Göteborgs Konserthus I näktergalens värld

FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) HEBRIDERNA, KONSERTUVERTYR B-MOLL OP 26 Tiden har gjort Mendelssohns musik alltmer spännande. För oss är han inte längre eleganten och underbarnet som blev salongsgunstling. När vi inser hur han stressade ihjäl sig, hur inget kunde gå tillräckligt snabbt, att han aldrig var stillastående, då framstår han som en helt modern konstnär. År 1829 hade den 20-årige Mendelssohn just återuppväckt Bachs Matteuspassion - utsålt medan 1000 personer köade för biljett. Mendelssohn var redan på väg till London lockad av vännen och diplomaten Karl Klingemann. Mendelssohn kom till London 25 april 1829, medtagen av sjösjuka över Engelska kanalen, men i juli bar det iväg för de två, först till Edinburgh, sen upp i högländerna och den 7 augusti till Fingalsgrottan på ön Staffa i Inre Hebriderna. Första intrycket var överväldigande, trots ny lika svår sjösjuka, inte minst av landstigningen via en liten båt i den höga sjön, men direkt på plats kastade Mendelssohn ned sina intryck i notskrift - vad som skulle bli de 21 öppningstakterna i uvertyren. Ingången till den 70 meter djupa Fingalsgrotten är sex våningar hög. Grottan ekar av vågbruset och har kallats melodiernas grotta. Namnet Fingalsgrottan hade den fått av skalden James Macpherson (1736-1796), i ett slags skotsk Kalevala kring den fiktive gaeliske skalden Ossian. Men de starka intrycken till trots blev arbetet knepigt för Mendelssohn. I synnerhet mellanpartiet "fick mera smak av kontrapunkt än av tran, måsar och kabeljo, när det skulle vara tvärtom", skrev han. Först i maj 1832 framförde Mendelssohn en redan ofta omarbetad version - i London - men var ännu inte nöjd. Det blev han först efter en ny genomgripande omarbetning, som han dirigerade i Berlin den 10 januari 1833. Då stod det klart att han signerat ett mästerverk där han fångat människans litenhet inför naturens krafter, den tomma, grå himlen över det väldiga, stormpiskade havet, upplevelsen av den öde ön och intrycken av den sällsamma grottan med dess vinkelräta kolonnad av svart pelarbasalt. Redan vikingarna hade kallat den "ön med pelare". Turner målade den, Wordsworth utforskade den, men det var Mendelssohn som i uvertyren Hebriderna fångade ljudupplevelsen i grottan, skapad av ett underjordiskt vulkanutbrott för 60 miljoner år sedan. ROLF HAGLUND

ANDREA TARRODI (f 1981) NÄKTERGALEN Andrea Tarrodi skrev Näktergalen till sin masterexamen vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Stycket uruppfördes av Kammarensemblen den 4 juni 2009 och har sedan dess bland annat framförts vid Icelandic Music Days i Amsterdam 2011. Stycket har inspirerats av H C Andersens saga med samma namn från 1844. Näktergalen handlar om kejsaren i Kina som får höra att Näktergalens sång är bland det vackraste som finns i hans land. Han låter några från hovet besöka den närbelägna skogen för att få fatt på en näktergal som kan presenteras som gäst vid det kejserliga hovet. Fågeln kan förstå människor och tackar ja till inbjudan, men när kejsaren får en mekanisk näktergal täckt av ädelstenar tappar han intresset för den levande fågeln som flyger tillbaka till skogen. Den mekaniska fågeln går snart sönder. När kejsaren blir dödligt sjuk anländer näktergalen och sången rör döden så starkt att han vänder åter, varpå kejsaren kan leva vidare. Tonsättaren Andrea Tarrodi föddes 1981 i Stockholm. Hon började spela piano som åttaåring och redan då väcktes lusten att skapa egen musik. Andrea Tarrodi har studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Conservatorio di Musica di Perugia och Musikhögskolan i Piteå. Hon tog sin masterexamen i komposition vid Kungliga Musikhögskolan år 2009. Hon fick sitt genombrott som tonsättare när hon 2010 vann förstapris i Uppsala tonsättartävling med verket Zephyros för orkester, något som ledde till flera framföranden av orkestrar runt om i världen. 2011-2013 var hon Sveriges Radio P2:s hustonsättare, ett uppdrag som inneburit beställningar från Sveriges Radios symfoniorkester, Radiokören, Dahlkvistkvartetten med flera. 2012 var hon Vårens tonsättare i Berwaldhallen, då bland annat hennes orkesterverk Liguria uruppfördes av Sveriges Radios symfoniorkester under chefdirigent Daniel Harding. Sommaren 2017 framfördes det vid BBC Proms av Kungliga filharmonikerna och Sakari Oramo. Våren 2018 ägnades Weekendfestivalen i Stockholms Konserthus Andrea Tarrodi. Hennes verk har framförts av orkestrar som Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna, Göteborgs Symfoniker, Cape Philharmonic Orchestra, Malmö Symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester och Spartanburg Philharmonic i USA. Hennes musik har fått stor internationell spridning och har spelats i Europa, Nordamerika och Afrika. 2013-2014 var hon Composer in Residence hos Västerås sinfonietta. Andrea Tarrodi är medlem i STIM och KVAST och invaldes 2009 i Föreningen Svenska Tonsättare.

ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND

FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) SYMFONI NR 4 A-DUR OP 90 "DEN ITALIENSKA" Allegro vivace Andante con moto Con moto moderato Saltarello Presto I eftervärldens ögon är Felix Mendelssohns "italienska symfoni" ett ovanligt lyckat och inspirerat mästerverk. Men trots att han här skrivit ner sina starkt positiva upplevelser från en italiensk resa 1830-1831 - inte minst tydliga i finalens härligt medryckande karnevalsstämning - så blev han själv aldrig riktigt nöjd. Han var visserligen bara några och tjugo år gammal vid den här tiden, men för Mendelssohns del betyder det att han redan skrivit flera av sina mest spelade och älskade verk, däribland den strålande uvertyren till En midsommarnattsdröm. Det hela började så glatt och lovande när han i februari 1830 skrev ett brev hem till sin likaså komponerande syster Fanny, där han berättade att "den italienska symfonin tar sig - den kommer att bli det lyckligaste verk jag hittills skrivit". Men tiden gick och i början av 1832 skrev han från Berlin att arbetet kostat honom de värsta ögonblick han någonsin upplevt. Symfonin fullbordades inte förrän i mars 1833 och några månader senare uruppförde han den som dirigent i London, närmare bestämt i Hanover Square Rooms (där Haydns Londonsymfonier introducerats på 1790-talet). Han lät symfonin räknas in bland de tre verk som London Philharmonic Society beställt av honom i november 1832. För en symfoni, en uvertyr och ett vokalverk erbjöds han 100 guineas. Framförandet blev en omedelbar succé, men tonsättaren var inte helt nöjd med symfonin. Trots att den genomgick en rad revideringar framfördes den aldrig i Tyskland under tonsättarens levnad. Inte förrän fyra år efter hans död publicerades symfonin och fick då opusnumret 90 trots att den kronologiskt sett borde ha ett nummer omkring 30. Mendelssohns symfonier skrevs faktiskt i följande ordning: nr 1 op 11 (1824), nr 5 "Reformation" op 107 (1832), nr 4 "Italienska" op 90 (1833), nr 2 "Lobgesang" op 52 (1840) och slutligen nr 3 "Skotska" op 56 (1842). I dag har vi svårt att förstå varför tonsättaren inte godkände denna ungdomligt vitala musik, som är så fylld av söderns glödande sol och dessutom rymmer ömhet och kärlek. Musiken är så spontan att man inte anar upphovsmannens möda. Den är genomskinligt instrumenterad och klassiskt klar i strukturen. Utan förberedande preludier bryter glädjefulla blåsarackord ut, sammanbundna av violinmelodier. Är andra satsen ett vykort från vandrande pilgrimer och är den tredje en lantlig, nattlig naturbild? Och vilken annan dursymfoni slutar med en sats i moll, om än aldrig så livfull? STIG JACOBSSON

