästa kammarorkester. Hösten 1997 blev Thomas Dausgaard chefdirigent och han fortsätter i den befattningen till och med våren 2019. Han satte en krävande och ambitiös plan i verket: att spela in alla Beethovens orkesterverk. Det var under de inspelningarna som orkestern hittade sitt unika tonspråk och "sound" - det är många som blir överraskade av att en så pass liten ensemble (39 personer) kan spela så att det låter som en hel symfoniorkester. Hösten 2019 efterträds Thomas Dausgaard av klarinettisten och dirigenten Martin Fröst som chefdirigent för Svenska kammarorkestern. Sedan 2004 har orkestern turnerat regelbundet världen över och har under resorna erhållit lysande recensioner. Listan över länder de framträtt i kan göras lång: Japan, USA, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Frankrike är bara några av dem. Och scenerna har varit några av de mest kända: BBC Proms i London, Lincoln Center i New York och festspelen i Salzburg. Det långsiktiga samarbetet med Thomas Dausgaard har lett till en allt bredare repertoar med inspelningar av kompositörer som Schumann, Schubert, Brahms, Bruckner, Tjajkovskij, Dvorák och Wagner. Det nära samarbetet med tonsättare som H K Gruber och Brett Dean har gjort orkestern till en av de mest ambitiösa samtidsensemblerna i Europa. Och det intensiva samarbetet med Andrew Manze har befäst orkesterns trygghet i barocken och klassicismen.

Danske Thomas Dausgaard är chefdirigent för Svenska kammarorkestern säsongen ut, sedan blir han orkesterns hedersdirigent. Han är också chefdirigent för BBC Scottish Symphony Orchestra och från och med säsongen 2019-2020 för Seattle Symphony där han för närvarande är förste gästdirigent. Thomas Dausgaard har av The Daily Telegraph beskrivits som "en dirigent med sällsynt övertygelse och insikt". Han är känd för sina varma och intensiva tolkningar, sin omfattande diskografi och de anmärkningsvärda resultat han åstadkommit som chefdirigent för Svenska kammarorkestern och Danska Radions symfoniorkester vars hedersdirigent han utsetts till. Som chefdirigent för Svenska kammarorkestern har Thomas Dausgaard sedan 1997 haft ett betydande inflytande i orkesterns konstnärliga utveckling och samtidigt utvecklat sitt personliga, professionella uttryck vilket lett till att han i dag är en mycket eftertraktad dirigent hos orkestrar världen över. Ett konstnärligt projekt som har haft särskilt stor betydelse för denna utveckling är den kritikerrosade serien av Beethovens kompletta orkestermusik som utkommit i tio volymer på Simax. Som gästdirigent samarbetar han bland annat med Clevelandorkestern, Boston Symphony Orchestra, Los Angeles Philharmonic, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden och London Symphony Orchestra. Thomas Dausgaard har gjort fler än 50 skivinspelningar. Med Svenska kammarorkestern har han utöver Beethovens orkestermusik spelat in symfonier av Schumann, Bruckner, Dvorák och Schubert. Med Danska Radions symfoniorkester har han bland annat spelat in orkestermusik av Nielsen och Langgaard samt en dvd med Langgaards opera Antikrist.

Tyske Thomas Zehetmairs förmåga att förena alla sina musikaliska ambitioner saknar motstycke. Han är inte bara internationellt firad som violinist, men också som dirigent och kammarmusiker. Han är Artistic Partner hos St Paul Chamber Orchestra och chefdirigent för Musikkollegium Winterthur. 2002-2014 ledde han Royal Northern Sinfonia och är numera orkesterns hedersdirigent. Han gjorde ett stort antal inspelningar med orkestern, bland dem Brahms och Stravinskys violinkonserter och symfonier av Schubert, Schumann och Sibelius. Hans senaste inspelning är Mendelssohns symfonier nr 1 & 5 med orkestern i Winterthur (MDG) samt två album med fransk musik framförd av Paris kammarorkester (Naïve). Som violinist har Thomas Zehetmair spelat in ett stort antal prisbelönta skivor, bland dem B A Zimmermanns violinkonsert (Diapason d'Or), Paganinis 24 capricer (Preis der Deutschen Schallplattenkritik, Midem Classic Award) och Elgars violinkonsert (Gramophone Award).