Göteborgs Konserthus En vinterfärd med Peter Mattei

FRANZ SCHUBERT (1797-1828) DIE WINTERREISE Under sitt näst sista år i sitt korta liv skrev Franz Schubert bland annat sin omfattande sångcykel Die Winterreise, Vinterresan. Den bestod av 24 sånger, alla texterna var skrivna av Wilhelm Müller, jämnårig med Schubert och som tidigare skrivit Die Schöne Müllerin till tonsättaren. Men Schubert komponerade dem inte riktigt i den ordning diktaren skrivit dem. Texterna publicerades först i Müllers diktsamling, Gedichte aus den hinterlassenen Papieren eines reisenden Waldhornisten (Dikter ur en resande valthornists efterlämnade papper), som kom ut 1821 i Dessau där författaren bodde. Franz Schubert skulle 1827 skriva musik till de anspråkslösa dikterna och Die Winterreise blev den sista av Schuberts storartade sångepos, så helt annorlunda i melodi och form än hans tidigare sångcykler. Schubert var sedan 1822 stundtals mycket sjuk, man kallade det "nervsjuk", men det var med största sannolikhet syfilis. Ibland blev han bättre och kunde vistas ute bland sina vänner, ibland kunde han varken äta eller dricka på flera dagar. Men han fortsatte att skriva musik. Mot slutet förutom Die Winterreise - som han skrev i två omgångar 1827 med vissa ändringar så sent som två veckor innan han dog i november 1828 - även den mindre Schwanengesang och flera instrumentalstycken av olika storlekar, krönta av hans Symfoni nr 9 i C-dur som kom 1828. Den hade två år tidigare föregåtts av Nr 8 som försvunnit och ej hittats. Die Winterreise handlar om vandraren, som inte kunnat få den flicka han älskar och som därför ger sig ut i världen, ut i det snötäckta landskapet. På hennes dörr skriver han God natt så att hon ska tänka på honom. Och i nästa sång, Vindflöjeln, är han ledsen över att han över huvud taget gått in i hennes hus. Som vindflöjeln på taket leker vinden därinne med hjärtan. I Frusna tårar är han medveten om att hans tårar fryser till is, men att de ändå är glödheta och smälter isen. I Kyla är hans hjärta förfruset och om det smälter kommer hennes bild att rinna bort. Vid stadsporten står Linden som bjuder honom vila, men han fortsätter sin vandring. I Översvämning följer han bäcken genom gatorna, "när mina ögon gråter, är jag vid min älskades hus". I På floden ser han att även den är frusen och han ristar in dagen då han kom och dagen då han gick därifrån. I Återblick är han i tanken tillbaka i staden där allt började och han står vid hennes hus. "Varje ström skall nå havet och varje lidande också sin grav" tänker han i Irrbloss och i kolarens koja, i Vila, fann han visserligen tak över huvudet, men ingen vila för sina såriga lemmar. Han längtar efter våren i Vårdröm. I Ensamhet går hans steg mot den vida världen och han tänker att det var härligare när stormens mörker rådde. Posthornet ljuder vänligt, men han får inget brev, han längtar till den han älskade. Det gråa huvudet är frostens verk, håret är fortfarande svart under. Kråkan följer honom ur staden, "flyg och låt mig vara"! Det Sista hoppet skall försvinna när han själv faller till marken. I Byn vilar människorna, men han tror inte längre på människodrömmar. I Den stormiga morgonen ser han sitt hjärtas bild på himlen, i Besvikelse följer han förgäves den list som gömt ett hem, ett paradis, en själ därinne. Vägvisaren visar obevekligt vägen som ingen återvänt ifrån. I Värdshuset, kyrkogården, blir han nekad en grav, i Mod må vi udden bjuda, om inte Gud går in i striden blir vi själva gudar! Vädersolarna var tre, nu har de bästa två flytt. Vevlirare vill du ha mina visor till din låda? GUNILLA PETERSÉN

Pianisten Lars David Nilsson har studerat i Stockholm vid Kungliga Musikhögskolan. Han har examen från både kyrkomusiker- och pianoklassen, samt solistdiplom i piano. Har även studerat i London för Maria Curcio. Lars-David Nilsson har varit instuderingslärare vid Musikhögskolan i Stockholm och även haft tjänst som organist vid Ersta Diakonisällskap i Stockholm. Sedan 2001 är Lars David Nilsson anställd som repetitör vid Kungliga Operan. Han samarbetar regelbundet med Drottningholmsteatern.