Sedan 1883 har Västerås sinfonietta bjudit på toner och traditioner. På hemmascenen i Västerås konserthus spelar den 33 musiker starka orkestern för sin publik i bland annat två abonnemangsserier, lunch- och kaffekonserter, julkonserter samt i ett rikt utbud för barn och unga. Västerås sinfonietta tror på variation, tradition och innovation. Det betyder att publiken får möta de klassiska mästarna liksom dagens nya stjärnor, som orkesterns hustonsättare Albert Schnelzer. Orkestern har uppmärksammats för flera cd-skivor. The Nordan Suite tillsammans med Ale Möller, Hans Ek och Lena Willemark vann priset i kategorin Årets utgåva vid Folk- och världsmusikgalan 2015. Sinfoniettan vann tillsammans med Helsingborgs Symfoniorkester Grammis 2017 i kategorin Årets klassiska för cd-skivan med orkesterverk av Mats Larsson Gothe, inklusive andra symfonin.

Mångsidige Simon Crawford-Phillips har utvecklat en osedvanligt varierad karriär som pianosolist, kammarmusiker och dirigent. Han har som dirigent nyligen samarbetat med Sveriges Radios symfoniorkester, Musica vitae, Dalasinfoniettan, Nashensemblen och English Chamber Orchestra samt varit assistent åt Daniel Harding, Alain Altinoglu och Stanislav Kachanovsky vid Verbierfestivalen i Schweiz. 2016 dirigerade han uruppförandet av Britta Byströms violinkonsert vid Östersjöfestivalen och inbjöds i samma veva att inleda säsongen hos Västerås sinfonietta som dirigent och solist. Som ett resultat utsågs han till orkesterns chefdirigent och konstnärlige rådgivare från och med hösten 2017, ett kontrakt som sedan förlängts till 2023. Denna säsong framträder Västerås sinfonietta under Simon Crawford-Phillips ledning vid Östersjöfestivalen liksom vid konserter i Stockholm, Göteborg, Växjö och Vara. Bland dem som samarbetat med orkestern finns sångerskan Elin Rombo, nyckelharpisten Emilia Amper, violinisterna Daniel Hope och Roman Simovic samt cellisten Torleif Thedéen. Simon Crawford-Phillips kommer också att dirigera Nordiska kammarorkestern och Ålborgs symfoniorkester med solisterna Radovan Vlatkovic (horn) och Lawrence Power (viola).

Sopranen Hanna Husáhr har inlett säsongen med Céphise i Pygmalion (Rameau) på Drottningholms slottsteater, och i vår väntar Sophie i Werther (Massenet) på Nationaloperan i Bergen. Förra säsongen inkluderade Pamina i Trollflöjten (Mozart) vid Kungliga Operan i Stockholm följt av den kvinnliga titelrollen i Hans och Greta (Humperdinck) på Malmö Opera. 2017 turnerade hon med Bachs Johannespassion tillsammans med Les Musiciens du Louvre och Marc Minkowski. Hon sjöng även Xenia i konsertanta framföranden samt skivinspelning av Boris Godunov med Göteborgs Symfoniker under ledning av Kent Nagano. Hanna Husáhr har tidigare framträtt som Pat Nixon i John Adams opera Nixon in China på Kungliga Opera, Romilda i Xerxes (Händel) på operan i Versailles, Barbarina i Figaros Bröllop (Mozart) på Drottningholms Slottsteater med Marc Minkowski samt Helena i En midsommarnattsdröm (Britten) och Zerlina i Don Giovanni (Mozart), båda på Nationaloperan i Bergen. Hanna Husáhr är en flitigt anlitad konsertsångerska och hon har arbetat med dirigenter som Stefano Ranzani, Leif Segerstam, Pinchas Steinberg, Rinaldo Alessandrini, Mikko Franck, Jonathan Cohen och Tobias Ringborg. Bland höjdpunkterna kan nämnas Nielsens Symfoni nr 3 med Herbert Blomstedt, Bachs Johannespassionen med Daniel Harding och Leino Songs av Kaija Saariaho vid Polarprisutdelningen, framfört med Kungliga Filharmonikerna i Stockholms Konserthus.