Göteborgs Konserthus Konflikternas klanger: Moskva

GALINA USTVOLSKAYA (1919-2006) PIANOSONAT NR 6 Ustvolskaya, i likhet med Gubajdulina, studerade för Sjostakovitj. Båda fick översvallande vitsord, dock med vissa reservationer som vittnar om att inte ens Sjostakovich förmådde inse de bådas radikala spännvidd. Men andemeningen, att de skulle påverka musikhistorien, fick han i allra högsta grad rätt i. Originaliteten i Ustvolskayas musik är påfallande, inte minst med tanke på hur avskärmad hon under merparten av sitt liv var från vad som pågick i väst. Den sjätte pianosonaten är inget undantag. I likhet med Kourliandskis flöjtsolo är det svårt att finna ett referensverk, även om det med pianot förhåller sig annorlunda; Ustvolskaya utökar inte pianots klangliga värld, vad hon gör är att dra den till sin fysiska spets. Sonaten är en manifestation av pianokroppens dynamiska gräns. De obönhörliga kluster, den nästan fysiskt plågsamma pianotekniken (inbegripande hela underarmen) får en lyssnare att undra: "Vilken ilska, eller inre kraft, är denna musik ett uttryck för?". Som alltid i musiken är det nog något för den enskilde att reflektera över, dock är det inte långsökt - och sätta det i samband med någon som genomlevt världskrig och en djupgående diktatur - för att citera den ryska poeten Anna Akhmatova: "Inget i denna värld/är starkare än jag/och jag kan bära allt, även detta". ESAIAS JÄRNEGARD

ALEXANDER KHUBEEV (f 1987) DARK STRINGS för violin, cello och kontrabas Khubeev bor och verkar - i likhet med Kourliandski - ännu i Moskva, men är en högst delaktig del av den diaspora av rysk musik som hörs på de europeiska festivalerna. Khubeevs musik är allt som oftast återhållen i sin struktur. Den kännetecknas av ett organiskt hanterande av klangerna, men i dessa landskap som ofta målas fram är raffineringen central. I kvällens Dark Strings är stråkarna under lupp: dess tryck, dess hastighet och positionering (både gentemot strängen, stråken, och vänsterhanden) blir del av en "polyfoni" där exempelvis en ökning av stråktrycket inte nödvändigtvis genererar kraftfullare dynamik, eller ens en utradering av tonhöjden. Separeringen av stråkteknikernas olika delar möjliggör i stället en större differentiering av klangen. En klang som genomgående utforskar distorsionens domän, men inte som ett "motstånd" utan i sökandet efter ett annat slags poetisk textur - en som döljer sig i det skorrande och väsande. ESAIAS JÄRNEGARD

VICTORIA BORISOVA-OLLAS (f 1969) BEHIND THE SHADOWS för viola, cello, kontrabas och slagverk Sedan många år är ryskfödda Victoria Borisova-Ollas bosatt i Sverige där hon kommit att bli en stark profil inom svenskt musikliv: 2008 blev hon exempelvis invald i Kungliga musikaliska akademin. Hennes orkestermusik har klingat världen över, framförd av de mest erkända orkestrarna. Göteborgs Symfoniker har framfört och beställt Borisova-Ollas musik: hennes andra symfoni uruppförs innevarande säsong. Hennes signum återfinns med emfas i orkestreringsarbetet där de mest enkla såväl som de mest komplexa passager alltid får en tydlig, transparent klanglig briljans där musiken kan röra sig ifrån de mest glittrande höjder till de mest suggestiva djup. I kvällens kammarverk får vi oss till dels mörka, kraftfulla klanger inspirerade av Zelda Fitzgeralds självbiografiska Save Me the Waltz. Musiken gör nedslag i olika situationer beskrivna i boken, förändringarna av "scenerier" understryks inte minst av det skiftande slagverket, men överhuvudtaget får instrumenteringen musiken att gestalta - poetiskt - förändringen av sinnesstämningar, rum och perspektiv. ESAIAS JÄRNEGARD

