Göteborgs Konserthus Final i Polstjärnepriset

ROBERT SCHUMANN (1810-1856) PIANOKONSERT A-MOLL OP 54 Allegro affetuoso Intermezzo: Andante grazioso Allegro vivace (andra och tredje satserna spelas utan uppehåll) Den tyske Robert Schumanns liv var fyllt av ständigt dramatiskt skiftande positiva och negativa händelser och känslor som naturligtvis påverkade hans mentala instabilitet och konstnärliga skapande och hans för tidiga död på ett mentalsjukhus. Redan som mycket ung var han en begåvad, självlärd pianist men det tog flera år och inledande juridikstudier innan hans mamma, som var änka, gav med sig och lät honom ta pianolektioner för den kände pedagogen Wieck. Då var han 18 år gammal och alltmera inställd på en professionell musikerkarriär. Lärarens nioåriga dotter Clara hade redan börjat ge egna konserter som pianist. Schumann bodde några år hos familjen Wieck i Leipzig, där han också studerade musikteori och komposition och tonårsdottern Clara blev förälskad i faderns nio år äldre pianoelev. Men först när Robert Schumann var 30 och Clara Wieck 21 år kunde de gifta sig efter förfärliga år av motstånd från Claras far som krävde att Robert skulle kunna försörja henne, trots att hon då själv var en lysande pianist, som ständigt reste på konsertturnéer. Robert Schumann hade under dessa år av väntan, uppgivenhet, ilska, depressioner och alkoholproblem både komponerat några av sina bästa verk för solopiano och startat en framgångsrik musiktidning, Neue Leipziger Zeitschrift für Musik. Han hade nämligen varit tvungen att ge upp tankarna på en karriär som virtuos pianist sedan han oförståndigt experimenterat med mekaniska instrument som skulle kunna göra fingrarna på höger hand oberoende av varandra men handen blev i stället delvis förlamad. Under året för deras giftermål, 1840, skrev han sina främsta sånger och sångcykler. Hur sedan hustrun Clara kunde orka fortsätta att vara hans musa, pianistinspiration och starka stöd i hans alltmera framträdande psykiska problem - trots att hon fortsatte att konsertera och födde åtta barn under 14 år - är en gåta! Det var också hon som fick honom att skriva symfonier och solokonserter. Fantasi för piano och orkester skrevs till Clara Wieck 1841. På hennes inrådan utökades fantasin senare med två satser och förvandlades till pianokonserten op 54. Den uruppfördes i januari 1846 i Leipzig av Clara Wieck Schumann och Gewandhausorkestern under ledning av Ferdinand Hiller. Redan 1839 skrev Robert Schumann i ett brev till Clara att han - beträffande solokonserter - betraktade dem som "hybrider av symfoni, konsert och stor sonat. Jag förstår nu att jag inte kan komponera en konsert för virtuoser, utan måste hitta på någonting annat." När fantasin var färdig skrev Clara i sin dagbok att "här är pianot sammanflätat med orkestern på ett så delikat sätt att man inte kan tänka sig det ena utan den andra." Och detta blev Schumanns så nydanande tänkande om konsertstrukturen också i den tresatsiga pianokonserten: romantisk, ja, med vackra poetiska melodier och fylld av lyriska och dramatiska tempi- och känsloskiftningar i dialoger med orkestern och dess olika instrument. Schumann var en av de första att skriva en egen solokadens och andra satsen går sinnrikt direkt över i den tredje. "Är ni också musiker" frågade man ofta tonsättaren Robert Schumann när han följde med hustrun på hennes konsertturnéer. Det gillade han inte! Han skulle bara veta att det är honom man minns, 160 år efter hans död! GUNILLA PETERSÉN

Redan som 19-åring dirigerade Andreas P Hansson Göteborgs Symfoniker och Göteborg Wind Orchestra. Han studerade för Ulrich Kaatz i Vänersborg 2012-2015. Efter framträdandet vid Polstjärneprisets final 2015 bjöd Neeme Järvi in honom till Järvi-akademins mästarklasser i Estland som vanligtvis riktar sig till betydligt äldre studenter. Andreas P Hansson har också deltagit i Royal Northern College of Music's mästarklass i Manchester och studerar nu vid Norges Musikhögskola. Hösten 2016 blev han uttagen till det norska lanseringsprogrammet Opptakt för landets främsta dirigentbegåvningar. Under de kommande två åren kommer Andreas P Hansson att dirigera närapå alla professionella orkestrar i Norge.