Göteborgs Konserthus Från Croft till Grisey

JOHN CROFT (f 1974) TRIO (SEIRENES III) (2013) FÖR BASFLÖJT, VIOLA OCH CELLO Den från Nya Zeeland bördige John Croft bor sedan länge i London där han verkar som tonsättare, musikfilosof och lärare. Enklast fångas Crofts musik i gravitationsfältet mellan två av 1900- talets sena portalgestalter, italienaren Luigi Nono och, som antytts i kvällens "tonsättarlänk", Gerard Grisey. Där Nonos spatiala - men framförallt poetiserade filosofiska musik - hörs i Crofts ömsinta och lyssnande klanger ljuder Griseys inflytande på en mer strukturell nivå. Hur Croft i många avseenden använder liknande spektrala metoder i komponerandet. Kvällens trio hör till en svit verk under samlingsnamnet Seirenes. Sviten består av fyra delar som börjar i solo och avslutar med kvartett. I alla de fyra verken hörs långsamma melodier som ömsom bärs och ömsom skyms av omgivande klangsjok. Ursprunget till ordet Siren är grekiskans seiraõ - att binda samman, vilket märks i trion där melodiska slingor växer in i unisoner, men även hur harmoniken, skilda ackord (eller snarare spektra) till trots, graviterar kring en gemensam ton. Ett annat bärande kännetecken är hur musiken "andas" - musiken utgörs av fraser. Fraser som hela tiden börjar och slutar i tystnad. Ibland vävs, eller byggs, fraserna ihop. Andra gånger kommer de till ett haltande avslut. Andning som till slut blir bokstavlig… ESAIAS JÄRNEGARD

ANN CLEARE (f 1983) I SHOULD LIVE IN WIRES FOR LEAVING YOU BEHIND (2014) för två pianister, två slagverkare och ett piano Irländskan Ann Cleares musik verkar i ett ljudligt gränslandskap. Instrumentalmusiken är måhända navet, men hur ljud, instrument och rum undersöks gör att musiken många gånger vetter än mot installationskonst och än mot snarast scenisk musik. Klangerna hanteras ofta som skulpturer. Musiken försöker att förmedla former, texturer, djup och färg. Cleare har en nästan psykologiserande ansats i det ljudande. Inom filosofin skulle man kalla den fenomenologisk. Om kvällens I should live in wires for leaving you skriver Cleare själv: "I Arnulf Reiners konst syns alltsomoftast en svart orm. Den vittnar om Reiners skräckfyllda minne av just ett möte med en svart orm på en av hans promenader. Av olika orsaker kom ormmötet att om och om igen göra sig påmint i hans tavlor: "Jag såg aldrig ormen igen - i naturen - men den fortsätter att dyka upp i mina bilder." I should live in wires for leaving you behind speglar min version av just något som om och om igen återkommer i mitt konstnärskap. I flera år har min musik använt sig av den inre föreställningen om ljudande objekt som jag kallar en boll av trådar; en jättelik, metallisk boll som obevekligen rullar fram. Detta stycke försöker söka ursprunget till denna poetiserade klangföreställning, för att försöka förstå varifrån den kom och varför den utgör en så framskjuten plats i min musik." ESAIAS JÄRNEGARD

GERARD GRISEY (1946-1998) VORTEX TEMPORUM (1996) för flöjt, klarinett, violin, viola, cello och piano Gerard Grisey är en av 1900-talets pionjärer. Tillsammans med en mindre krets tonsättare under det sena 1970-talet kom han att bana vägen för en ny fransk musikvåg som av den franske filosofen Hugues Dufourt fick samlingsnamnet spektralmusik. Termen åsyftar ett ljuds klangliga spektrum. Även varje enskild ton på ett piano består av en mängd, för örat mer eller mindre ohörbara, toner. Istället är det just dessa ohörbara toners sammansättning som definierar hur vi uppfattar ett ljuds klang(färg). På sätt och viss är termen missledande. Grisey - men även de flesta av hans spektrala fränder - var snarare intresserade av hur ljud transformerades över tid. Exempelvis hur ett ljud förändrades från attack (anslag) tills det dör ut. Just tiden är måhända det mest utmärkande för inte minst Griseys tidiga, genombrottsmusik, men också - som vi hör ikväll - i ett av Griseys sista verk, Vortex Temporum. Det 40 minuter långa verket inleds med ett virvlande arpeggio. Ett arpeggio som i olika skepnader - utdraget, komprimerat, söndertrasat - utgör verkets nav. I det lilla är det som flyr fram i början ett litet citat från Ravels Daphnis et Chloé, men det avslöjar sig aldrig helt. Verket ställer musikerna inför enorma utmaningar. Mikrotonaliteten som används kräver en sensibilitet man sällan lär sig på akademierna. Till och med pianot, om än bara fyra strängar (tangenter), är omstämt för att partivis klinga spöklikt, men allt som oftast skapa en skiktning i ljudbilden som är subtil, men ändå omisskännlig. Vortex Temporum består av tre satser och karaktäriseras av något som Grisey beskrevs som olika tidsuppfattningar eller tidstillstånd. 1. Det mänskliga (längden av en andning) 2. Valen (ett utsträckt, långsamt förlopp och 3. Fågeltiden, som i motsats är förtätad och uppskruvad. De tre tidsuppfattningarna kan man säga utgör var och en (i den ovan givna ordningen) fokus i de tre delarna, men i mångt och mycket (för oss lyssnare) är det som Grisey själv beskriver verket: "Vortex Temporum är kanske berättelsen om ett arpeggio i tid och rum…" Att Grisey använder berättandet för att beskriva musiken är också talande, men även - möjligen - avslöjande om vart hans musik var på väg. Endast två år efter Vortex Temporum dog Grisey, blott 52 år gammal. I Vortex Temporum och svanesången Quatre Chant Pour franchir le seuil märks ett alltmer narrativt och framförallt dramatiskt tonspråk. I det senare till och med lyriskt. Grisey är ännu ett av de stora konstnärskap vars sena år blivit oss berövade. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus. 2016-2017 hade konserterna fyra europeiska huvudstäder som tema: Rom, Paris, London och Berlin. Denna säsong är fokus på Gageego!s favorittonsättare, både med länkar bakåt i tiden och mot kompositörer som stått på ensemblens önskelista.