VLADIMIR GORLINSKY (f 1984) BRAMPUTAPSEL #2 för basflöjt och basklarinett Sedan flera år har Gorlinskys musik blivit mer och mer situationsorienterad. Ofta får musikerna olika uppgifter eller placeringar ur vilka ett musikaliskt material växer fram - musikteater i en progressiv bemärkelse växer sig allt starkare i Gorlinskys poetik. Kvällens Bramputapsel #2 tillhör en tidigare fas av hans musik, men en där improvisationen som grund ändå är stark. Gorlinsky skriver själv att duon är lik ett "minne av sommaren 2011… improvisationer med mina vänner på flera märkliga platser i Moskva". Själva titeln - Bramputapsel - behöver ni inte fundera mycket kring. Den är blott ett onomatopoetiskt tillägg. Den som lyssnar kanske hör det ljuda i verket, men dess betydelse förblir i klangen. ESAIAS JÄRNEGARD

ELENA RYKOVA (f 1991) 101% MIND UPLOADING för tre musiker och ett piano Under innevarande Gageego!-säsongen framförs flera tonsättare med relationer till Harvard-universitet i USA. Slutkonserten Darmstadt är nyckeln, kan man säga. Harvard har i likhet med flera andra tunga amerikanska universitetet under många år pumpat in pengar i det centraleuropeiska festivalflödet, ett utflöde som vägs upp av att man även söker med ljus och lykta efter de mest innovativa förmågorna. Elena Rykova är en av dessa. Efter studier i Ryssland och Tyskland doktorerar hon nu på detta anrika lärosäte. Elena Rykova uppmärksammades på konsertscenerna i väst redan på Gaudeamusfestivalen 2013 med sitt märkligt ljudande "skådespel" för ett pingisbord och kottar, Galadriels spegel. Kvällens verk är inte mindre spektakulärt, men på ett annat vis. De tre musikerna är satta i ett gemensamt, kirurgiskt, utforskande av pianokroppen. Samtidigt som det kliniska (vilket ni kommer att märka) är i förgrunden, är undersökningen lika mycket en närmast magisk uppväckelse av klangen som en rigorös genomgång av pianots samtliga ytor och material. ESAIAS JÄRNEGARD

DMITRI KOURLIANDSKI (f 1976) FALSA LECTIO för basflöjt Dmitri Kourliandski tillhör en av förgrundsgestalterna för en ny våg av radikal rysk musik som sedan millennieskiftet fått allt större fäste. Kourliandski har blivit en ledstjärna på flera vis (prisbelönad och återkommande programlagd på de tunga centraleuropeiska festivalerna), inte bara som inspiratör utan även som lärare och ideolog. Flera av kvällens yngre tonsättare är nära förbundna med honom, knappast någon rysk tonsättare under 30 år saknar koppling till Kourliandski. I Falsa Lectio möter vi en ljudvärld som är definierande för Kourliandskis ideologi: strukturellt är det relativt enkelt - olika block av ljud avlöser varandra. Sällan hör man musikalisk utveckling i vedertagen form, eller "genomföring". I stället handlar det om komplexa enheter av ljud, mångfacetterade i sig, men hela tiden statiska. Som lyssnare blir man fjättrad inför "åsynen" av något. Man tvinnas och skruvas åt under styckenas gång och vänder åter (när musiken tystnar) med antingen avsky eller häpnad - att förbli oberörd tycks omöjligt. Det blir publiken i kväll varse från verkets första vibrerande sekund. ESAIAS JÄRNEGARD

SOFIA GUBAJDULINA (f 1931) QUASI HOQUETOS för viola, fagott och piano Sofia Gubajdulinas musikaliska gärning är snart nog oöverskådlig. Från att under decennier ha gömts bakom järnridån kom hennes musik under 1980-talet att sakta vävas in i västvärldens kanon för att forsa fram med full kraft när hon - när 1990-talet närmade sig - bosatte sig i Hamburgs utkanter där hon än i dag verkar. Hennes musik befinner sig i ett gränsland mellan traditionen och det nya. Själv återkommer hon ofta till en trädliknelse, hur rötterna är traditionen, grenarna och löven som växer därur är det nya, men likväl: löven är samtidigt eviga (till formen) och därmed en del av historien. I Quasi hoquetos möter vi den medeltida kompositionstekniken med samma namn där en melodi bryts upp och placeras ut i olika stämmor. I Gubajdulinas händer blir inte bara melodin uppbruten, även harmoni och klangfärg blir satta i ett filigranarbete där ändå formen - hoquetos - alltid kan anas, om än här i en flerstämmig, flerstrukturerad kropp. ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida musiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, Karl Heinz Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus. 2016-2017 hade konserterna fyra europeiska huvudstäder som tema: Rom, Paris, London och Berlin. Denna säsong utforskas ytterligare fyra städer under rubriken Konflikternas klanger: Moskva, Madrid, Jerusalem och Darmstadt.